En helg med tända ljus

Hej!


Nu var det ett tag sedan sist igen.

Livet går i 180, med praktik, inskolning på dagis, och allt annat som hör familjelivet till.

Förra veckan var det jag och Inez som var svaga.
Idag är det Gustavs (o)tur att ha feber och hosta. Men det var ju nästan givet efter hans två första dagisveckor. Vi är inte så himla starka mot alla äckliga baciller, efter att ha gått hemma i flera år. Nu ska man väl få allt som går ett tag framöver.
Men det är väl så som livet är. Inget att klaga över.
Det skulle ju kunna vara betydligt värre.





Nu i helgen är det ju som bekant allahelgonahelgen.
En helg som jag tycker ska vara lugn och fin.
En helg för eftertanke.

Jag tänker på alla som mist någon som de stått nära.
En extra varm tanke går till min svägerska i Finland som begraver sin endast 16-åriga son idag, efter en tragisk olycka.
Jag kan inte ens ana hur hemskt det måste kännas, och hur dåligt hon och resten av familjen måste må.

Jag tänker också på min underbara farmor Inez som gick bort för alltför länge sedan.
Och på min lilla farfar.
Jag tänker ofta, ofta på dem.
Min farmors bortgång var den första död som jag varit med om. Och jag känner ännu av de hemska känslor som den gav mig.

Och redan idag brinner ljus här hemma för dem som jag nämnt.
Och de kommer att få brinna hela helgen.
Jag hoppas att ni alla har det bra där ni är nu.


Av en underbar person fick jag lära mig att tänka lite mer positivt om döden.
Att man faktiskt visst lever vidare. Att vi alla kommer att mötas igen.
Om man väljer att tro på det, då kan smärtan dämpas. Om än bara en aning.


Så jag bojkottar halloween, som jag tycker blivit en riktig plåga.
Hur idiotiskt är det inte att plötsligt ta sig an en ny tradition, precis under en helg som för många är helig?

Varför kan man inte klä ut sig vid ett annat datum?
Vi bor trots allt inte i U.S.A. Och glad är jag för det.

Sköt nu om er alla.

Och till mina nära som inte blivit nämnda; Jag tänker på er också.
Ni vet vilka ni är.


Stora kramar
Hanna

Hej på er där ute i stugorna!


Hur har ni det? Mår ni bra?

Här värker huvudet, halsen och resten av kroppen.
Det känns lite tungt helt enkelt.
Stackars Inez är lite gnällig, och känns aningen varm.
Ändå kutar hon runt för fulla muggar och busar med Gustav, och gråter om vartannat...


Idag visar jag er kudden jag köpte inne hos Majsan tidigare i veckan.
Jag har spanat in den lääänge, och nu när det bara fanns en kvar slog jag till.

Det blev en svart en, som nu bor på soffan. Jag har njutit i soffan varenda kväll sedan den kom hem. Mer kramgo än vilken karl som helst kan jag ärligt säga.


Här hemma pysslas det lite i den mån jag hinner.
Förra veckan var det ju stugbesök, och plockande av lite naturpynt.


Och här är en av mina minigranar som följde med hem därifrån. Jag tycker inte att granar är direkt juliga utan pynt och ljus, men däremot något som passar till den sena hösten, och vintern som snart snart är här!


Nu blir det liggläge med nya svarten i soffan, med massor av tända ljus.
Livet är bra härligt, trots förkylningar och krämpor!!!

Jag önskar er en riktigt härlig helg!!


Kram Hanna

Inte som planerat...

Halloj!


Vad kul att flera stycken av er fortfarande kikar in här!
Så då kan jag väl lika väl köra vidare då...

Mossiga lärkkvistar ligger utspridda lite överallt här hemma nu. Inte fel med flera stora träd intill stugan!




I helgen hade jag ju tänkt att fixa, dona och mysa...
Varför planera egentligen, jag borde vid det här laget veta hur det går då.

En del av det som hände:

*Jag glömde bort den pågående älgjakten och tog med mina två minsta ut i skogen vid stugan.
Där funderade jag på var de sköt någonstans, och varför...

*När jag skulle börja måla insåg jag att min vanliga målarfärg var slut.
Så då tog jag jag en billigare variant (som fanns hemma) i hopp om att den skulle funka. Resultatet blev bara kladd.

