Lite julpynt

Hi Friends!


Återigen blev det ett långt uppehåll...
(-Vill ju inte vara alltför tjatig, men det har berott på mitt mående som inte varit det bästa de senaste två veckorna.
Drabbad av influensa blev jag, och är fortfarande darrig med en svidande hals.
Jag hoppas innerligt på en snar förbättring.)

Tusen tack till alla er som var med i utlottningen av halsbandet!
Vinnaren blev Maria, Javabönan. Ett STORT grattis till dig tjejen! Maila mig din adress så skickar jag det till dig så snart som möjligt!


Idag visar jag er några detaljbilder på mitt julpynt här hemifrån.
Är som sagt darrhänt ännu, och det är inte skoj att fota då. Men jag har försökt, så ha fortsatt överseende är ni goa!









Ikväll ska de små klä årets gran.
Även om jag själv skulle kunna tänka mig en så gott som pynt-fri gran, så kommer den att bli helt proppad med kulor, glitter och annat pynt.
Det betyder mycket för dem att få klä den överdådigt, så okej då.
Allt kan ju inte göras efter min smak. Tyvärr.

Jag önskar er alla en fin start på den nya veckan, och hälsar er alla välkomna tillbaka hit till mitt nästa inlägg.
Då blir det ytterligare en utlottning.
Den här gången blir det mosters sjalar och torgvantar igen, tack vare den stora efterfrågan det varit i era mail till mig!

Sköt nu om er alla!

Kraaam
Hanna

Utlottning av Dalahalsband

Hej hopp!

Är ni kvar här månne?
Det blev ett helt oplanerat avbrott, som jag skyller på än mer sjukor och även det hemska mörkret ute som gör att jag inte kan fota ens på dagarna.

Idag tog jag fram kameran igen, och passade på medans liiite ljus fanns.
Inte kan jag påstå mig vara nöjd med resultatet ändå.
Men ska jag vara så här kinkig, så skulle det nog inte bli något nytt inlägg förrän till våren.

Här är lite av mitt pynt för i år. Det har blivit vitt, grönt och silver i år också.
Lingonrishjärta, mina vita stjärnor, några religiösa böcker och ett av mina gamla spillkum...


...med hyacinter, lummer, blåbärsris, murgröna och mossa i. Ja, och ett par ljus också.




Idag lottar jag ut ett supersött halsband, med en dalahäst i keramik.
Mariana Sääf heter tjejen som tillverkar dem, och de säljs bl.a i Majsans butik, Lavendel & Romantik.


Jag har köpt ett likadant som jag bara älskar. Även en perfekt julklapp tycker jag.
Önskar att jag kunde gett er en bättre bild, men den hästen var extra svår att fota med sådana darriga händer som jag har för till fället. Och det är inte av alkohol, utan av en ny dunderförkylning.

Ni som vill vara med i utlottningen lämnar en kommentar till detta inlägg, och för att få dubbla chanser länkar ni hit i ett sidoinlägg. Och självklart tittar ni in till Majsans blogg också. Eller hur?
Vinnaren drar jag den 9:e december.


Mariana gör massor av vacker keramik, som också säljs hos Majsan. Ni kan även besöka henne HÄR!


Så måste jag passa på att tacka alla er som beställt stjärnor och hjärtan av mig!
Verkligen roligt att få så bra respons på det jag gör!!!
Nu har jag jobbat ikapp, ock kan skicka inom ett par dagar efter mottagen beställning!

-Och till er som skrivit och undrat var jag varit när de kikat in på jobbet, så kan jag tala om att jag bara är där på deltid. Så 50% chans har ni ändå att se apan när ni går dit!


Sköt om er nu alla härliga!

Kram
Hanna

Handgjorda

Hallå!

Tack för alla era hälsningar!
Jag har inte varit så aktiv med datorn på något sätt sedan det förra inlägget, och det har väl märkts av...

Det har varit sjukstuga på högsta nivån här hemma.
Svininfluensa eller inte kan jag inte säga, men influensa har det då varit.
Nu är det dock bra, och jag hoppas att det håller i sig ett tag.
Man blir ju inte direkt pigg av att ta hand om sjuklingar och samtidigt må dåligt själv.


Idag visar jag er ett par stärnor och hjärtan av trä,som jag har tillverkat själv.

Den som tycker om dem och vill beställa ett (eller fler), kan skicka ett mail till mig på; detstoragrahuset@hotmail.com .

Det vita mäter ca 32cm på höjden, och 35 cm på bredden. Vitmålat skavt och slitet, och gjort för att stå upp, lutat mot något.
Pris: 135kr + frakt.



Det här svarta är aningen större -ca 40cm högt och 42cm brett. Den är målad med griffeltavelfärg, och även det lite slitet på kanterna. Även detta bör stå lutat mot något. Kan även fås i vitt, eller vanlig svart färg.
Pris: 155 kr + frakt.


Det hängande hjärtat i griffelfärg är ca 32cm högt, och 24cm brett. Slitna kanter...
Pris: 135kr + frakt.

