01 oktober 2008

Flera dagar varje månad...


Hej !


Jag ville bara titta in en snabbis och önska er en trevlig helg, då jag är rätt så säker på att det inte blir några inlägg på ett litet tag.

För tillfället så mår jag inte alls bra, och jag känner att orken inte räcker till för bloggen just nu.




Kanske har jag någon gång talat om att jag lider av en fruktansvärd pms? Om inte så har jag sagt det nu istället.


Det har varit en plåga i flera år, men efter Sonens födsel så har det förvärrats än mer. Jag har fått svårt att klara av vardagen i flera dagar åt gången.

Jag samlar på mig mycket vätska i händer och fötter, blir fumlig i händerna och tappar och slår omkull saker pga det. Händerna domnar och karpaltunneln förvärras... Jag har under många många år fått många och svåra finnar som dykt upp som bölder vid pms och som sedan suttit kvar länge och resulterat i flertalet ärr. Jag har nu medicinerat med antibiotika i snart tre månader för andra gången, för att få bort finnarna. Det har blivit bättre, men jag tror inte att det kan hjälpa helt eftersom problemet mest är hormonellt.

Dessutom så får jag ett sjuhelvetes humör. En kortare stubin finns nog inte. Jag blir ofta så arg och irriterad att jag skakar. Jag tål knappt familjen (stackars krakar...), och barnens tjat och gnäll får mig att gå i taket på en halv sekund. Det jag annars fixar kommer jag inte ens i närheten av att klara. Igår varjag dum nog att testa på en sväng på Kupolen för lite klädshopping med hela familjen. Helt fel tidpunkt... Jag blev så uppretad att jag trodde att jag skulle få en hjärtattack efteråt.



Känslomässigt så blir jag helt förstörd. Ena sekunden upp, nästa ner, och kan börja gråta på en sekund. Och en sak som är riktigt jobbig; jag blir sååå himla svartsjuk! Haha, pinsamt men sant. Visst kan jag bli lite sotis ibland om det kommer någon pingla och ler åt Gubben, men skulle det hända vid pms så skulle jag nästan kunna nita både tjejen och Gubben. Det är verkligen jobbigt, och tyvärr inget som jag rår på. Jag har försökt att bita ihop, men det går inte.... De senaste månaderna har jag även drabbats av en förfärlig oro och ångest i ett par dagar. Första gången så hamnade jag hos läkaren som tog ett ekg på mig. Helt sanslöst tycker jag, att man ska kunna må så dåligt en gång i månaden pga hormoner.

Så nu äntligen har det blivit dags för mig att få träffa en specialist i ämnet. Det har varit en lång väntan sedan jag ringde dit, ca 7 månader. Men på tisdag är min väntan äntligen över. Jag hoppas innerligt på att jag ska kunna få något som hjälper mig mot alla de symptom jag får vid min pms. För jag orkar faktiskt inte längre.


Jag ber om ursäkt om ni tycker att det är opassande att skriva om detta här. Men jag känner att jag vill berätta, även om jag förlorar en massa läsare på kuppen. Men kanske resulterar det i att en person känner igen sig, och kan få hjälp av det jag berättar eller kanske dela med sig av sina erfarenheter till mig. Det är inte roligt att känna sig som ett freak, nästan schizofren varje månad....

Hur som helst så har jag inte någon ork till att blogga på några dagar. Det skulle ändå bara resultera i dumma, gnälliga inlägg. Ja, mer än vanligt alltså... ;) Men jag kikar in till er andra såklart, man vill ju inte missa något!


Sköt nu om er alla och ha en riktigt bra helg! Så hörs vi snart igen, med nya pigga tag och solsken i blick hoppas jag....



Kramar Hanna


P.s Nu har jag suttit och gjort ett helt inlägg med stor skrift... ja, jag säger då det. Ha överseende snälla ni....

71 kommentarer:

Anonym sa...

