Slut på semestern

Ciao!



Fredag igen, men inte lika härlig som förra veckans tyvärr.
Gubben har börjat jobba igen efter 5 1/2 veckas ledighet. För tillfället så hjälper inte ens mina lyckopiller till att hålla mig lugn.
Nåväl. Jag vänjer mig väl. Hoppas jag.

Jag har för många ideér, och för mycket jag känner att jag MÅSTE göra. Måstena är egentligen inga måsten, utan sådant jag velat fixa länge.

Så med alla fem barnen runt fötterna har jag äntligen klätt köksstolarna.
Tygrullen har stått i flera månader och stirrat på mig från sitt hörn i vardagsrummet. Och idag kände jag verkligen att det var nog med bedjande blickar från den. Precis i rätt tid för att testa mitt tålamod efter semestern.

Så här ser de nu ut. Vitmålade sedan länge, men nu äntligen klädda med oblekt linnetyg, som är i ett slags vax-material. Inte alls blankt, eller klibbigt att sitta på, men väldigt lätt att torka av. Perfekt för denna grisiga familj.

Jag känner mig nöjd med mig själv, trots att jag inte var den raraste av mammor under omklädningsprocessen.


Så vad ska man göra när man avklarat ett projekt?
Jo, såklart. Då sätter man igång ett nytt, och betydligt större. Ett par timmar innan Gubben slutar jobbet, så att han inte kan stoppa mig som han redan gjort under alldeles för lång tid.

Upprivning av det vidrigt fula golvet i våran "innerhall", som är skapligt stor och rymmer sju dörröppningar till andra rum och skrymslen.
Det luktar verkligen inget vidare av lagren som jag rivit upp, men det är enbart positivt och får mig att kämpa vidare. Tänk vad fräscht det blir efteråt! Och snyggt med trägolvet som finns där under...


Jag avslutar dagens gnäll med en liten historia om vad som hände härom dagen.
Jag delar med mig av den, eftersom jag vet att ni är så många som gillar den franska stilen...

En 20-årig bekant från Paris (som pratar ganska bra svenska, med fransk brytning)hade precis kommit hit på besök, och undrade vem det var som rökte när han såg cigg-paketen på uteplatsen. (Här kommer erkännandet också:)jag sa som det var att jag och Gubben rökt nu under sommaren.
(Jaaa, jag vet. Inga predikningar tack. En gång en rökare, alltid en rökare säger jag. Men jag ska försöka att göra ett nytt långt uppehåll. Snart.)

Fransmannen såg ogillande ut, och jag sa att jag SKA sluta.

När han senare kom ut på baksidan och jag satt där med en cigarett i munnen frågade han: "Skulle inte du sluta runka?"
Jag sneglade lite på honom, och sa ingenting.
"Å, nej!!! Rrröööka menar jag. Rrröööka!!!

Stackarn såg minst sagt besvärad och brydd ut när jag satt där och fnissade värre än jag gjort på länge.
Och jag fnissar än ska ni veta.



Nu önskar jag er alla en riktigt härlig helg!
Ta vara på värmen, man vet aldrig hur länge vi får ha den!

Stor kram

Hanna