17 september 2008

Min vardag

Hej!

Vissa dagar så längtar jag till på kvällen när barnen har lagt sig, redan på morgonen när jag kliver upp.

Det här med att vara hemmamamma i en storfamilj är inte så bara ska ni veta.
Speciellt inte när man har en son på ca ett år som är både högt och lågt, och ibland både-och samtidigt.


Känslan av att aldrig hinna göra någonting klart och att aldrig få prata till punkt utan att bli avbruten, det är självklara saker i min vardag och har varit under en längre tid.



Några nya stresskapare i vardagen är att inte få duscha utan att ha en som gnäller ståendes bredvid badkaret eller inte gnäller men istället grejar innuti toalettstolen... (det är nästan ännu värre än gnället...)
Och att inte kunna få stänga om mig när jag sitter på toaletten utan att det kommer en som sätter sig på andra sidan dörren och gallskriker, ja, det skapar en känsla av stress som gör mig alldeles stirrig och nervös!





Här har jag en liten minimurgröna i en liten pärlklädd krona. Bredvid står min lilla söta glasask med silverlock...



Han är ju för go den lille Sonen, men han kan verkligen konsten att få mig att springa runt med andan i halsen.
Han klättrar på det mesta utan att förstå eventuella faror (ja, jag vet att alla barn är oförstående till sådant vid den åldern, men det gör inte saken lättare för mig).
Av klättrandet så kommer han åt saker som jag trott stått säkra.
Han lyckas komma åt tavlor som sitter på väggarna, blommor som står på bord och idag var min kyrkoljusstake nära att stryka med.
Kanske kan ni ana skriket som slapp ur mig medans jag kutade mot sonen och min dyrgrip?!





...som jag hellre har så här än putsar den. Jag köpte den för en tia på loppis i somras. Ett tok-fynd tycker jag!


Och nu är det kvällen som jag längtade efter i morse.

När jag tänker på dagens händelser i lugnet som är, så kan jag fnissa för mig själv.

Jag tänker på hur söt han är när han gör sina hyss den lilla pojken. Många gånger verkar han veta precis vad han ska göra för att jag ska reagera på ett mindre bra sätt.
Att det ens är möjligt att bli så uppjagad av små barn!

Ja, nästan så att jag saknar honom när han väl har somnat.
Men det dröjer nog inte många timmar innan vi ses igen.
Han har ju ännu inte sovit en hel natt i sin egen säng. Vilket ju betyder att jag inte heller sovit en hel natt på ... ja vad blir det? Nästan 15 månader.








Så nu ska jag lägga mig ner här på soffan, trycka i mig lite (mycket) choklad och slappa till ett av mina stora favoritprogram.
Heroes, det blir inte mycket bättre än så tycker jag....
Så hoppas jag på nya krafter till morgondagens prövningar.

Sköt om er alla!
Kramisar Hanna

31 kommentarer:

Grodmamman sa...

Känner igen det där!=) Är glad över att våra barn snart är 6 och 10 år. Nog för att dottern ofta kommer över till våra sängar, men hon klättrar inte längre överallt!=)
Kram

Tina sa...

Ja det känns igen...att aldrig få vara själv...Nu är det ett tag sen mina var så små, men det känns som igår...:-) Kram på dig. / Tina

Lilla huset på prärien sa...

hå, hå, ja, ja vad det känns igen! själv hade jag precis min lille kille som hostade så och behövde gå på toaletten. det gjorde han och så fick han hostmedicin. men sen vägrade han gå och lägga sig igen, ville vara ute i soffan och började gasta o gå på så han höll på att väcka båda tjejerna... suck. ingen har någonsin sagt att det är enkelt med barn. men GUD så söta de är när de sover ;)

nu ska jag också kolla fortsättningen på heroes. hade ingen choklad hemma så jag vispade ihop lite chokladpudding i brist på annat... *skrattar*

kram J

Stämningsfullt sa...