PMS....dessa underbara ögonblick i livet när man kliver upp på morgonen, sätter sig vid frukosten, och känner hur blodet kokar eftersom han som man älskar mest i världen sitter mittemot och äter......för varje tugga han stoppar i munnen känner jag hur ett mörkt moln växer inom mig......Tack o lov har jag en förstående man som har kommit att tycka om mig trots alla humörsvängningar. Själv försöker jag att se "nyktert" på saken och ta det lugnt när jag känner att jag håller på att spåra ur.
Lycka till med besöket hos läkaren och hoppas att du får hjälp, tala gärna om hur det går för dig!
Maria i Borlänge

Änglahem sa...

Hej Hanna,

Tog mig en liten kik i pausandet, fy vad jag känner med dig! Peppar, peppar...Tack å lov så har jag aldrig haft några allvarliga problem med PMS men har ju sedan innan förstått att det kan vara ett rent helvete! Men det låter ju skönt att du nu förhoppningsvis ska få hjälp. Gå inte därifrån innan dom gjort något för att hjälpa dig!! Det finns ju medicin för det mesta idag så det borde ju finnas något för dig med, så här kan det ju inte vara.
Ska tänka på dig och hålla en tumme för dig på tisdag. LYCKA TILL!

Hoppas att du får en trevlig helg trots allt!
Kram, Ulrika

Nettan sa...

Stackars dig Hanna, jag lider verkligen med dig =0(.
PMS är fruktansvärt att ha, men hoppas innerligt att du nu får hjälp med det.
Inge roligt att resten av din familj får smyga på tå...när Morsan är på "pmshumör "..

Ta hand om dig !
Kram Nettan

ängeln i vitt sa...

Halloj Hanna!

Tittar in som snabbast ja, jag är på väg till stan. Men du, inte behöver du be om ursäkt heller. Jag har aldrig upplevt dina inlägg som gnälliga och dumma heller...gillar dig skarpt.. Hoppas att du får hjälp med detta skit som vi tjejer måste ta oss igenom vareviga månad. Ha nu det så bra du kan så hörs vi.


ps
Storleken på texten är helt perfekt ja, jag behöver inga brillor haha.

Kram / Carina

rosenskära sa...

Vad bra att du har sökt hjälp Hanna för så här kan du ju inte ha det! Jag har också PMS men min verkar vara en västanfläkt jämfört med din. Min stubin (som är kort även utan pms) blir i princip obetydlig när tiden är inne. Jag provade ett tag med något som heter Femal Balans som man köper på hälsokosten och som hjälper även då man senare hamnar i klimakteriet (NÄR ska kvinnans lidande ta slut!!!). Det hjälpte inte ett enda dugg för mig, dyrt var det också.

Jag håller tummarna för att du får hjälp hos doktorn. Var inte rädd för att säga PRECIS som det är, annars fattar de kanske inte hur illa du har det!

Kramar från Lena

Mamma S sa...

Du behöver absolut inte be om ursäkt för att du berättar om dina problem och du behöver inte känna dig som ett freak heller. Jag fick också mycket värre pms-humör efter att jag fick min son, dessutom tog det flera månader innan jag fattade varför jag var så arg ibland, man är ju lite trög. Jag förstår precis hur du känner, man vill bara skrika så att allt blir som man vill men om det mot förmodan skulle finka så är det inte bra ändå och det går verkligen inte att stoppa humöret. Jag har kommit fram till att det bästa för alla parter är att jag bara går undan tills det värsta är över. Förut hade jag inga problem alls men nu har jag även fått en mensvärk som jag nästan svimmar av ibland men två alvedon och en ipren på samma gång hjälper hyfsat en lite stund.
Hoppas verkligen att du får bra hjälp och kanske kanske kan du skriva om specialisten ger dig några bra tips.

Lilla jag sa...

Det låter hemskt, jag lider verkligen med. Vad bra att du ska få träffa en specialist. Det finns inget värre än att inte känna igen sig själv.

lottens vita och gröna sa...

hej gumman, här skriver en till dig som känner sig precis så som du beskriver, det har faktiskt blivt värre efter lillen, ska bli intessant att höra vad doktorn gör om du vill delge det förstås...det är jobbigt med hormoner som gör en alldeles förvriden....
hoppas och önskar dig lycka till!
du vad kul att du tyckte typsnittet var fint, har laddat ned det, heter monotype corsiva. om du ska ändra måste du gå in i html mallen, pröva dig fram och förhandsgranska, själva brödtexten ändrar man i inläggsdelen där det med finne en htmlmall, maila mig om du vill ha mer hjälp! lotten@rudu.se
varmkram lotten
vet du vad? jag gillar di sååå mycket, du visar sidor som inte är bara tralala...det är bara modiga som vågar!!!

