Luften gick ur mig, och vinnar...na!

Hej mina Vänner!


Vilken suverän respons jag fick på mitt förra inlägg!
Helt otroligt!
Tack till er ALLA !
Jätteroligt!!!

Jag tror nog att de flesta av er har förstått mig helt rätt.
Givetvis är jag inte på väg att kasta ut hela mitt bohag.
Och inte heller tänker jag måla allt vitt i svart.

Men att omge sig med saker som man inte är bekväm med, bara för att "alla andra" har dem, nä, det kan ju inte vara rätt.
Vitt är ju en helt suverän färg. Vackert, stillsamt och enkelt.
Men som sagt, ett helvitt hem klarar jag inte. Inte nu. Inte här.
Annat är det i min lilla "lantliga" stuga... Hehe...

Jag har funderat på om det kanske är hösten som smyger sig på och påverkar mig, till att vilja ha det lite mer ombonat och varmt här hemma.
Och önskan om att kunna hitta mer av den varan i bloggvärlden och alla tidningar.
Kanske har ni några bra länkar att dela med er av? För jag vet inte vart jag ska börja titta!

Så om någon hoppats på en helt ny stil här på bloggen, så ber jag er om ursäkt för eventuella falska förhoppningar...


Jag har funderat en hel del över detta inlägg.
Om hur man gör en uppföljare till något som fått en så häftig respons.
Det finns så mycket jag vill säga, men luften har liksom gått ur mig efter kvällens händelse.

Min älskade lilla Inez som nyss lärt sig att cykla utan stödhjul, körde (enligt henne själv) lika snabbt som en racerbil, och lyckades samtidigt vurpa med cykeln och ta en flygtur över styret.
Tack och lov hade hon hjälmen på sig, och den tog den första och största smällen. Den gick sönder mer än hennes huvud, som fick den senare smällen efter att det gröna låset släppt av trycket som blev.

Men jisses vad otäckt det var när storasystrarna kom inbärandes med henne skrikandes (tack och lov!)och blod i hela ansiktet.
Jag vågade knappt lyfta undan luggen och titta.



Efter en lång stund med is på gick svullnaden ner otroligt mycket.
Nu är hon riktigt pigg, och jag tackar gud för det, även om jag inte alltid visar mig så troende.

Så jag tappade liksom lite av bloggstinget när det hände, men antar att det kommer tillbaka igen.


Nu när ni var så himla goa och gick igång så häftigt på förra inlägget, så kan jag inte göra annat än att lotta ut två sjalar istället för en. Som ett extra tack till er alla!


Vinnarna blev; Marie med den underbaraste av bloggar; Guldkant på livet. Hon får den aprikosfärgade sjalen,

och den rosa går till Nilla i Mjälga (utan blogg).

Stort grattis till er tjejer!


Sköt nu om er alla, så dyker jag upp snart igen!


Stora kramar
Hanna

Utlottning och snurriga funderingar

Tjingeling!

Idag startar jag utlottningen om augustis månadens sjal.
En sjal som som vanligt virkats av min moster Lisa Isacson, som även virkar dem på beställning. (Vilket ni nog känner till vid det här laget!)

Den här gången får vinnaren själv välja färg, bland de fyra sjalar som jag visar.

Här hänger de på min fönsterlucka, som agerar döljare till våra superfula svarta högtalare.


Om ni vill vara med lämnar ni en kommentar till det här inlägget, och skriver vilken sjal ni vill ha om ni vinner.
Den som länkar tävlingen i sin blogg får två lotter.
Utlottningen pågår fram till torsdagen den 27:e augusti kl. 15.00.

Lycka till!!!









Idag vill jag även skriva av mig lite...

Jag känner mig så himla less på allt vad som kallas "shabby och lantligt"...
Det känns som om de orden har börjat ta för stor plats överallt, och används i de mest fåniga sammanhang.

