12 augusti 2008

I svampskogen

Halloj!


Nu har hösten verkligen kommit på riktigt.
Det märks på många olika sätt.

Här är ett par exempel.

Det har börjat säljas underbart vacker ljung i affärerna.
Och så finns det ändå underbarare kantareller i skogen...



Jag och mamma har varit i svampskogen.
Det är något som jag verkligen älskar. Det ger mig en sådan härlig känsla, som jag inte kan beskriva. Men det gäller faktiskt bara när det är kantarellplockning på gång. Annars är jag ingen skogsmulle direkt.

Fast det finns ju en sak som förstör lite.
Och det är min skräck för älg och nu på sistone även för björnar.
Det är som allra värst första gången jag kommer till svampskogen varje år. Sedan avtar oron lite för varje gång jag kommer dit, men jag är alltid på min vakt om man säger så.

Men mamma däremot, hon är inte rädd för att träffa varken älg eller björn.
Det är bara att väsnas så håller de sig borta, tycker hon.
Eller låtsas hon bara vara tuff?






När vi kom fram till svampskogen stod regnet som spön i backen.
Vi satt kvar i bilen och väntade en stund, men bestämde oss snart för att ta på oss regnjackorna och ge oss ut i regnet.
Vi drog på luvorna och knöt åt dem hårt under hakan.
Kan ni se oss framför er nu? Haha, jag hoppas inte! Vi skrattade i alla fall gott åt varandra.


Inne i luvan hördes ju inte ljuden runt omkring så bra, så när jag hörde ett misstänkt ljud fick jag lov att stanna för att lyssna noga.
-Schhh!!! Stå stilla!, fick mamma höra.
Hon hade gått framför mig, men hon stannade och vände sig om och stog och tittade på mig som lyssnade mycket allvarligt på det konstiga ljudet.

Jag hann inte säga till mamma att det bara var ett flygplan förän jag hörde ett annat konstigt ljud åt andra hållet, bakom mammas ena axel.
Dessutom så skymtade jag något grått! Kunde det vara en älg?
Jag sa inget, men tänkte dessto mer, och tror nog att både min mun och mina ögon var på så vid gavel det bara går.
Då flaxade det gråa till och flög i väg, och jag ryckte till och drog snabbt efter andan.





Och innan jag hann andas ut och säga att först var det ju bara ett flygplan och sen en fågel, så hade mamma (som inte är rädd) lagt av ett gallskrik och tagit ett språng emot mig (ett skutt ett mäktigt hopp), och sedan, ja... Sedan så landade hon pladask på rygg. Mitt framför fötterna på mig.
Där låg hon och flämtade med luvan hårt åtsnörad runt ansiktet.

Stackarn, hon hade varken hört eller sett något annat än mitt minspel.
Men det var tydligen tillräckligt.

Min rädsla försvann snabbt, för det där skuttet och sedan volten, var absolut något i särklass.
Jag fnissade så länge efteråt att jag fick alldeles ont i magen.

Sedan fortsatte våran svamptur, som faktiskt gav en hel del!
Vi konstaterade att känslan av att leta och sedan hitta kantareller kan liknas vid den känslan man får på loppis när man gör ett riktigt fynd.
Kanske är det därför jag gillar det så mycket?


Jag tycker att ljung är så vackert.
Vi plockade med oss en del hem från skogen också, som ska bli någon fin höstdekoration.



Jag vill tacka min goa mamma som bjuder på den här historien idag!
Synd att vi inte hade kameran med...



Sköt om er!
Kramis Hanna




P.s Visst är det höstflox jag har i trädgården!

25 kommentarer:

Stämningsfullt sa...

Hej!
Hihi ska du skrämma slag på mamsen så där? Fast jag kan tänka mig att det såg lustigt ut :)
Vad ska du göra för gott av din svamp nu då? Min svägerska och svåger gör alltid varma mackor med kantarellstuvning...mums!
Ha en bra kväll.
Kram!

lilla h sa...

Hihi! Tänk så synd att man inte fick se er där ute i skogen, du och din tuffa mamma! :-)
Så härligt med kantareller - mums - och enkelt och vackert med ljung!
Ha det så bra!
Kram Helena

Mrs W sa...