Jema Rose sa...

SKÖNT att du ska få hjälp, för PMS är verkligen ett h-e..!

Vackra bilder du visar!

MÅNGA kramar från Jenny

<3

K sa...

Hello freak *ELAKT SKOJ* du ska veta hur MYCKET jag känner igen mej...så då är ja me ett freak...
Du är definitivt inte knäpp,knäppis ;D vi är nog många som dras me såna besvär mer eller mindre. Du verkar ju ha det riktigt jobbigt stackare!
Jag vet precis hur det känns att bli såå j-a förbannad att det känns som huvet ska explodera och det ofta för en liten skitsak...Usch kan inte va hälsosamt!
Ska berätta nåt pinigt...För ett år sen skaffa sambon ett kassaskåp som jag inte fick titta i el.vara med o dela på...JAG va HELT GAAALEN av svartsjuka, inbillade mej en massa sjukt...Till slut fick han nog och lät mej titta PINSAMT!!!Han hade köpt biljetter till Wallmans salonger, som jag ville gå på men va för snål...GISSA VEM SOM FICK TA PÅ SEJ DUMSTRUTEN???
Hoppas du får hjälp kramkram/K

Marie-Nostalgi och Romantik sa...

Jag tycker att det är jättebra att du skriver om sådana här saker... Det är många som lider av pms, jag har också haft problem, men inte tillnärmelsevis så som du beskriver... Det måste vara jättejobbigt! Stackars dej! Jag hoppas verkligen att du kan få hjälp av den här doktorn du ska till.
kram
Marie

Viola sa...

Din stackare, jag vet precis vad du pratar om, när jag var i din ålder så hade jag oxå ett helvete med detta. Sån tur var hade vi en privatläkare som skrivit mycket och forskat om detta fenomen nära min stad. Tur som jag hade fick jag en tid hos honom och han räddade mig faktiskt från detta hopplösa tillstånd som tog så mycket krafteroch som man fick sådan ångest utav föra tt man var som man var och så klart, dåligt samvete. Vet inte om du kan gå in på nätet och söka på honom. Han vara gynekolog och hette Alvarsson eller Halvarsson, det var han som lanserade nattljusoljan i kapslar för PMS och det skrevs mycket om honom. Han var då en riktigt kändis på sitt område. VIlket fall som heltst så fick jag äta jättenattljusolja, zinktabletter och så kommer jag inte ihåg om det var något mera. VIlket fall som helst så blev jag en annan människa efter detta och åt detta under några år och kunde sedan sluta helt med detta. Hoppas vännen att detta kan hjälpa något, föstår verkligen hur du känner dig, en stor kram från mig VIOLA

Anonym sa...

You go girl! Starkt att dela med dej av ett så "privat" problem som dock tyvärr delas av så många! Inget alls att be om ursäkt för så det så. Jag önskar de lycka till hos doktorn! /Anonym, sporadisk läsare

anette sa...

Hej goa Hanna. Hoppas du får hjälp på tisdag, håller tummarna. Och att du skrev inlägget med stora bokstäver var ju toppen. Slapp sitt med ansiktet tryckt mot skärmen och glasögonen på näsan. Hoppas det är bättre med Inez. Hon är för go den ungen, ja det är dom allihop förresten. Sköt om dig nu. Kram Anette

Skatan sa...

Du är så djävla (ursäkta!) modig!! Hatten av för dig och din rakrygghet. Sådana som du hjälper andra att våga.

Lycka till, varmt lycka till.

Kram,

Anna

Liten Bod sa...

Du är en tuffing som vågar med dig av allt! Utan att låta gnällig heller, vill jag tillägga :) Jag har också mått pyton kring mens, psykiskt när ungarna var små, och nu fysiskt. Hoppas att du får hjälp, jag ska också kolla med min jättegoa läkare på VC, Isabella. Barnmorskan nämnde mini-piller när jag gjorde cellprov nyligen, ska kolla upp det. Kvinnosjukdomar kommer att få mer uppmärksamhet och status nu när vi säger ifrån, och fler kvinnor blir läkare! Kram, Tina

Tidsmästarinnan sa...

