Nytt, gammalt, vitt och nött

Hej på Er!

Nu är sommarlovet så gott som slut.
Det enda som är kvar av det är helgen.

Jag kan utan att skämmas säga att det känns helt underbart. Alldeles ljuvligt...

Just nu så längtar jag efter allt vad hösten innebär.
Frisk uppiggande luft, vackra färger i naturen, mörka kvällar inne med tända ljus...
Ja, till och med höstligt regn och rusk känns lockande. (Fast i måttliga mängder ska jag väl understryka.)




Idag visar jag er några detaljbilder från vårat hem.










Nytt, gammalt, vitt och nött i en härlig blandning...





Imorgon så ska jag ta mig en sväng till Kupolen, vårat köpcentrum, för att shoppa lite nya kläder till mig själv!
Höstens färger i butikerna brukar vara så härliga. Enda tiden på året som jag inte envisas med att köpa (enbart) svart...

Som flerbarnsmamma är det alltid jag som kommer i sista hand vad gäller kläder. Det finns ju så mycket fint till barnen, så det blir nästan alltid något till dem istället.
Men nu får det vara slut med det. Imorgon ska jag ge mig själv en chans att se lite anständig ut igen!
Kanske modellar jag för er i nästa vecka?!
Hehe, nä. Det var ett dåligt skämt.


Jag önskar er alla ett fint avslut på veckan!

Stora kramar Hanna

Citronmeliss

Hej igen!


Jag har köpt mig en ny citronmeliss.


De är så härliga tycker jag, både i färg och doft. Känns fräscht och friskt!


Citronmelissen står i mitt gamla 1800-tals stop. Bredvid en söt vikt, och ett riktigt gammalt fint uppläggningsfat från Rörstrand.


Tack till alla er som tittar in här!

Må så gott!
Kram Hanna

I svampskogen

Halloj!


Nu har hösten verkligen kommit på riktigt.
Det märks på många olika sätt.

Här är ett par exempel.

Det har börjat säljas underbart vacker ljung i affärerna.
Och så finns det ändå underbarare kantareller i skogen...



Jag och mamma har varit i svampskogen.
Det är något som jag verkligen älskar. Det ger mig en sådan härlig känsla, som jag inte kan beskriva. Men det gäller faktiskt bara när det är kantarellplockning på gång. Annars är jag ingen skogsmulle direkt.

Fast det finns ju en sak som förstör lite.
Och det är min skräck för älg och nu på sistone även för björnar.
Det är som allra värst första gången jag kommer till svampskogen varje år. Sedan avtar oron lite för varje gång jag kommer dit, men jag är alltid på min vakt om man säger så.

Men mamma däremot, hon är inte rädd för att träffa varken älg eller björn.
Det är bara att väsnas så håller de sig borta, tycker hon.
Eller låtsas hon bara vara tuff?






När vi kom fram till svampskogen stod regnet som spön i backen.
Vi satt kvar i bilen och väntade en stund, men bestämde oss snart för att ta på oss regnjackorna och ge oss ut i regnet.
Vi drog på luvorna och knöt åt dem hårt under hakan.
Kan ni se oss framför er nu? Haha, jag hoppas inte! Vi skrattade i alla fall gott åt varandra.


Inne i luvan hördes ju inte ljuden runt omkring så bra, så när jag hörde ett misstänkt ljud fick jag lov att stanna för att lyssna noga.
-Schhh!!! Stå stilla!, fick mamma höra.
Hon hade gått framför mig, men hon stannade och vände sig om och stog och tittade på mig som lyssnade mycket allvarligt på det konstiga ljudet.

Jag hann inte säga till mamma att det bara var ett flygplan förän jag hörde ett annat konstigt ljud åt andra hållet, bakom mammas ena axel.
Dessutom så skymtade jag något grått! Kunde det vara en älg?
Jag sa inget, men tänkte dessto mer, och tror nog att både min mun och mina ögon var på så vid gavel det bara går.
Då flaxade det gråa till och flög i väg, och jag ryckte till och drog snabbt efter andan.





Och innan jag hann andas ut och säga att först var det ju bara ett flygplan och sen en fågel, så hade mamma (som inte är rädd) lagt av ett gallskrik och tagit ett språng emot mig (ett skutt ett mäktigt hopp), och sedan, ja... Sedan så landade hon pladask på rygg. Mitt framför fötterna på mig.
Där låg hon och flämtade med luvan hårt åtsnörad runt ansiktet.

Stackarn, hon hade varken hört eller sett något annat än mitt minspel.
Men det var tydligen tillräckligt.

Min rädsla försvann snabbt, för det där skuttet och sedan volten, var absolut något i särklass.
Jag fnissade så länge efteråt att jag fick alldeles ont i magen.