*Lagom till matlagningen blev det strömavbrott. Trodde jag.
Men det var "bara" en propp.
Tyvärr hade vi inga nya hemma. Det blev mackor istället för lagat. (Så går det när man är ensam hemma med två små, i spöregn utan körkort.)

*Jag såg fram emot en mysig och skön söndag i trädgården med plock och röj ihop med Sonen. Efter fem minuter började han att gnälla om att gå in. Efter ca 45 minuters tjat gav jag upp. Nu ligger det snygga skräphögar lite överallt i trädgården.


Inga stora grejer kanske, men lagom mycket för att känna att det inte alls blev som jag tänkt...

Men en jättehäftig sak däremot, var beskedet om att Sonen fått en dagisplats på vårat enda val av dagis, efter mindre än en vecka i kö!!!
Heeelt otroligt!


På återseende goa vänner!
Kram Hanna

P.s Kolla gärna in mina auktioner som jag har på Tradera. Klicka HÄR så kommer du till dem....

Finns det någon kvar här?

Hej hopp!

Finns det någon som fortfarande kikar in här tro?

Jag känner mig som en riktig vel-potta nu, men jag måste säga att det inte riktigt känns som hemma på No 50, trots allt...
Så just därför kommer jag att skriva här idag.


Jag har haft en ganska annorlunda vecka, mot vad jag vant mig vid de senaste åren.

Praktiken hos Majsan, inne på Lavendel & Romantik har dragit igång, och det känns suveränt.
Efter första dagen var jag nära att slänga in handduken, men insåg (tack vare goaste Majsan), att jag verkligen borde ge det en chans.

Och glad är jag för det.
Det känns fantastiskt att komma hemifrån, och få göra annat än att plocka, diska, tvätta och laga mat.
Att ha härliga vuxna människor omkring mig istället för bara barn, det är inte heller fel.
Och när dagen på "jobbet" tagit slut, ja, då känns hemmet bättre än det gjort på flera år.
Det är bara några av alla positiva saker som jag kännt de senaste dagarna.


Egentligen skulle jag vilja ha visat er fina bilder från butiken.
Men tyvärr lyckades jag inte ta några bra...
Delar ändå med mig av dem, som visar några av nyheterna som vi har plockat fram i butiken de här dagarna.

Det har kommit oooootroligt mycket nytt, och "vill ha"-listan är nu lång...

Den här kransen i fusk-lärk föll jag för direkt. Ett måste tror jag nog.



Snygga trälådor, som passar perfekt till t ex bestick. Här med småpåsar fyllda med olika söta fattigmanssilverkulor i, och kulor med platt undersida (kallas det kula då?), som blir kanon till dukningar.



En takkrona klädd med gran, här med prismor i... Också något jag suktar efter...


Ja, det är bara en pytteliten del av allt fint som kommit.

Nu längtar jag väldigt efter att börja pynta så smått inför julen.
Som jag nog skrev förra året, så är det ju som bäst innan.
I år kommer grannarna att få njuta av stjärnor och stakar från den 1:a november.
Why wait any longer?!
Är ändå inte så mycket för "traditioner".


Önskar er alla en riktigt härlig helg!

Själv ska jag ska måla, pyssla med natur-pynt som jag hämtat i stugan, och umgås med mina barn, som känns än mer underbara nu när jag fått lite distans till dem.

Äntligen är jag JAG igen. Inte bara mamma.

Puss på er!
Hanna

VECKO REVYNS BLOGAWARDS

Tittar in en snabbis för att efterlysa bloggkompisar som också är inbjudna till Vecko revyns blogawards.

Ett evenemang som jag ogärna vill missa, och det skulle vara skoj att ha sällskap dit.....
Och nu är ju bara bloggare inbjudna.

Är ni bjudna och ska dit; snälla maila mig på detstoragrahuset@hotmail.com
OM ni vill ha mitt sällskap - förstås!


Hoppas att någon sötis hör av sig!

Hanna

Nä, jag kan inte....

...hålla mig borta från bloggvärlden.