Man ska ha "lantliga" kläder (för mig låter det som en bonde-outfit), man ska slipa på allt man har, så är det shabby. Och målar du en tallrikshylla vit, ja då är den plötsligt lantlig.
Jag är så förbannat less på att höra dessa ord, så jag spyr nästan.

Åt alla håll som jag tittar så börjar det se likadant ut.
Alla har madonnor, kors, och fågelburar t ex.
Nytillverkade saker som ger status. Den som har mest har det bäst.

Jag är en av alla som dragits med lite för mycket av det som bloggvärlden har gett. Det som kallas inspiration.

Men är det inspiration vi känner när vi springer runt och köper alla dessa vackra, men värdelösa ting???

Ja inte vet jag.
Jag loppar på som vanligt, men har först nu börjat förstå vad som är min stil, och vad jag bör låta bli att köpa,eftersom mitt hem är mitt och inte bara ett "blogghem".

Kanske låter det jag skriver helknäppt. Men jag inser att jag dragits med lite för mycket av allt vackert jag sett hos andra.
Jag kan inte ha det likadant som alla andra, för det passar inte min stil egentligen.

Idag röjde jag ytterligare en massa, och tog det till en loppis i närheten.
Den här gången rök det både madonnor, kors och vita kannor. Och det känns så befriande!!!
Här ska röjas.
Ut med allt som inte "är jag".
Underbara känsla...

Jag ska också säga att jag är så glad att jag inte gett mig på några av trägolven här hemma med den vita färgen.
Jag älskar vitt, men någon måtta får det då vara.
För egentligen? Hur snyggt är det med ett hem helt i vitt?
Lätt att fixa, men nu börjar det verkligen att kännas som en riktig modefluga, och inte längre som en spännande stil.
Nej. In med mer personlighet i hemmen igen.
Personliga lösningar, individuella smaker och härliga blandningar.


Och det här ska jag säga, efter att ha visat ljusstaken i förra inlägget.
Nåväl. Jag sa ju att jag påverkats för mycket.
Här hemma känns den mest fånig, och hamnar nog på loppisbordet nästa veckma!
Välkomna dit då! ;)



Sköt nu om er alla, och jag lovar er att jag kan ta alla sorts kommentarer om det jag skrivit.
Anar att detta kanske är stötande inom denna del av bloggvärlden. Men det är inte alls min mening. Det är bara mina tankar som snurrar och gör mig mer eller mindre förvirrad.
Kanske är det ändå dags att lägga ner nu?
Så kan jag använda mitt hem till mina egna ideér, och inte bara till att visa det jag tror passar in.
För osäkerheten har spelat en alltför stor roll på sistone, och jag visar mest det jag tror ni vill se än det jag egentligen kan stå för helhjärtat.

Vi får se vart det bär hän.

Ha nu en underbar helg.

Tack för mig.

Hanna

P.s Nu är kl. 22.33, och jag har fått en massa bra kommentarer angående mina tankar. Tack till er alla! Måste dock påpeka att den anonyma kommentaren från "Lisa" INTE kommer från min moster. En mycket bra kommentar tycker jag, men inte från sjalmakaren själv alltså!
Ville bara säga det......

Äntligen skolstart!

Hallå!


Måndag, och skol-/dagisstart.
Känns helt underbart efter ett alldeles för lååångt sommarlov.

Nu blir det tidigare kvällar i säng för de små (= mer egentid), mindre matlagning (eftersom rester räcker till oss som är kvar hemma när de stora äter skollunch), och förhoppningsvis blir det mindre tvätt (nu när de stora tjejerna inte är hemma och står framför speglarna och byter om tio gånger om dagen, för att sedan kasta allt på golvet, och en vecka senare lägga det i tvätten...).

Och det är inte bara jag som är nöjd. Flickorna är mer än glada att slippa mitt matta, sura tryne, och är helglada i att träffa alla kompisar igen.

Så med andra ord är alla nöjda. ;)


Idag har jag roat mig med att måla en gammal trälåda, som är delad i tre sektioner.
Den blev en perfekt tidningshylla.