Sedan fortsatte våran svamptur, som faktiskt gav en hel del!
Vi konstaterade att känslan av att leta och sedan hitta kantareller kan liknas vid den känslan man får på loppis när man gör ett riktigt fynd.
Kanske är det därför jag gillar det så mycket?


Jag tycker att ljung är så vackert.
Vi plockade med oss en del hem från skogen också, som ska bli någon fin höstdekoration.



Jag vill tacka min goa mamma som bjuder på den här historien idag!
Synd att vi inte hade kameran med...



Sköt om er!
Kramis Hanna



P.s Visst är det höstflox jag har i trädgården!

Klippningen

Hej!


Tack alla ni för era kommentarer och krya på dig-hälsningar!
Jag mår betydligt bättre nu än vad jag gjorde senast!
Lite svaghet sitter ännu i, men det ger sig nog snart det med.


Igår var jag ute i (loppis-)svängen igen, med min mamma och en go väninna till henne.

Hemma hade jag lämnat en gubbe med magsjuka och två små barn.

Haha, det låter rätt så grymt, men det finns ju olika stadier på magsjukan, och ett par timmar själv borde han ju fixa tyckte jag.
Jag menar, det gjorde ju jag när jag drabbades och han jobbade. Och det ska ju vara jämlikt, ingen skillnad på vad kvinnor och män klarar av. Eller?




Äntligen har en jättevallmo gett blom i min trädgård! Det här är en Perry´s white. Hoppas på fler till nästa år!




När vi kom hem hit igen påpekade väninnan (Ja, de tuffingarna - eller dumbommarna?, kom med in på en fika trots smittorisken) att det låg en sax på köksbordet och även en del hår...

Av färgen att dömma så var det Lillstumpans.
Och efter en snabb koll på tjejen så kunde vi konstatera att en tredjedel (mitten-delen) av hennes lugg var avklippt typ så kort det går.

Jag frågade Gubben om han hade märkt av det. Men nä, han var ju sjuk och låg på soffan, så han var mest intresserad av vem som lämnat saxen framme... (Haha, vilken ursäkt va?!)



Nu blommar den här härligt doftande blomman i trädgården. Idag kommer jag inte ihåg vad den heter...Någon som kan påminna mig om namnet på den?



Hur som helst, det slutade inte med det.
Efter en kamning av hennes hår så såg jag att hon även klippt av håret vid öronen, så att det var i öronlängd och inte nästan till axlarna som tidigare, medans håret där bak var långt, fast även det avklippt på vissa ställen. Som en dålig uppklippning ungefär.

Efter denna incident så vet jag inte om vi är så jämlika; kvinnor och män.
Eller åtminstone inte jag och Gubben. Det är väldigt olika vad vi klarar av att ha koll på medans vi är sjuka.
Och jag kommer då i alla fall inte att lämna barnen med honom igen om han är det allra minsta klen. ;-)



Den här söta koppen med fat hittade jag nyligen på en loppistur.


Sköt om er alla!
Hoppas att den här veckan inte regnar bort helt!

Kram Hanna


P.s Det blev tyvärr ingen båttur i helgen. Vi tog en liten sväng med bilen istället, eftersom gungningar på sjön nog inte hade kännts alltför mysigt när man var illamående. Trist, men så kan det gå.

Mask

Hej på Er!

Idag har regnet stått som spön i backen här i Borlänge.
Och när det regnar så brukar det ju dyka upp en hel del maskar på gatorna.

I morse tog Lillstumpan på sig sina skor och gick ut en sväng.
Efter en stund så knackade det på ytterdörren.
Min 10-åring (10 idag! Grattis gumman!) gick för att öppna, och jag satt i köket och tjuvlyssnade.

"Vi ska gå in" sa Lillstumpan till henne.
"Men du har ju en mask i handen, den måste du lämna där ute!!!" (10-åringen lät inte imponerad)
"Ja, men det regnar ute! Så vi ska gå in!"

Vi är alltså Lillstumpan och masken.
Som ska gå in för att inte bli blöta i regnet.

Behöver jag säga att det inte blev något av med att komma in för maskens del?
Så Lillstumpan, hon valde att ta på sig regnjackan så att hon kunde vara ute med masken.


Idag kommer bilderna från köket igen. Den här bilden på min glassamling kanske ni tycker er ha sett många gånger. Men titta igen. Genom spegeln skymtar en bukett oregano som hänger på tork på gardinstången.
Dessutom så får ni en glimt av kökslampan, som jag ropade in på auktion för många år sedan.



På min köksvåg ligger det också torkad oregano.
De lila blommorna blir så vackra när de torkat tycker jag.



Nu ska jag ursäkta mig ännu en gång för att jag inte besökt er andra bloggare, och inte heller svarat på de mail som jag fått.