Hhaha ja jag kan villigt erkänna att jag inte heller är ngn skogsmulle men jag hatar alla småkryp speciellt spindlar. så när min mamma ville att vi skulle plocka bär så blev det inte mkt plockat från min sida för jag viftade kring buskarna, petade lite, lyfte försiktigt på ett blad osv innan jag ens plockade ett enda bär. Jag är ff lika fjompig när det gäller spindlar så jag har det lite kämpigt med att lära mig leva med att vi har gott om de i huset urk. Skåpet :-) ja just ja det var den gången vi sågs! Jag kan säga som så att det är ett riktigt hästgöra att skrapa det här skåpet och det värker lite här o där men jag tror inte det skulle gå att fixa till det på ngt annat sätt. Man kanske kan anv ngn mer effektiv metod för att å bort färgen har du ngt förslag till nästa gång? :-)

Lilla huset på prärien sa...

Ha, ha, ha, jag skrattar gott åt ditt inlägg. Jag har ju träffat din mamma så jag kan riktigt se framför mig hur hon ligger där... *asgarv*

Vilket guld ni hittade i skogen. Jag önskar att jag hade ett svampställe att gå till. Har inget och ingen annan berättar om sitt... Det är ju så himla gott med kantareller!! Stekta i smör på rostat bröd - åh joy!

Ja visst var de fina mina salt- och pepparströare!? Har letat efter vita i porslin men dessa var ju mycket bättre tycker jag. Spännande med dina ljusstakar! Jag försökte att lägga ströarna i sådant där bad med varmt vatten, salt och folie men det fungerade inte alls. Satt för hårt. Så det blev till att putsas med silverputs.

Usch jag tycker också ett år är långt... skulle ju vilja se vackra Dalarna på vintern också ;)

Stor kram Jenny

Jema Rose sa...

Hahahah!

Fast hade det varit en björn hade minsann jag också blivit rädd...här hemma är jag mest rädd för vildsvin..!

Kantareller är SÅ GOTT!!!

: )

Kram, Jenny

<3

My Lovely Things sa...

hej!!
men du sån är jag med ..jag lyssnar och lyssnar och ju fler gånger jag vart i skogen ju böättre gårt det..
jag är rädd för vildsvin..

Åh vad smaskigt med kantareller..jag brukar plocka trattkantareller..de brukar finnas i msaaor här..

ha det så gottt..
kram anna

Mrs W sa...

allright kanske man borde ha en i så fall :-) btw har du ngt tips på hur jag ska mååla de snirkliga detaljerna för att färgen ska bli jämn och fin på bästa sätt??
Nu ska vi krama kuddarna gäsp natti natt

Viveka på Humlebacken sa...

Jag skrattar ihjäl mig...hahaha, stackars mamma, men lyllos er som hittade kantareller, själv köpte jag på Ica för 275kr/kg..

Tinnar och torn sa...

Hejsan!
Hihi, tack för den historien. Kan se det framför mej!
Ja visst är det härligt att plocka svamp.Vi var också ute i skogen häromdagen och det är så mysigt. Förutom rädslan för älg och björn då. Jag blev med skrämd av en fågel som helt plötsligt flög upp framför mej men jag lyckades hålla mej på benen iallafall. Jag kan lova att hjärtat tickade på duktigt snabbt...
Kram Petronella

Under en vind sa...

Vilket äventyr ni varit ute på!!! fniss....

Å vilken skörd ni fått! Jag har också varit ute med min mamma idag...har hämtat en vikvägg till henne som hon köpt av bekanta...men hoppsan då vi kom dit hade de två som var till salu! Nu har jag också en...har ingen aning om var jag ska ha den, men de var nya, hava inköpspriset och delarna ser ut som gamla spegeldörrar...alltså helt omöjliga att låta bli!

Ha det gott, kramar!

Nettan sa...

*Haha*...skrattar gott åt eran " SkogsMulle " promenad & va härligt med kantareller =0), är ju så gott !
Åh, finns det redan ljung i affären ?!
Då har hösten verkligen kommit =0(

Kram, Nettan

Ullis/Leva på landet sa...

Ett gott skratt fick jag när jag läste ditt inlägg. Stackars din mamma. Så gott med kantareller. Vi har inte varit ut och tittat efter dem än, men det brukar räcka med att gå i skogen bakom huset.

Kram Ullis

me and alice sa...