Det finns så mycket roligt här.
Men som jag sa så är jag färdig här, men vill hälsa alla som vill välkomna till min nya blogg som säkerligen kommer att likna denna.
Den är ju trots allt min.

Välkomna till in till № 50 !

Stora kramar från en som saknat er länge redan...

Nu går jag...

Hej!


Tusen tack till alla er söta människor som besökt mig här på bloggen under de ca 1år och 9 månader som jag hållt på med det här.


Det har mestadels varit skoj att blogga, även om jag under vissa perioder har haft det lite kämpigt. Bl a när kanal5-tävlingen pågick, och även när min besöksräknare kom upp emot 600 besök /dag...
Tack och lov gick dessa saker över relativt snabbt, för de båda gav mig en enorm prestationsångest.
Den känslan får jag inte längre av bloggen, och det är jag glad för.

Däremot så saknar jag även den där roliga känslan med allt som bloggen tillför.
Trots att mitt stora intresse fortfarande är det samma som när jag började.

Därför tackar jag nu för mig, och går ifrån datorn på obestämd framtid.

Kanske kommer jag tillbaka, kanske inte.
Som det känns nu har jag gjort mitt här på "Det stora grå huset".
Som bloggare alltså, inte boende i det... ;)
Så jag misstänker att det blir en helt ny blogg om det blir något mer.

Dagens bild symboliserar att jag går ifrån från bloggen...
Jag önskar att jag kunde göra det i dessa godingar , men som det är nu skulle det bli mycket papper fram i tårna...


Nu tar jag tillbaka mitt hem, och låter det vara något enbart för oss som bor här, och för de vänner som kommer hit.
All inspiration som hösten fört med sig stannar här hos mig.

Det känns hur som helst som helt rätt beslut, och jag ser ljust på tillvaron och det som komma skall - så tro inget annat!

Så tack igen för min tid som jag fått med er, och den energi ni lagt på mig!
Några av er har jag lärt känna irl, och er hoppas jag få fortsätta att ha omkring mig. Jag fortsätter att vara mitt gamla jag, men dock inte så offentligt.

Sköt om er nu, och ha en alldeles underbar höst och fortsättning på livet!

Stora kramar

Hanna


P.s Måste säga att det är väldigt ledsamt att höra att så oerhört många av "oss" drabbas av elaka anonyma människor. Väldigt sorgligt tycker jag, men tro för all del inte att kommentaren jag fick gjorde mig någon skada. Nej, den var inte så farlig - om än dum, men den drev mig inte till detta. Ni som följt mig har nog märkt att mitt intresse svalnat under en längre tid...
Ville bara säga det.

Äntligen min tur!

Ciao alla bellor där ute!

Tack för alla gulliga hälsningar om Inez. Hon mår bra, och ser riktigt bra ut i pannan redan.
Ja, jämfört hur det såg ut när det hände alltså.


Idag känner jag mig speciell och utvald!
För nu, äntligen (!), har även jag fått en anonym kommentar från någon som inte riktigt gillar det jag skriver här på bloggen.

Det var väl dags tyckte jag.
Jag har ju hört att det är flera som drabbats av dessa anonyma kommentarer, utan ens en liten fejksignatur under, från folk som ogillar lite av varje.

Jag lovade mig själv att inte ta upp en sådan sak här, men vad sjutton, man kan väl ändra sig?!

Följande kommentar såg jag av en slump tidigare idag.
Jag kunde lika väl ha missat den, eftersom den var lämnad till inlägget med sjalutlottningen. Jag har ju ingen kommentarsgranskning, så jag missar lätt om ni inte skriver till det nyaste inlägget.
Värt att komma ihåg för er som vill höras!

Här kommer den i alla fall!

Anonym sa...

ja vad ska man säga.. Synd att du känner så.. klart det blivit på modet, det är ju fint! Om sen din självkänsla hindrar dig från att välja bort det du inte gillar så är det väl det som är problemet.. inte att du inte vill ha ett hem i vitt.. Börjar tycka Ni bloggare börjar ta er lite för seriöst nu.. Släng in en lila kudde då, problemet löst och barn svälter fortfarande...

den 30 augusti 2009 21:15














Jag har egentligen inte så mycket att svara på det, men ska försöka... Först och främst är jag inte överförtjust i lila kuddar, så de löser inte mycket.