Heja modiga Hanna!!!

Jag har alltid känt det som att man själv är ungefär som vanligt vid PMS, det är ALLA ANDRA som helt plötsligt blir helt dumma i huvudet. :-)
Fast man inser ju logiskt att det nog har med hormoner att göra, ja.

Stor kram och lycka till hos specialisten, jag tycker det är så himmelens bra att du skriver om viktiga saker!
(förresten har det inte riktigt slutat klia på mig än sedan ditt inlägg lite längre ner... :-)

Tina sa...

Hej Hanna
Jätte starkt av dig att dela med dig och jag tror att det är många kvinnor som känner igen sig!!! Jag känner ibland, ca var 3:e månad så rusar det inom mig! Tycker att du är underbar som tar upp problem som faktiskt finns mitt ibland oss! Kram på dig och lycka till.

Glitter och Marsipan sa...

Men gumman.
Vad jobbigt du måste ha det.
Jag hoppas och håller tummarna att du får bra hjälp av specialisten.
Må så gott,och hoppas vi snart får höra från dej på bloggen.
kramar Anette

Drömmar och verklighet sa...

Vad glad jag blir av att höra att det finns "riktiga" människor även i "rymden" Ler igenkännande och vet att det definitivt inte är nåt kul o trevligt att känna sig som en riktigt elak "bitch" men så är verkligheten för många av oss kvinnor. Ha en riktigt trevlig helg trots allt. Kram Carina

Marina sa...

Fy så jobbigt det låter! Jag känner visst att jag blir sur och lättirriterad vid den tidpunkten i månaden men det du beskriver låter verklgien riktigt pestigt jobbigt. Hoppas verkligen du kan få effektib hjälp. Stöttande kram!

Under en vind sa...

Hoppas verkigen att du kan få all hjälp som finns att få så att du slipper ha det så här!

Varma kramar och en skön helg till dig!

Leamarlené sa...

Å..vilket helvete du har just nu. Det kommer att gå bra hos doktorn. Jag har två vänner som har pms och båda har fått hjälp...båda mår bra nu..ett jämnare humör. Du kommer att klara det...och mannen får en ny fru. Jag tycker att det är jätte gulligt att våga berätta personliga saker på bloggen.
Kram, Marlené

Saramedflera sa...

Fy det där låter ju superjobbigt. Hoppas att du kan få hjälp nu. Ta hand om dig.
Kram Sara

Grodmamman sa...

Har som tur är aldrig varit med om det du skriver om och det är jag ännu mer glad över när jag läst ditt inlägg. Hoppas verkligen att du får hjälp av läkaren nu. Hade detta varit ett manligt problem så hade det garanterat funnits jätte bra botemedel mot det!=)
Modigt av dig att skriva om det också.
Kram

"Smurfen" sa...

Hej Hanna!
Ta hand om dig. Mår du inte bra så är det modigt att våga berätta och ta tag i problemet. Allt gott till dig!
Kram!
/Lotta

Solkatter och Dammråttor sa...

Å,fy sjutton...stackars dej...sånt här elände har jag lyckligtvis varit förskonad från.Tänk vad karlslokarna slipper utstå mycket....pms...mens...barnafödande och klimakteriebesvär.....men tur är väl det förresten, hur skulle världen se ut annars =)
Skönt att du ska få jälp nu i alla fall.
Massa kramar/Gunn

Carola m 7 sa...

Usch vad det låter jobbigt med pms! Jag följer en annan bloggare med jättejobbig sån, och det verkar verkligen ö k e n :(
Jag är väldigt förskonad, tack och lov(preciiiis vad du vill höra va? Not!*s*)
Jag hoppas att du får hjälp mot allt, för det är ju handikappande att må sådär varje månad!
Alla tummar!
Och inte tycker jag att det känns fel att du pratar om pms, det är ju ändå nåt väldigt vanlig, alla har väl nån form av det, även om det kan skilja mkt på hur det yttrar sig!
Lycka till och kram!!

Anonym sa...