Fniss :)
Vår son tog lååång tid på sig att sova en hel natt han med. Ett tag trodde jag att jag skulle bli tokig på riktigt av sömnbrist. Men det blir ju bättre... Tur att de är så söta iaf, haha :)
Ha en skön, barnfri kväll nu då :)
Kram!

lottens vita och gröna sa...

ohhh goa goa hanna, du har mitt stöd alltså, de är för goa de klänggrodorna, men när dom sätter sig på ens fötter och nästan drar ner joggingbyxorna som man ser förjävlig ut och inte fått i sig morgonkaffet, jaaaaaa då längtar jag med till stundern på fm då han sover i två timmar, och så får jag gräsligt dåligt samvete att jag inte sätter mig ned på huk och tar varmt bort honom och sätter mig brevid och leker med bilar...man pallar bara inte, jag fattar, vi mammor sharkar precis vad du går igenom, vi hade en fadäs här hemma idag då min man skulle ta det lite lungt, jag får alltid be om att få göra saker...bara en sån basal grej som att få gå på toa ifred, det gör min man jämt, bara går, jag ber om lov...käraste hanna, vi tänker på varandra, svish häe kommer en varmkram från mig! lotten som med är på botten...fy vad dåligt rim, hihi!

Skatan sa...

Hej! Jag känner igen mig...fast det börjar kännas som ett par år sedan...fasar i stället för vad jag har framför mig. En repris i stil med vad du just har beskrivit ;-)

Kram,

Anna

Viola sa...

Hejsan, javisst det var så där som det var, kommer så väl ihåg känslan, och att aldrig få tid för sig själv, visst blir det bättre men så kommer ju nya faser in, med idrotter och det ska köras hit och dit, och sen tonåren, jodå allt har sin tid kan man säga. Nu skulle jag ju kunna ta det ganska lugnt, men nu är det alltså tvärtom, jag min tok jobbar som aldrig förr och försöker mixa mina två jobb, har aldrig tid för mig själv längre, men det är ju självvalt och så himla roligt, men nu ska det bli minisemester ett par dagar, jippi! Ha det gott småbarnsmamman, kramar från VIOLAN

Emma sa...

Haha, ja det är inte lätt med små barn. Man glömmer fort det där nu när barnen är större. Både på gott och ont. Önskar man skivit upp mer om vad barnen gjorde och inte gjorde när dom var små:)

Fick ju barn innan jag fyllde 18 så dom är ju inte så små längre, men ALLA, då menar jag verkligen ALLA mina kompisar har precis fått barn eller väntar barn, så på något lustigt vis går man igenom det där en andra gång nu, fast då som åskådare:)

Kram Emma

Mrs W sa...

Ja du... jag har en precis likadan dag idag... längtar tbx till ungdommen i vissa stunder... få lite lugn o ro... inte heller sovit en hel natt sen Easton föddes och det där med att sitta på toamed stängd dörr kan man ju glömma ja du jag tror jag vet hur du känner...

Glitter & Marsipan sa...

Halloj Hanna.
Vet du,jag avundas dej i alla fall.Har precis börjat jobba och skolat in på dagis,och det är helt ok,men mysigt att va hemma.
Men att aldrig få sitta på toa ifred,det känner jag igen.(värsta lyxen om man nån gång lyckas med det.)
Glasasken var ju ett fynd,och vad fint du har gjort med kronan.
kram Anette

Elzie sa...

Jo jo. Det är inte bara en lisa att vara hemmamamma. Jag vet, har själv varit det i 11 år. Men även om det är jobbigt så är det samtidigt mysigt. Och tack och lov så växer ju barnen till sig *s*.
Hoppas ni får en bra dag.
Kram Elzie

Saramedflera sa...

Hejsan
Jag har samma känsla trots att mina är 9 7 och 5. Man vill så mycket och hinner så lite.
Kram Sara

Anonym sa...

Hihi, var tjejerna sådär också? Jag har en teori om att pojkar är värre... känner igen min egen son på pricken!! Han sover ännu inte en hel natt i egen säng och är 2,5 :o)
//Skitigt på golven

rosenskära sa...

Får gåshud av igenkännande. Att alltid vara sådär på-gränsen-trött, känna att den stora kärleken till barnen gränsar så intimt till vansinne när man aldrig får vara ifred.