Som dagens detaljbilder visar så har jag en del av just sådant jag gnällde över i "det" inlägget. Men det visst ni redan.
Men är jag less, som man blir ibland så skriver jag det om jag vill.
Ältar och analyserar... Funderar högt. Den som vill får ta del av det.
Att det finns barn som svälter runt om i världen vet nog både jag och flera andra bloggare.
Dock finns det inga sådana i det här huset.


Jag har som jag sagt inga problem med att ni inte tycker lika som mig. Jag tycker inte heller lika som alla andra jämnt. Även om jag nog flutit med lite för länge...

Men att höra att jag skulle ta mig själv för seriöst nu... Haha, det bara älskar jag att höra!!!
Klart att jag gör!!!
Har ALLTID gjort.
Det här är ju stora grejer! Tänk på hur många som läser?!
Alla vill vi väl vara bäst, störst och kunna mest i denna delen av bloggvärlden.
Eller hur?
Varför skulle vi annars blogga???


Sköt nu om er alla, och ha det bäst!

Och ni som inte förstår ironi eller min humor...
Ni bör nog inte läsa här...


Stora kramar

Hanna - med den dåliga självkänslan. Som trots allt blivit mycket bättre genom all underbar kontakt jag fått tack vare bloggen!




P.s Tack för kommentaren förresten "Anonym"... Utan den hade jag inte haft något att skriva om idag! ;)

Luften gick ur mig, och vinnar...na!

Hej mina Vänner!


Vilken suverän respons jag fick på mitt förra inlägg!
Helt otroligt!
Tack till er ALLA !
Jätteroligt!!!

Jag tror nog att de flesta av er har förstått mig helt rätt.
Givetvis är jag inte på väg att kasta ut hela mitt bohag.
Och inte heller tänker jag måla allt vitt i svart.

Men att omge sig med saker som man inte är bekväm med, bara för att "alla andra" har dem, nä, det kan ju inte vara rätt.
Vitt är ju en helt suverän färg. Vackert, stillsamt och enkelt.
Men som sagt, ett helvitt hem klarar jag inte. Inte nu. Inte här.
Annat är det i min lilla "lantliga" stuga... Hehe...

Jag har funderat på om det kanske är hösten som smyger sig på och påverkar mig, till att vilja ha det lite mer ombonat och varmt här hemma.
Och önskan om att kunna hitta mer av den varan i bloggvärlden och alla tidningar.
Kanske har ni några bra länkar att dela med er av? För jag vet inte vart jag ska börja titta!

Så om någon hoppats på en helt ny stil här på bloggen, så ber jag er om ursäkt för eventuella falska förhoppningar...


Jag har funderat en hel del över detta inlägg.
Om hur man gör en uppföljare till något som fått en så häftig respons.
Det finns så mycket jag vill säga, men luften har liksom gått ur mig efter kvällens händelse.

Min älskade lilla Inez som nyss lärt sig att cykla utan stödhjul, körde (enligt henne själv) lika snabbt som en racerbil, och lyckades samtidigt vurpa med cykeln och ta en flygtur över styret.
Tack och lov hade hon hjälmen på sig, och den tog den första och största smällen. Den gick sönder mer än hennes huvud, som fick den senare smällen efter att det gröna låset släppt av trycket som blev.

Men jisses vad otäckt det var när storasystrarna kom inbärandes med henne skrikandes (tack och lov!)och blod i hela ansiktet.
Jag vågade knappt lyfta undan luggen och titta.



Efter en lång stund med is på gick svullnaden ner otroligt mycket.
Nu är hon riktigt pigg, och jag tackar gud för det, även om jag inte alltid visar mig så troende.

Så jag tappade liksom lite av bloggstinget när det hände, men antar att det kommer tillbaka igen.


Nu när ni var så himla goa och gick igång så häftigt på förra inlägget, så kan jag inte göra annat än att lotta ut två sjalar istället för en. Som ett extra tack till er alla!


Vinnarna blev; Marie med den underbaraste av bloggar; Guldkant på livet. Hon får den aprikosfärgade sjalen,

och den rosa går till Nilla i Mjälga (utan blogg).

Stort grattis till er tjejer!