Usch, då har man det lindrigt... jag har också fått problem (dock inte så stora som dina inser jag) med pms efter att jag fick mit¨t barn. Jag går upp 2 kg över en natt i vätska och man mår piss. Nu när man ett tag försökt få till ett syskon blir man ju inte direkt gladare när man känner att det är påväg vilket innebär att det inte blev nåt denna månaden heller :o( Det suger att vara kvinna ibland! lycka till, stå på dig tills du får nån hjälp! Kram //Skitigt på golven

Lisa med hem sa...

Hej vännen!
Vad jobbigt du verkar ha det. Hoppas du får den hjälpen du behöver!
Behöver du avlastning vet du vart jag bor och skäms inte att fråga! Jag älsar ju barn och även den minsta är välkommen!
Såg du att vi har börjat flytta in lite smått. Barnen ville bada i badkaret så jag hade tre små som skvättade vatten :) Vi har ju aldrig haft badkar. Äntligen ska även mina barn bli rena VARJE dag :)
Hoppas du vågar be om hjälp om du behöver det. Det är något vi svenska är urusla på!
Kram så hörs vi!
//Lisa

Lilla huset på prärien sa...

Hello darling... vad var det jag sa ;) Folk förstår och uppskattar dig för att du är ärlig och vågar vara personlig. Du är bäst Hanna!

Kram J

En Doft Av Lavendel sa...

Åå Hanna, jag hoppas verkligen du får hjälp med dessa problem, jag håller tummarna.
Som sagt jag gillar din personliga blogg, du skriver så himla bra!!!

Kul att ses tidigare idag i eran loppis =)
Jag kikade efter tidningen där du tipsade om den å det fanns ett ex kvar, så nu har jag fått tag i "bibeln", helgen är räddad *fniss*

Trevlig Helg!
Kraam Benita

Karin sa...

Hej Hanna!
Men så kan du ju inte ha det. Jag hoppas verkligen du får hjälp. Jag känner knappt någonting, så orättvist kan det vara. Däremot har jag haft hormonella bölder i anskiktet. Antibiotikan hjälper inte, slår bara ut magen etc. Jag fick en stark medicin som hjälpte mig i alla fall. Mejla mig gärna så ska jag berätta om den.

Tack för att du är så ärlig, och du märker att det uppskattas!!

Många kramar
Karin

me and alice sa...

Hej vännen!
Stackars dig... Jag känner verkligen med dig. Här är en till med stora pms problem, dock inte lika jobbiga som dina, men nog för att till och med barnen undrar;
-Mamma har du pms nu??
Får också enorma humörsvängningar, sväller upp som en ballong mm.....
Hoppas du får hjälp hos doktorn på Tisdag!!
Kram Susanne

Hannis sa...

Din stackare!
Lider med dig,det är det absolut värsta som finns när Pms tar över ens liv och det händer saker i själen och kroppen som man inte ens hänger med i och förstår.

Hoppas verkligen att du får bra hjälp hos läkaren!

Var rädd om dig/Kram Hannis

Ann-Charlotte sa...

Ja pms är inte roligt. Jag hoppas att du får bra hjälp hos specialisten.
Kramisar gumman I missed you a lot ;0)
Ann-Charlotte

Stämningsfullt sa...

Hej!
Nä fy vad jobbigt!! Hoppas verkligen att du får hjälp av specialisten du ska träffa! vi ses snart igen :)
Kram!

Änglahem sa...

Här sitter jag mitt i pausen*fniss*, bara kikar liiite...

Har kollat upp när våran Gregory är tillbaks....SNART!! 14 OKT!!!! Yippie!!

Då sitter vi bänkade vá?*tihi*

Ha en skön helg!
Kram, Ulrika

TACK!! Du är väldans gó du med vet du!!!

Willewira sa...

Hej vännen!!

Vill bara tala om att du inte är ett FREAK, utan väldigt normal... även om du (med ganska många fler) fått/får uppleva den allra värsta sorten av PMS.

Även jag har under åren lidit av min PMS, dock inte lika mycket som du, men tillräckligt för att bara känna mig som människa ca 5-7 dagar i månaden. När så nu menopausen börjar ge sig till känna (oregelbunden mens, med uppehåll på 1-2 månadar ibland) så är jag överlycklig!! Kan inte fort nog bli av med eländet!!