Irritationen när mannen kan lägga sig på soffan och läsa tidningen ostörd, sitta på taoletten i tjugon minuter - ostörd. Prata i telefon, en kvart - ostörd. Medan jag hela tiden har - "Mamma...", "Mamma...".

När vi ser tiullbaka på den här tiden, om tio år, eller så, när vi får sova en hel natt, kommer vi tycka att de blev stora alldeles för fort...

Varm kram Lena

hemtrevnad marie sa...

Jodå Hanna...känner igen mig jag också du...min minste gosse är ju 4år om 3 mån, han har sovit borta sin första natt (hos mormor och morfar) för en månad sen!!
Kunde knappt somna själv för man är så van vid att han alltid ligger bredvid!!
Han är fortfarande en sån som klättrar på allt....det var hans storebror som nu fyller 11 snart också.
De två äldre gossarna (18 och snart 17) jag har..var mycket lugnare...men man blir ju så uppstressad alltså, och mest för att det ska hända dom nåt!
Är ju också hemmamamma, och det är ju självvalt, vilket jag kombinerat med att först när de stora pojkarna var små, vara dagmamma...sen startade jag ju mitt dekorationsmåleri/antikaffär år 2000.
Nu har jag ju måleriet kvar på beställning, samt loppisen på dagtid...måleriet kan man ju glömma när lilleman är ensam med mig....det är då man får måla mindre lyckade objekt till sig själv, där finishen inte är så himla noga.....
Men att måla rullgardiner till andra , det går ju inte förrän guben är hemma...då man egentligen skulle vilja koppla av lite...är också inne i en väldigt lättstressad period.
Men men , det går väl över nån gång....sen blir det andra bekymmer , vilken tröst va??!, haha!
Men jag skulle ändå inte vilja byta...man saknar dom ju faktiskt när de somnat på kvällen......
Styrkekram från en lättsressad mor till en annan!!

Liten Bod sa...

Så fin höstplantering du gjorde! Trots ungar runt benen får du ju jättemycket gjort tycker jag. Själv hattar jag som vanligt från det ena till det andra :) Fick lite hicka över det gulbruna glaset innan jag såg att du skämtade.... Kram, Tina

My Lovely Things sa...

Hej Vännen!!
Åh Hanna jag känner så igen mig..har haft det likadant..
Man bara längtar efter få vara i fred..

Nu är min minsat snart 5 år..Och jag har fått pusta ut..
Det blir bättre vännen..
Försöka att få lite avlastning så du kn få egen tid att bara få tänka ifred på..
Kram anna

Ann-Charlotte sa...

Jklar va rörd jag vart av ditt inlägg...You made my day girl.
Jo det är så här att jag har bott i Kalifornien i 10 år det va där jag träffade och gifte mig med Marc (gubben). Erick våran son är född där. När han va 9 månader så flyttade vi hem till Mockfjärd igen. Folk trodde vi hade förlorat vettet. Men vi stormtrivs här nu...det började inte så...men det är en låååååång historia, that requires a couch and wine hehe.
Kramisar
Ann-Charlotte
PS lycka till med klätterapan hihi.

Ann-Charlotte sa...

Ja just ja...jag höll på att skratta ihjäl mig åt ditt tavelinlägg hahahaha. Det kommer att bli tufft ;0)
Kramisar!
Ann-Charlotte

Ann-Charlotte sa...

Jag har utmanat dig...Moohaaaaa ;0)
Kramisar!
Ann-Charlotte

Marie-Nostalgi och Romantik sa...

Ja, det flesta som haft småbarn känner nog igen sig i situationen!
Du kanske kan skaffa barnvakt en liten stund, så du kan få lite tid för dej själv...
Härligt inlägg!
Kram
Marie

Tidsmästarinnan sa...

åå, jag känner också igen mig. Just det där att man håller på att gå i bitar, och sen när dom har somnat så är dom världens gulligaste och snällaste ungar :-)

Men ikväll ska jag få ha ledigt och gå och fika med en kompis, vilken lyx!
Hoppas du också får lite ledigt en stund snart, det behöver vi mammor också!

Kram på dig goa Hanna!

Annas skattkammare sa...