Tjingeling Hanna!
Hi,hi... Du e så tokig! Skulle gärna gå i skogen med dig!!! Kan se din stackars mamma framför mig... Är inte heller nån vidare skogsmulle... Vi har haft en sån tur som har en sån underbar svärmor som alltid kommer med sånt gott...
Hi,hi...Tyckte du jag var fin i håret. Kanske för att det var nytvättat!!! *fniss*
kramis Susanne

Viola sa...

Hejsan, vad härligt m. kantareller, finns inget godare än nystekta på mörkt bröd. Ska ut i helgen på favoritställena. Hos oss är det inte älg jag är rädd för utav vildsvin! Där jag går finns det enormt mycket av dom, enligt jaktlaget. Det känns lite obehagligt. Tack för ännu en upplevelse som man får le åt. Ha en bra dag, kram Viola

Nilla sa...

Hej Hanna!

Ha ha ha, vilken rolig historia =) Jag kan se framför mig lilla mamma liggandes där i skogen... *skratt* Vilken tur att ni hittade så mycket svamp sen då =)
Jag var och köpte ett sånt läckert bord hos er förra veckan, det lilla alltiett-köksbordet. Vet inte riktigt vad jag ska ha det till men jag kunde inte låta bli =) Det låg en sån vacker duk på det, synd att den inte var till salu, den var som gjord för bordet ;o)

Ha en riktigt skön dag! Det blir bil till jobbet för min del idag ser jag, det regnar ju... =(
Ha det bra!
Kram
// Nilla

Jo sa...

Hihi :) Nu fick jag mig ett gott skratt här på morgonen :) Jag är sällan rädd för vare sig älg eller björn när jag är ute i skogen, men det beror nog mest på att jag inte har tänkt på det...
Annars kan jag hålla med dig om fynd-känslan när man har hittat en massa svamp! Man känner sig liksom... rik på något sätt! Är det ursamlargenen i en som spritter till tro? Alltså inte genen som gillar klockor, utan urkänslan som finns kvar sedan kvnnor samlade och män jagade! :)

Hwita Villan sa...

Hahaha underbart! Tacka din mamma för den historien :).

Home No.1 sa...

Hej!

>Vad underbart gott med kantareller!

Kram A.

majsan shabby chic sa...

Vilken härlig historia..Sitter med ett fånigt leende på läpparna,och kan se er framför mig ;-) Gudars så gott med svamp....Kram/Majsan

Skatan sa...

Underbar historia! TÄnk vad man kan jaga upp sig med lite livlig fantasi! Har själv kastat mig i diket en gång längs ett elljusspår. Var helt säker på att det kom en HEL älghjord mot mig. Lätt överraskad kunde jag konstatera att det var det lokala herrlaget i fotboll som var ute och jobbade. Pinsamt.

Angående älg och björn. Se till att lukta både deo och hårspray när du ger dig ut. Då vill de inte veta av dig. Att sjunga eller prata gör också att de drar sig undan långt innan du kan ana att de finns i din närhet.

Det är lätt att låta kaxig och ge andra råd ;-)

/Björnrädd Skata

Skatan sa...

Det skulle ju vara "joggade" och inte jobbade...semesterhjärnan är visst ännu påkopplad!

Liten Bod sa...

Hihi! Stackars mamma! Gå inte på gubbens knep... Att de klantar sig för att slippa göra om det, är noga uträknat tror jag ibland. Som min pappa sa: Jag kan visst laga mat, men visar jag det får jag göra det jämnt sen! Kram, Tina

Cecilia sa...

Hi hi, du är för rolig du Hanna!
Underbara kantareller i alla fall, jag blir ju jätte sugen att ge mig ut i skogen!
Här är det björn fritt för det mesta i alla fall...

Kramar Cecilia

Från A till O med Jenny sa...

Ser mumsigt ut med lite kantareller
Ha det gott
kram

Annas skattkammare sa...

Haha, nu fick jag dra på mungiporna lite, tack för det, det behövdes här kan jag säga! =) Vilka härliga bilder du visar.. ser så höstigt och mumsigt ut! Jag förstår precis hur du känner med älg och björn, det är min stora skräck med... Dessutom har vi nyss haft vargar här och nu är det en blottare/pedofil som härjar.. Min skräck för att gå i skogen själv har inte direkt blivit mindre.. Ha det gott! Kram /Anna