Det finns fördelar med att blir äldre, detta är en av dem.

Ta den tid du behöver för att känna dig OK för bloggen igen. Livet är upp och ner för alla så den som inte förstånd nog att fatta det.. göre sig icke besvär! Vi andra är kvar.. oroa dig inte!!

Tänker på dig, vännen, och önskar dig all kraft du behöver, samt lycka till hos specialisten!!
Ha en lugn och skön helg med familjen!!
Stor kram!
Willewira

Ann-Catrin sa...

Hej goa vän!
Stackars stackars dig... pms verkar vara.. tänk att det är så många som lider av det i "tysthet".. hade det varit männen som kunde drabbas av det sp hade det nog funnits massor av hjälp att få!!

Nu hoppas vi på läkaren kan finna bot och bättring.. för så där kan du ju inte ha det!!

En styrkekram till DIG!
Ann-catrin

"M" sa...

ja usch ja...jag lider av pm s...har blivit värre sedan barnen kom..man ska helst inte träffa någon dessa dagar....man bör vara ensam...man känner sej som en bitch...huja....hoppas att du kan få hjälp hos specialisten...lycka till...och det var modigt att skriv a....det är ju det bloggandet står för...att lätta hjärtat bland.....kram

Anonym sa...

Hej Hanna! Lider med dig. Jag upplevde samma elände i samband med min IVF-behandling. Jag fick ju iallafall ut något gott med det, min underbara son.
Det är första gången jag gör en kommentar men kände att jag var tvungen, för jag har aldrig upplevt att du gnäller. Du utrycker ju känslor som alla känner ibland. Man får fina aha-upplevelser jag är inte ensamkänsla. Lycka till på tisdag och att det finns någon behandling som gör att du slipper denna jobbiga PMS. Håller tummarna! Kram Inger i Borlänge

maria sa...

Håller tummarna för dig att allt går bra. Har själv PMS ibland så jag tror jag ska bli tokig. Har försökt gilla läget i flera år,men får nog också söka hjälp.

Hoppas allt går bra och fortsätt skriva då och då, det är så mysigt att gå in här ibland och bara titta på allt om och om igen.

Jessica sa...

Be inte om ursäkt för vad du skriver, det är DIN blogg och du skriver vad du vill. Jag tycker det är bra att du pratar om det för att andra ska förstå, jag hade ingen aning om att man kunde må så dåligt av PMS, hoppas det går bra på tisdag hos specialisten.

Kram till dig/ Jessica

Sandra sa...

Hej vännen! Skönt att du äntligen ska få träffa en specialist,hoppas det löser sig nu! Du kan ringa mig när du vill,jag tänker på dig.Dags att amma... många kramar

Karin Krut sa...

Det är klart att man måste vädra ut ibland och det är bara bra, det lättar nog på ångesten hos många läsare tror jag ;) För hur många tror man inte är övermänniskor som hinner allt och det med ett leende. Hoppas det går bra hos doktorn så att du får må bättre!!
Ha en skön helg
Kram Karin

Tinnar och torn sa...

Hejsan Hanna! Hoppas du får hjälp hos doktorn. Min hemska pms försvann när jag använde p-spruta förut. Men det finns en del biverkningar med den.Lycka till iallafall! Kram Petronella

LantlivsAnette sa...

halloj där !
jaa , du så där hade jag det i tolv år innan jag sökte hjälp..va, kan du fatta det tolv år !!
Nu har jag för två år sedan fått medecin..hormontabletter eller minipiller vad vi nu ska kalla det...ceracette...mitt liv har blivit som nytt..nu lever jag och mår prima !!
Så det finns hjälp, jag lovar !!
Ha det gott
Kram Anette

livetpåfyran sa...

Hej vännen!

Jag har inte så jobbiga problem som du men jag har det enormt jobbigt vissa månader. Inte så kul att vara en ragata , jag vet!

Jag hoppas innerligt att du får den respekt och hjälp du så väl behöver! Kramar från Pia

Marie sa...

Hej goa Hanna!

