Vilken liknelse

Hej alla ni goa bloggkompisar där ute!

Tusen tack för alla era mail och kommentarer! Jag vill ännu en gång tala om att jag uppskattar er sååå för den tid ni tar er här hos mig. Kram på er, ni gör mig så glad ska ni veta!

Den här spegeln fick jag av min goa mamma i somras. Den har stått och väntat på en perfekt plats sedan dess, men den platsen har ännu inte dykt upp.
Så igår ställde jag den på ett bord i vardagsrummet så länge. Inte kan väl en sådan här skönhet ligga undanstoppad?!


Igår kväll röjde jag lite i sovrummet och vardagsrummet, och sorterade bort en massa saker och kläder.
Ett par möbler flyttade jag också, och ett fint vitt fällbord blev över.
Eftersom jag tycker så mycket om det och inte vill sälja det tänkte jag ta upp det på övervåningen istället.
Något som jag inte klarade själv, så jag ställde det i hallen i väntan på att Gubben skulle komma hem.

"Jaha, här har det möblerats ser jag" sa han när han kom hem, och lät så där lagom entusiastisk.
Så för att få honom med på noterna och för att få den hjälp jag behövde utan klagomål sa jag att jag hade rensat bort en hel del saker, och bara behövde hjälp med att flytta upp bordet, eftersom jag inte vill göra mig av med det.
Vet ni vad karlsloken hävde ur sig då?!
Jo ; "Läste du den där artikeln om den där mannen som samlade på sig så mycket saker att han fick göra tunnlar i lägenheten under sakerna. Sen så kröp han vilse där bland soporna och hittade inte ut. Han dog när en av gångarna rasade över honom."

Åh tack älskling. Vilken liknelse med mig och vårat hem.


Jag tycker så mycket om den, precis som den är. Det är ännu en av de saker som vitfärgen aldrig kommer att få nudda.


Nu önskar jag er en fin start på den nya veckan!
Själv ser jag fram emot att komma in i vardagslunken igen, med skol- och dagisstart!

Sköt om er!

Kram
Hanna

P.s Fast efter att ha läst artikeln själv , så kan jag tala om att mannen dog av uttorkning- och inte av att en tunnel rasat... Kan läsas i Aftonbladet, fredag 9/1.