Hihi, blir så full i skratt åt dina formuleringar.. men jag kan förstå att det inte är så lätt alla gånger. Och jag gnäller över hur stressigt jag har det, haha. Jättefin burk med lock, vilket fynd! Och visst är det fint med kronor i murgrönor, har gjort likadant med min. Ha en trevlig helg! Kram /Anna

Mrs W sa...

Var det du som skrev??

Romantiska Hem sa...

hihihi ja egentligen ska jag inte skratta men jag känner igen det där. Visst är det allt ett heltidsjobb gånger tre när de är små. Men det är ju härligt också. Jag lägger ut dig som min veckans blogg om en liten stund. Om du är missnöjd med något så säg till direkt så ändrar jag. Ha det gott! Kram Petra
www.metrobloggen.se/romantiskahem

Ullis/Leva på landet sa...

Han är ju för go sonen. De är ju så härliga. Ena stunden skulle man göra allt för att få vara för sig själv och njuta och nästa längtar man efter dem. Ska bli kul att se hur skåpet blir. Du har säkert jättebra planer.

Kram Ullis

me and alice sa...

Hej tjejen!
Hoppas det gick bra i dag! För visst hade du öppet? Vi hann inte förbi. Alice dansar på Torsdagarna nu också...
Burken med silverlock är helt ljuvlig!!
Hi,hi.. kommer ihåg känslan när det blev lungt och skönt och man fick en stund för sig själv. Nu är man aldrig själv. FAst det är mysigt att dom är stora, men dom är vakna hur länge som helst. Ganska mysigt också. Vi spelar lite spel och tar en kvällste tillsammans...
kram Susanne

Lea sa...

Hej och hallå!
Alltså jag beundrar dig som har så stor familj och inte bryter ihop..eller det gör vi väl alla ibland mer eller mindre.
Man behöver ju det liksom.
Våra barn är i världens bråk/gnäll och tjorvfas med varandra. Och som grädde på moset är de både svår att få i säng och de vaknar för tidigt på morgonen. Till helgen ska vi för första gången sen lillan föddes (030512)låna bort de till mormor och morfar & förhoppningsvis få sova en hel natt.
Men bäst att inte ta ut något i förskott, plötsligt står man där med en magsjuka samma dag hehe tänk positivt, det är min grej det.
Nåväl och i alla fall.
Ha en skön helg!
/Lea

Leamarlené sa...

Känner igen allt du beskriver..men visst är dom goa med. Skulle mamman få lite avlastning oftare så skulle hon inte känna sig så trött...så känner nog många.
Det är 12 år sedan min var så liten...har två till. Jag lärde mig att om jag var ute mycket med dom så var dom lugnare när dom kom in. Dom blir så trötta av mycket frisk luft...sen sov dom jätte bra på natten. Lycka till...det går över snart och du får mycket tid till dig själv.
Kram Marlene

rosenfröjd sa...

jag fick oregelbunden puls när jag fått min första dotter, som nu var väääldigt krävande under sin första tid. Jag min dumsnut trodde att jag fått hjärtfel, åkte till doktorn som gjordet ett EKG o allt innan jag lyckades kläcka ur mig att jag nyss fått barn. poletten ramlade ner på två röda; Att hjärtat fått frispel var inte konstigt.

Jag minns småbarnsåren som otroligt krävande...såklart givande också o inget jag skulle vara utan, men ändå. Det är skönt när man börjar få tillbaka lite mer av sig själv och sin egen tid...så summa summarum;

jag förstår din känsla just nu. Trösten är att det blir bättre. Med 100 procents säkerhet ;-)

kramis på dig o ha en underbar helg!/
¨M¨

En Doft Av Lavendel sa...

Ja du jag vet inte vad ja ska säga..men jag har hört de här du beskriver av min syster när hennes barn var små, låter aningen drygt...men tror nog ändå att det är värt hihi
Men jag ska överväga saken flera gånger innan jag bestämmer mig *fniss* Men tack för din upplysning! =)

Nä skämt å sidor, de är inge vidare att stressa, men vad gör inte en kärleksfull förälder för sina telingar.

Trevlig helg!
Kram B