Med passion för blommor

Hejsan!

Idag har det varit en alldeles underbar vårdag!
Solen har gassat på de skitiga fönsterrutorna och dammet har dansat i dess sken.
Alltså har större delen av min dag gått till städning.

Men jag började dagen med att plantera om mina Mårbackapelargoner, de gamla som jag sparat från i fjol och även de som jag köpt nya nu i år. Jag tycker att det är märkligt vilka extremt små krukor de har när de kommer ifrån butiken.


Rosa Mårbacka har alltid varit min favorit, och sådana har jag köpt så länge jag kan minnas. Jag tycker även att de är de allra lättaste att sköta. Mycket tacksamma och tåliga! Dessutom så är de så oerhört enkla att föröka.



I år har jag också köpt mig en vit Mårbacka. Jag tycker personligen att den ser ut som en Appleblossom, förutom att bladen avslöjar den.



Nu står de i sådana här skabbiga terracottakrukor. Just ja, shabbiga var det ju...



Jag har även planterat ett par krukor med vita penseér som nu står på trappan. Än ser de lite trista ut, men det dröjer nog inte förrän de växt till sig!
Om någon vecka fyller jag ett par större krukor som får stå vid entrén tills dess att det blir pelargondags där också.



Eftersom det var en sådan vacker dag så blev det givetvis en tur i trädgården också. Och så underbart härligt det känns att komma in med egenplockade blommor. Det är lycka för mig. Och jag har längtat så efter det.

Det är inte några stora mängder, men oerhört vackert är det i all fall.



Idag passade Gubben på att klippa äppelträden. Vi har tre stycken, varav ett är ganska så rejält. Eller det var i alla fall det för X antal timmar sedan.

Det kändes så härligt när jag såg honom stå där på stegen och klippa av grenar som pekade åt alla möjliga konstiga håll. Jag tänkte på de härliga kvistar jag skulle gå och plocka in när han var klar.
Att det tog honom en faslig tid tänkte jag inte på, eftersom jag hade Sonen med mig samtidigt som jag städade för fulla muggar.

När jag till slut tittade ut genom bakdörren så såg jag ett kalt träd. Det var inte bara kvistarna där uppe som var borta. Utan alla andra också. Det jag kunde se var bara tjocka grenar. Jag kunde inte rå för det, men mina ögon fylldes med tårar av synen. Ni förstår, jag är inte så himla brydd i äpplena. Men äppelblommen är magisk för mig. Det är något som jag längtar efter och älskar. Den ger mig en känsla jag inte kan beskriva.
Gubben blev såklart lagom irriterad på mig när jag stod där med tårar i ögonen. Han konstaterade även att nästa år får jag klippa träden själv. Något som jag svarade med att det tänker jag givetvis göra .

Så här vackert var det förra året.

Sedan påstod Gubben att det inte alls var så illa som det såg ut på håll, och att jag borde gå och kolla vid trädet. Men som en sådan surkärring som jag är så sa jag att jag sett alldeles tillräckligt ändå.
När han sedan tog de små på en promenad så gick jag givetvis dit och kikade i alla fall.
Och jag måste erkänna att det inte alls var så illa som det såg ut på håll, även om jag ändå tycker att han borde lämnat mer kvar. Men det har jag ännu inte talat om för Gubben...


Som ni kanske förstått så är jag en riktig blom-tok. Det kommer nog även att märkas här på bloggen framöver. Jag är absolut ingen expert på något vis - är helt självlärd, och gör lite som jag tror och och tycker, sedan får man se vad som blir av det. Men trädgård och blommor är verkligen en stor passion för mig. Jag känner mig så lyckligt lottad som har såpass mycket yta till mina rabatter.


Hoppas att även ni njutit av våren!

Önskar er ett fint avslut på veckan!
Kram Hanna