Jag tycker du är underbar och modig som vågar skriva om det här på bloggen. Jag lovar dig att det säkert är flera stycken som läser det här som känner igen sig, kanske får ditt inlägg även dem att söka hjälp!! Det låter fruktansvärt det du beskriver, hoppas verkligen att du får den hjälp som du behöver!
Själv får jag fruktansvärt ont i kroppen dagarna innan mensen är på gång och även jag blir på ett uruselt humör, men det är inget mot det du beskriver.

Ta hand om dig min vän!
Kramar Marie

Ps. Idag har jag postat ditt paket!

annaslantliv sa...

Fy så jobbigt, verkligen påfrestande för alla såklart. Hoppas du kan få hjälp med så mycket som möjligt.

Klart du ska skriva av dig på bloggen, det är ju det den är till för delvis, man måste ju få ventilera när man går hemma med barnen! Det behöver man.
Lycka till

Kram Anna

Nilla sa...

Hej Hanna!

Stackars dig, vad jobbigt det måste vara! Hoppas du får hjälp på tisdag, så ska man inte behöva må.

Jag hade hoppats på fint väder den här helgen, men men det ser det inte ut att bli. Vi håller på att renovera huset och målningen har hamnat på min lott (kanske kan bero på att det är det enda jag kan göra ;o)) så jag skulle behöva fint väder eller åtminstone uppehåll. Får väl slåss med dammråttorna istället då =)

Ha det bra!
Kram
// Nilla

Anonym sa...

Hej Hanna

Har sagt det förut och säger det igen, va modig du är. Hur schysst som helst att du berättar precis som det är här på bloggen, en annan skulle aldrig ha vågat. Och det hjälper säkert flera.

Stå på dej sen hos läkaren och KRÄV hjälp, det måste man många gånger.. Begär en annan läkare om du inte får den hjälp du vill ha.

Ibland tycker jag också att det blir så kämpigt, att precis allt går mej emot under en längre tid. Så verkar du också ha haft det på senaste. För mej funkar det också att få en liten paus från allt. Förut hade ja dåligt samvete för det men inte nu längre. Barn mår väl inte bättre av att man ska gå runt med dåligt samvete också. Jag försöker att tänka så i alla fall. Hoppas du känner dej bättre snart och att lillstumpan din är frisk. kramkram /Hanna Gustafs

Mrs W sa...

väntar här på dig skruttan :-)

tess sa...

Hej vännen så underbart med människor som orkar berätta om sina brister.på något sätt är det alltid bättre att prata eller skriva om saken.Hoppas ditt läkarbesök leder till något som kanske kan hjälpa dig.
Ha det underbart och vi tänker på dig ute i bloggvärlden.
Kramis Tess på TILDAOCHMAMMA

milly Garden sa...

Hej Hanna,

Lider verkligen med dig Hanna! Urjobbig situation när man blir så lätt uppretad och lätt säger och gör saker som man får dåligt samvete av och mår dåligt av för det..ett ekorrhjul. Lycka till hos läkaren, ser att flera bloggare har haft samma bekymmer och är helt fri från dom med hjälp av medicinering. Skönt att hjälp finns att få.
Kram Marina

Annas skattkammare sa...

Känner verkligen igen mig i det du skriver och tycker inte att det är opassande alls! Dessa underbara hormoner som kan göra livet till ett h-vete.. för mig blir det dubbelt så jobbigt när jag är stressad eller nere samtidigt.. som just nu. Det tar tre sekunder så är jag uppe i taket. Inte alls kul.

Hoppas att du får hjälp av specialisten och att du mår bättre snart. Ta hand om dig! Kram /Anna

Hellenshus sa...

Hej Hanna! Usch, vad det låter jobbigt. Hoppas du får bra hjälp för det är inte bra att gå omkring och må så där så länge. För några eländiga hormoners skull.
Hoppas det ordnar sig för dig!
Kramis Helen

Ullis/Leva på landet sa...

Låter inte som om du har det så kul just nu. Ta det lugnt nu och du ska veta att vi finns kvar. Blir inte alls upprörd över att du skirver sådana saker. Det är ju så verkligheten är. Hoppas att du får riktigt bra hjälp nu när du ska iväg på tisdag.

