Sju saker om mig

Hallå allihopa!

Idag tänkte jag ta tag i den utmaning som Benita - En doft av lavendel, Jenny - Lilla huset på prärien och Ann-Charlotte - A note from..A.R. har skickat till mig.

Den här ljusstaken med låda i zink köpte jag nyligen på rea på Åhléns. Och som ni ser sitter det euclyptus lite överallt numera...


Reglerna kan ni nog vid det här laget...

Så här kommer sju saker om mig;

* Jag köper ofta mina jeans på barnavdelningen numera. Både billigare och mer lagom passform för en kortis som mig. Avskyr sömmen som blir när jeans fållas upp...
Min storlek är ca 12 år, och på dem är det sällan en broderad Nasse på bakfickan. Nu för tiden ser de lika ut som på dam många gånger. I alla fall så intalar jag mig det...

* Jag kan sitta och titta på Gubben i hemlighet när han t ex kollar på tv, och bli alldeles varm innombords. Han är verkligen mitt livs stora kärlek.

*Jag har dragit på mig några fler möbler än vad jag hade tänkt.
Om jag säger 9 st småbord, 3 skrivbord, 17 stolar, 3 trapp-pallar, 3 byråer och 2 st två-delade skåp, så har jag bara räknat upp en del av vad som finns i källaren.
Allt ska fixas och målas, så inte behöver jag gå sysslolös heller.
Men jag tycker att det är skoj också, känns som en liten skattkammare där nere! Och springer jag på ett verkligt fynd så kan jag tyvärr inte säga nej. Det är en liten (stor enligt Gubben) svaghet jag har.

* Jag är bestämd vad gäller sovtider, godisätande och tider för läxläsning när det gäller barnen.


Eftersom jag inte använder tändstickor utan gaständare, så har jag fyllt lådan med ljus. Då behöver jag inte gå så långt när det är dags att byta.


* Ett par dagar efter att jag fyllde 17 år åkte jag till London för att vara au-pair i 1 år.
Mitt år som au-pair blev 12 dagar, fast året i London blev snabbt 7 år med olika andra arbeten. Det är en erfarenhet som jag aldrig skulle vilja vara utan. Och London är verkligen mina drömmars stad. Ja, efter Borlänge förstås då.

* Jag är lycklig och nöjd med mitt liv, trots att jag på bloggen ofta väljer att berätta om andra saker. Jag hoppas dock att ni förstår mig rätt vad gäller min ironi och mina berättelser om olika vardagshändelser.
Mina barn är det absolut bästa jag har trots att jag ibland vill vara ifred en liten stund. Jag menar, finns det någon där ute som skiner som en sol hela tiden varje dag? I så fall får ni gärna dela med er av era hemligheter, för det gör nämligen varken jag eller mina barn.

* Avslutningsvis så kan jag tala om att jag fick gåshud när jag hörde vem som vann det amerikanska valet. Det var verkligen dags tycker jag. Och jag ser fram emot en massa mänskliga förändringar.
Men nu lämnar jag det där, för politik är verkligen något som kan få igång mig. Och det här är nog lite fel forum för det.
Men titta gärna in på min andra blogg; Hanna och politiken.

Jag väljer att inte skicka utmaningen vidare. Men har ni inte fått den och vill ha den, då tycker jag att ni ska göra den ändå!


Må så gott alla där ute (och hoppas att ni inte somnat av tristess nu), så hörs vi snart igen!


Kram Hanna

P.s Någon som inte lyckades komma in på min politiska blogg?
Hihi, inte konstigt i så fall, för det finns ingen. Bara ett dåligt litet skämt... ;)