Sköt nu om er alla, så dyker jag upp snart igen!


Stora kramar
Hanna

Utlottning och snurriga funderingar

Tjingeling!

Idag startar jag utlottningen om augustis månadens sjal.
En sjal som som vanligt virkats av min moster Lisa Isacson, som även virkar dem på beställning. (Vilket ni nog känner till vid det här laget!)

Den här gången får vinnaren själv välja färg, bland de fyra sjalar som jag visar.

Här hänger de på min fönsterlucka, som agerar döljare till våra superfula svarta högtalare.


Om ni vill vara med lämnar ni en kommentar till det här inlägget, och skriver vilken sjal ni vill ha om ni vinner.
Den som länkar tävlingen i sin blogg får två lotter.
Utlottningen pågår fram till torsdagen den 27:e augusti kl. 15.00.

Lycka till!!!









Idag vill jag även skriva av mig lite...

Jag känner mig så himla less på allt vad som kallas "shabby och lantligt"...
Det känns som om de orden har börjat ta för stor plats överallt, och används i de mest fåniga sammanhang.

Man ska ha "lantliga" kläder (för mig låter det som en bonde-outfit), man ska slipa på allt man har, så är det shabby. Och målar du en tallrikshylla vit, ja då är den plötsligt lantlig.
Jag är så förbannat less på att höra dessa ord, så jag spyr nästan.

Åt alla håll som jag tittar så börjar det se likadant ut.
Alla har madonnor, kors, och fågelburar t ex.
Nytillverkade saker som ger status. Den som har mest har det bäst.

Jag är en av alla som dragits med lite för mycket av det som bloggvärlden har gett. Det som kallas inspiration.

Men är det inspiration vi känner när vi springer runt och köper alla dessa vackra, men värdelösa ting???

Ja inte vet jag.
Jag loppar på som vanligt, men har först nu börjat förstå vad som är min stil, och vad jag bör låta bli att köpa,eftersom mitt hem är mitt och inte bara ett "blogghem".

Kanske låter det jag skriver helknäppt. Men jag inser att jag dragits med lite för mycket av allt vackert jag sett hos andra.
Jag kan inte ha det likadant som alla andra, för det passar inte min stil egentligen.

Idag röjde jag ytterligare en massa, och tog det till en loppis i närheten.
Den här gången rök det både madonnor, kors och vita kannor. Och det känns så befriande!!!
Här ska röjas.
Ut med allt som inte "är jag".
Underbara känsla...

Jag ska också säga att jag är så glad att jag inte gett mig på några av trägolven här hemma med den vita färgen.
Jag älskar vitt, men någon måtta får det då vara.
För egentligen? Hur snyggt är det med ett hem helt i vitt?
Lätt att fixa, men nu börjar det verkligen att kännas som en riktig modefluga, och inte längre som en spännande stil.
Nej. In med mer personlighet i hemmen igen.
Personliga lösningar, individuella smaker och härliga blandningar.


Och det här ska jag säga, efter att ha visat ljusstaken i förra inlägget.
Nåväl. Jag sa ju att jag påverkats för mycket.
Här hemma känns den mest fånig, och hamnar nog på loppisbordet nästa veckma!
Välkomna dit då! ;)



Sköt nu om er alla, och jag lovar er att jag kan ta alla sorts kommentarer om det jag skrivit.
Anar att detta kanske är stötande inom denna del av bloggvärlden. Men det är inte alls min mening. Det är bara mina tankar som snurrar och gör mig mer eller mindre förvirrad.
Kanske är det ändå dags att lägga ner nu?
Så kan jag använda mitt hem till mina egna ideér, och inte bara till att visa det jag tror passar in.
För osäkerheten har spelat en alltför stor roll på sistone, och jag visar mest det jag tror ni vill se än det jag egentligen kan stå för helhjärtat.

Vi får se vart det bär hän.

Ha nu en underbar helg.

Tack för mig.

Hanna

P.s Nu är kl. 22.33, och jag har fått en massa bra kommentarer angående mina tankar. Tack till er alla! Måste dock påpeka att den anonyma kommentaren från "Lisa" INTE kommer från min moster. En mycket bra kommentar tycker jag, men inte från sjalmakaren själv alltså!
Ville bara säga det......