Inklämd mellan ett par skåp, men är man sakletare och samlare så måste man ju utnyttja alla ytor.

Som ni kanske ser så har Jeanne d´Arc Living-magasinet inspirerat mig till denna ljusstaken. Hittade den såklart på loppis för en tid sedan.

Jeanne d´Arc Living, och Vakre hjem ligger förresten inte i min nya hylla. De ligger lättåtkomliga intill soffan. Jag tycker inte att det finns ett enda svenskt magasin som kan mäta sig med dem. Vad säger ni?


Nästa gång lottar jag ut månadens sjal igen. Den här gången får vinnaren själv välja bland några olika färger.
Vi ses då hoppas jag!


Stora kramar till er alla som besöker mig här på bloggen!

Hanna

Slut på semestern

Ciao!



Fredag igen, men inte lika härlig som förra veckans tyvärr.
Gubben har börjat jobba igen efter 5 1/2 veckas ledighet. För tillfället så hjälper inte ens mina lyckopiller till att hålla mig lugn.
Nåväl. Jag vänjer mig väl. Hoppas jag.

Jag har för många ideér, och för mycket jag känner att jag MÅSTE göra. Måstena är egentligen inga måsten, utan sådant jag velat fixa länge.

Så med alla fem barnen runt fötterna har jag äntligen klätt köksstolarna.
Tygrullen har stått i flera månader och stirrat på mig från sitt hörn i vardagsrummet. Och idag kände jag verkligen att det var nog med bedjande blickar från den. Precis i rätt tid för att testa mitt tålamod efter semestern.

Så här ser de nu ut. Vitmålade sedan länge, men nu äntligen klädda med oblekt linnetyg, som är i ett slags vax-material. Inte alls blankt, eller klibbigt att sitta på, men väldigt lätt att torka av. Perfekt för denna grisiga familj.

Jag känner mig nöjd med mig själv, trots att jag inte var den raraste av mammor under omklädningsprocessen.


Så vad ska man göra när man avklarat ett projekt?
Jo, såklart. Då sätter man igång ett nytt, och betydligt större. Ett par timmar innan Gubben slutar jobbet, så att han inte kan stoppa mig som han redan gjort under alldeles för lång tid.

Upprivning av det vidrigt fula golvet i våran "innerhall", som är skapligt stor och rymmer sju dörröppningar till andra rum och skrymslen.
Det luktar verkligen inget vidare av lagren som jag rivit upp, men det är enbart positivt och får mig att kämpa vidare. Tänk vad fräscht det blir efteråt! Och snyggt med trägolvet som finns där under...


Jag avslutar dagens gnäll med en liten historia om vad som hände härom dagen.
Jag delar med mig av den, eftersom jag vet att ni är så många som gillar den franska stilen...

En 20-årig bekant från Paris (som pratar ganska bra svenska, med fransk brytning)hade precis kommit hit på besök, och undrade vem det var som rökte när han såg cigg-paketen på uteplatsen. (Här kommer erkännandet också:)jag sa som det var att jag och Gubben rökt nu under sommaren.
(Jaaa, jag vet. Inga predikningar tack. En gång en rökare, alltid en rökare säger jag. Men jag ska försöka att göra ett nytt långt uppehåll. Snart.)

Fransmannen såg ogillande ut, och jag sa att jag SKA sluta.

När han senare kom ut på baksidan och jag satt där med en cigarett i munnen frågade han: "Skulle inte du sluta runka?"
Jag sneglade lite på honom, och sa ingenting.
"Å, nej!!! Rrröööka menar jag. Rrröööka!!!

Stackarn såg minst sagt besvärad och brydd ut när jag satt där och fnissade värre än jag gjort på länge.
Och jag fnissar än ska ni veta.



Nu önskar jag er alla en riktigt härlig helg!
Ta vara på värmen, man vet aldrig hur länge vi får ha den!

Stor kram

Hanna