Men det är nämligen så att den senaste veckan har vi alla här hemma turats om att drabbas av en väldigt oglamorös sjuka (ja, inte för att det finns glamorösa sjukdomar då). Men ni kanske ändå förstår vilken jag menar.

I det här fallet känns det ungefär som om "smalast ska bli ännu smalare" för min del. Jag drabbas alltid hårdast i familjen av denna sjuka.
Men det verkar nog vara på övergående nu, så jag tar itu med mina mail ody så snart som möjligt.


Här vid det andra köksfönstret, får ni ännu en gång se det gamla fönster som vi satt upp i taket.
Nu har det hamnat på rätt höjd, bara ändarna på repen som ska fixas till ytterligare.
Än så har jag inte hunnit hänga dit något, men så är det ju med det mesta här hemma. Halvfärdigt blir det, men inte mer.
Men visst är småbarnstiden ljuvlig? ;-)



Vid det här köksfönstret hänger det också en bukett på tork.
Tavlan är ett loppisfynd som flyttat runt på olika ställen i köket. Tycker om den och dess färger.
Som köksgardiner har jag Ikeas färdiga Alvine spets. De har jag haft i köket flera somrar på rad. Jag tycker att de ger en härlig känsla, och så släpper de in mycket ljus.
Men visst, allra helst skulle jag vilja ha riktigt gamla fina spetsgardiner...



Nu önskar jag er alla en fin helg!

Vi önskar oss lite uppehåll till imorgon, för då är det Runndagarna.
Det innebär en massa aktiviteter på och runt sjön Runn.
Då är det skoj att vara ute med båten! Såvida vi är helt friska då...


Jättekramar Hanna (på lite lagom avstånd)

P.s Det är inte mask vi har. Måste bara nämna det så ingen kopplar rubriken till fel sak. ;-)

Tack Alla!

Då var utlottningen avklarad!

Tack till alla er som var med!
Jag är verkligen tacksam för alla era förslag, de har gett mig lite att fundera på ska jag säga er!
För tillfället snurrar det skapligt där uppe...

Och jag vill även tacka alla er som besöker min blogg och bidrar till att räknaren tickar på så flitigt som den gör! Det är så himla roligt!



Det här är vad jag lottade ut.
En dammvippa från Lisbeth Dahl (helt ny, tog ur den ur plasten bara för att fota den), en liten skylt att hänga på dörren och fyra små spegelglas...




...att hänga upp. Numrerade 1-4, bra till advent tänkte jag... ;-)




Lillstumpan fick dra en vinnare. (En lapp per person, inte per kommentar. Så lika stor chans till alla.)




Och den här lappen talar väl för sig själv?
Grattis Carina! Maila din adress så kommer vinsten på posten!



Här i huset råder det fullt kaos.
Saker överallt, firma på g, barn som trotsar - en på dagtid, och en annan nattetid.
Men det är härligt, ingen chans att jag blir uttråkad i alla fall. Gråhårig kanske, men det kan ju vara rätt så snyggt tycker jag.

Så än en gång så ber jag om överseende med mig och mitt bloggande.
Det blir inte riktigt som jag vill med något just nu, men jag hoppas att jag får allt att flyta på snart!
Jag tittar fortfarande in till er andra bloggare, även om jag är dålig på att lämna avtryck för tillfället. Men nu vet ni varför.



Mycket målande tar det mesta av min tid på kvällarna. Det är mycket som ska fixas!



Jag önskar er alla en fortsatt fin vecka!

Och tack igen för alla namnförslag!

Kramar Hanna

P.s Våran loppis är fortfarande öppen på torsdagar och lördagar, som tidigare!

Utlottningen är stängd...

...nu ska vi skriva lappar och dra en vinnare!

Tillbaka strax!

Utlottningen är fortfarande öppen!

När man inte kan sova, och det är mitt i natten, då passar ju bloggen bra tycker jag.
Kl är snart 01.
Nog är jag trött och så, men jag har en son som ännu en gång testar gränserna.
Han lägger sig fint på kvällen, inga som helst problem där inte, men efter några timmar sätter han igång och skriker. Han vill upp, och jag har ju gett vika under en längre tid, eftersom jag vill lägga mig jag med.
Men med honom bredvid kan jag ju ändå inte sova.
Hans sätt att mysa är nämligen att ligga och nypa mig överallt där han hittar lite lös hud. Och det finns både här och där nu mera ska ni veta...






Så här sitter jag nu, och kör fem-minutersmetoden för sjuttioelfte gången.
Men det kan jag ta.
Det ger mig ju lite extra bloggtid...