Ha en bra vecka!
Kram Ullis

Anonym sa...

Efter att ha kikat runt på olika bloggar hamnade jag till slut här hos dej.

Blev så tagen av ditt inlägg att jag känner att bara måste skriva några rader till dej.

Först vill jag säga att jag inte tycker att det du skriver om är ett endaste dugg opassande.

Jag upplever dej som en grymt modig och ytterst ärlig människa. Kunde jag skulle jag ge dej en tapperhetsmedalj av ädlaste slag.

Just detta att ilskan inte går att tygla, hur mycket man än försöker. Raseriutbrott som kommer från ingenstans och sedan ångesten och känslan av att vara totalt värdelös.

Jag har inte i närheten lika svåra problem som du. Känner en sån stor medkänsla och empati för dej.

Vill att du ska veta att du är en beundransvärd person på alla sätt. Du vågar stå rakryggad och säga som det är. Med det jag läser här känner och vet jag att du är en bra mamma och sambo. Jag vill att du ska vara stolt över dej själv som person. Du rår inte för din sjukdom. Och jag kan bara tänka mej in ett litet microgram hur mycket du kämpar.

Jag tänker på dej och hoppas verkligen att du får den hjälp som du så väl förtjänar.

HANNA! DU är underbar! Glöm aldrig det!

Kram från

Tina

Huset mitt i byn sa...

Men lilla vän....stackars dig, jag har oxå en jäkla jobbiga pms perioder sen ett tag tillbaka men inte i närheten av dina.
Jag hoppas du får hjälp och att det går bra för dig på Tisdag, jag håller tummarna för dig, och förstår att du inte vill sitta och blogga nu.

Sköt om dig och
ha det så bra
Kram pernilla

Smultronstället sa...

Å fy och usch, klart jag känner igen mig men tror inte att de e såå stark pms som du tycks ha, stackare. Ta det lungt och lycka te i morrn:))

Kramkram M

Betongänglar sa...

Stackars dig - det är INTE roligt -
har haft slängar av det förr men inte så kraftigt som dig - Hoppas det blir Bättre..
Många Kramar/Annelie

Lillstuga sa...

Men underbara du!! Jag blev helt rörd till tårar! Du är helt enorm som orkar med att dela något så här jobbigt med oss!! Jag skulle kunna starta en fan-club till dig nu!!
Hoppas att du kan få hjälp så du slipper må så här dåligt!!
Massor med kramar från ordföranden i din fan-club!!

Kalkstenssommar sa...

Hej Hanna!
Känn dig inte gnällig. Jag tycker att det är helt befriande med någon som vill skriva om ngt annat än hur fantastiskt livet är hela tiden. Det vet väl alla att livet precis som allt annat går upp och ned hela tiden. Sköt om dig och gnäll på lite, det behöver man ibland.

Kram L

www.daggdroppe.bloggspace.se sa...

Sänder dig kramar i massor. Använd ditt skrivande och bloggen som din egen "terapi" tycker jag. Du ser ju bara vilken respons du får när du delger livet mitt i vardagen. Längtar så tills jag besöker Borlänge igen för då måste jag bara besöka er loppis.

Kram Kram Sofia.C

rosenskära sa...

Hoppas att det har gått bra för dig hos specialisten idag. Har hållt tummarna och tänkt på dig!

Kramar Lena

Anonym sa...

Hej! Oj vad det var skönt att läsa om någon som har samma problem!
Man tror ju att man är helt galen när man blir såhär... för att inte tala om vad sambo/make/familj tror!!!

Hoppas du får den hjälp du behöver.
Många Kramar J

Lilla huset på prärien sa...

Hmm... nu saknar jag lite Hanna-inlägg ;) Hoppas allt är bra med dig och att det gick bra idag! Kram J

lottens vita och gröna sa...

hallå det är bara lilla jag som tassar in och vill krama dig igen!!! gick det bra idag?///lotten

Kalkstenssommar sa...

Hej!
Hoppas att det gick bra idag! Gå in till mig o kika,jag har en stor bukett blommor till dig där.

Att läsa din text igår gav mig så mycket. Att inte vara ensam om att må skit, det är skönt. Tack för att du delar med dig.

kramar L