32

Jaha, då var det dags att fylla år igen då.
Den här gången blir jag 32. Men precis som förra året så känner jag mig betydligt äldre.
Jag önskar att jag kunde säga att jag i alla fall ser ut som 22 eller något, men det kan jag ju inte. Snarare 42.

Jag önskar att jag kunde visa er bilder med en vacker blomma idag, men det kan jag tyvärr inte göra. Ni får nöja er utan (eller med en torkad gammal kvist brudslöja). Och jag med.
(En liten pik till en viss man, som troligtvis ändå inte läser detta.)
Den jättefina zinkschablonen fick jag i födelsedagspresent av en jättehärlig bloggvän, som hade koll på min födelsedag! Tusen, tusen tack Marie! Jag blev sååå glad!


Jag har alltid fått höra att jag ser äldre ut än vad jag är.
Som 15-åring kom jag in på dansställen (krogar) som hade 18-års gräns. Coolt tyckte jag då.
Och vid samma ålder gissade ett par fransmän på att jag var runt 30. Men då var jag inte lika nöjd minns jag.


De här söta klockorna i pastellfärger hittade jag på min loppissväng i lördags.


Jag kände mig inte heller alltför ungdomlig när jag och mamma var i Stockholm senast.
Jag hade flera gånger under dagen konstaterat att jag såg ut som en medelålders tant som försökte se ut som 21. (Inget fjantande - bara fakta.)
När vi sedan stod i en kö, kom det fram en man och småpratade lite med oss.

Han frågade bl a om jag och mamma var systrar.
Jag tror att han snabbt kände på sig att det var fel fråga att ställa, och försökte med att mamma kunde ju ha varit väldigt ung när hon fick mig.
Ok, komplimang för henne kanske, men med en hel del år emellan oss ,så tog då inte jag det så positivt...


Den här grågröna färgen tycker jag så mycket om.


Hur som helst så tycker jag ändå om att fylla år.
Stigande ålder och tecken på att man levt är (mestadels) positivt tycker jag!

Sköt nu om er alla,
och tusen tack för alla era härliga kommentarer!
Själv har jag mindre tid än någonsinn vid datorn, tack vare lilla Sonja.
Men jag måste säga att det är alldeles underbart att ha henne. Inte i närhet så tufft som jag har haft det med Sonen, så jag tycker nog inte att det kan jämföras med att ha en bebis!
Och än så länge har varken astma eller allergier visat sig. Håller tummarna hårt att det håller i sig!!!


Och det här är ännu en favoritfärg...

Kram
Hanna


Jag vill passa på att tacka alla er härliga, goa tjejer som skickat så många fina utmärkelser till mig på sistone! Ni ska veta att jag blir sååå glad, men jag har ändå valt att inte lägga upp dem på bloggen. Tack igen, ni är bäst!


Och även ett stooort tack till min härliga vän Linda som gjort ett så fint inlägg till min ära!
Tusen tack älskade vän!