Jag håller utlottningen öppen ytterligare ett tag.
Det här inlägget kom lite väl spontant och snabbt efter det förra, så jag tar även med de kommentarer som lämnas till detta inlägg i lottningen!
Samma regler gäller; lämna en kommentar till detta inlägg med ett litet förslag på ett namn till min firma med gamla möbler och ting! Det är som sagt inte så allvarligt... Jag har ett namn som jag känner starkt för, men vill ha lite hjälp att tänka lite längre än så...
Och tack för att ni tar er tid!


Den här madonnan köpte jag för en tid sedan. Då tyckte jag inte så speciellt mycket om henne.


Men det gör jag nu.


Här vill jag passa på att sända en jättekram till min älskade barndomsvän S som nyss fått en liten dotter! Jag är så glad för er skull, och önskar er all lycka!




Ta hand om er och era kära!

Kramar Hanna

Utlottningsdags igen!

Hej på er!


Nu har min besöksräknare passerat 50000, så då tar vi en liten utlottning igen tycker jag!



Det enda som krävs för att kunna vara med är att ni lämnar en kommentar till det här inlägget, och ger ett förslag (eller flera) på ett namn som jag kan ha på min firma!

Min firma kommer att sälja gamla saker (från olika tidsperioder; från förr till nu) och möbler som till största delen är vitmålade.
Det kommer absolut inte att vara en antikbutik, och inte heller vad jag kallar loppis. Däremot så kommer det att finnas utvalda gamla saker och möbler, till rimliga priser.

Jag kommer att berätta mer om det här längre fram, men tänkte att det här var ett ypperligt tillfälle att ta lite hjälp av er. Fantasilös som jag är.

* Ett litet tillägg!*
Att jag ber er om hjälp med namnet är mest på skoj, och för att jag behöver en liten knuff för att komma igång med mitt eget tänkande!
Det lät lite allvarligt först märkte jag...


Så alla kan vara med.
Bloggare och bloggläsare...
(Så länge ni skriver under med ett namn och kan maila eran adress vid eventuell vinst!)
Utlottningen pågår fram tills jag publicerar nästa inlägg. Det kan vara en dag eller en vecka. Vi får se! När vinnaren dragits (sker genom lottning), får ni även se vad priset är!


Den här korgstolen ropade jag in på en auktion igår.

Ja, jag hamnade alltså på auktion igår igen.

Där budade jag mot samma tjej flera gånger, och blev lite smått irriterad över att hon skulle ha exakt samma saker som mig!
Det visade sig sen vara en bloggare som jag haft lite kontakt med nyligen...
Linda heter hon och har bloggen Dalatorpet.
Titta in där, hon har ett helt underbart hus!
Hon var verkligen supergo, och likaså resten av hennes familj som också var med.
Synd att vi inte "upptäckte" varandra innan vi trissade upp priserna i onödan...

Linda och hennes man var så himla snälla, och erbjöd att ta några av våra saker på sitt släp. Det var verkligen tacksamt!
Tänk att jag på allvar trodde att jag skulle åka dit utan att handla något, och därför lämnades släpet hemma trots att det var flera mil att åka. Ganska idiotiskt, och vi gör nog inte om samma misstag igen.


Den här gamla terrinen är en av mina favoriter här hemma.


Måste ju även nämna att jag stötte på ännu en härlig bloggare på auktionen.
Det var gulliga Ann-Catrin som har den superfina bloggen Fint hemma som dök upp där med sin familj. Hon måste ha trott att jag var en galning som dök på henne, men men... Klart att man måste hälsa på folk man skrivit med i flera månader! :)
Det var verkligen jätteskoj att ses! Jag säger som Jenny i Lilla huset på prärien: Det var som att träffa en kändis!


Sköt nu om er allihopa!
Och hoppas att ni inte tror att jag är nöjd med detta oväder som vi fått nu...
Det var ju inte så här jag menade heller!


Kramar från Hanna

Tidernas fynd

Hej!

Tack alla ni för era härliga kommentarer!
Så roligt med folk som förstår, och även delar med sig av sina tankar och erfarenheter. Det uppskattas verkligen ska ni veta!




Nu är det nog slut på min loppistur snart.
Det känns som om jag har haft lite för mycket flyt på sistone. Sådant brukar resultera i fyndartorka för mig. Men i så fall kan jag ta det.
För jag har enligt mig gjort tidernas (ok, ett av dem) härligaste fynd.

2 st gamla, vackert slitna urtavlor.

Jag är sååå glad i dem.
Tjugo kronor var vad jag fick ge för de två tillsammans plus ett urverk till en klocka. Jag hade kunnat ge betydligt mer ska ni veta.
Men ibland ska man ha tur!

Nu får vi se vad som händer med dem.
Kanske skaffar jag något slags urverk och visare till dem.
Men säljer dem, det gör jag då inte!

Till nästa gång:

Sköt om er!

Kram Hanna