Det finns även vita slitna hjärtan i samma modell som det svarta. Tyvärr har jag ingen bild nu, men priset är 135kr + frakt.

Alla är de målade och fixade på båda sidor.
(Och som ni nog förstår så är ingen stjärna eller hjärta helt likt det andra, eftersom de är handgjorda...)

Självklart kan jag göra dem i vanlig svart färg istället för griffelfärg, och vita i den större storleken av stjärnorna - ifall ni hellre vill det!!!

Själv är jag överförtjust i dem allihopa (får man som svensk säga så när man gjort dem själv???) , och har dem lite överallt nu!


Jag försöker att skicka inom en vecka efter mottagen beställning!


Sköt nu om er alla härliga tjejer och killar där ute!

Stora kramar

Hanna

P.s Snart dags för ett par utlottningar här. Håll utkik!

En riktig hycklare

Hej på Er!

Tusen tack för alla era kloka kommentarer. Det var faktiskt en av er som fick mig att ändra inställning till besprutningen totalt.


Nu är även jag vaccinerad.
Jag funderade en hel del innan det var dags för sprutan, men kom till insikt med att det nog är bättre att lyssna på läkarna än media.
För det är ju trots allt där jag hört allt negativt.

Mina två tjejer har ju en sjukdomshistoria med astma och svåra långdragna förkylningar, så varför riskera deras hälsa?
När vi kom till sjukhuset så erbjöd de även mig och Gubben att ta, så vi slog till vi med.
Vi tjejer klarade oss undan med ont i armen i 4 dagar, medans Gubben fick feber och frossa. Han som aldrig annars är sjuk. Rätt så milda biverkningar mot vad man kan åka på av svininfluensan.

Dagen efter vi varit där, gick de ut med att barn från 6 månader också ska få vaccinet. Och för min del känns det riktigt skönt att få ge det till lilla sonen också.

Idag ligger bonusdottern hemma och är riktigt sjuk.
Flera av hennes kompisar har samma symptom, och har fått diagnosen influensa över telefonen.
Själv så nöjer jag mig inte med en telefondiagnos, utan har sagt åt Gubben att köra in henne till vårdcentralen, som de sa på telen att vi kunde göra om det blev värre.
Och nu när febern och hostan bara ökar så är det väl dags.
Usch vad det känns nedrigt att inte hon också kunde ha fått sprutan samtidigt som oss andra. Usch vad orolig jag blir, både för henne och sonen som inte heller är skyddad ännu.
Vi får väl spärra av huset i vissa delar, för att minska smittan?!


Ja, som ni ser kan man ju lätt ändra sig i sina åsikter.
Snabbt kan det också gå. Man är ju inte mer än människa.
Kanske lite av en hycklare också?

Jo, det känner jag mig faktiskt som.
Jag som så stenhårt gick på om hur less jag var på allt som var vitt.

Härom dagen föll snön ute, och det var så himla vackert, och jag bara njöt...
Ljuset som det vita spred...

Ja, det resulterade i att jag rev fram pensel och golvfärgen som var kvar från stugan.
Och målade golvet i den lilla hallen, och även i stora innerhallen.
Och sååå nöjd jag är!!!
De mörkaste av utrymmen lyser nu, och känns så fräscha och harmoniska.
Så visst passade det även med vita golv i mitt hem.

Sen var det då mitt stora gamla skåp som jag ropade in på auktion i somras.
Mitt snygga ådringsmålade skåp, med rejäla slitningar i grått.
Mitt skåp som jag aldrig skulle måla...

Det ser nu ut så här;

och jag är inte direkt full av ånger.


För tillfället hänger det en gammal krans på, men den ska snart ersättas med en lingonriskrans.



På sidan sitter det små krokar, härligt rostiga...


Nedtill.


Och hela nederdelen. Och en skymt av det vita trägolvet.


Ja ni, vitt är allt en riktig toppenfärg att ta till.
Fast jag vägrar ändå att påstå att jag har ett vitt hem.

Sköt om er alla, och hoppas att ni väljer det som är rätt för er med vaccinet!

Kram
Hanna

Pest eller kolera?

Hej på Er!

Idag fick jag hem två brev från landstinget.
Angående svininfluensavaccinet.
De menar att både min 11-åriga Emily, och nu 5-åriga Inez är i riskgruppen, och bör vaccinera sig redan nu på onsdag.

Jag känner inte för att agera testperson till ett vaccin som är så pass dåligt testat i längden och som dessutom innehåller kvicksilver, och absolut vill jag inte låta mina små göra det heller.
Men vad gör man?
Säger de att de ligger i riskgruppen så törs jag ju inte heller låta bli, ifall det skulle bli något knas p.g.a att man hoppat över det.
Men så har man ju hört allt som hänt för dem som fått vaccinet...

Pest eller kolera.
Vad väljer man?

Hur ska ni göra?
Tänker ni vaccinera er och era barn?

Jag hoppas innerligt på att det hela planar ut, och att det blir färre svin än beräknat.

Nu ska jag våndas fram till onsdag, och älta och analysera det hela.

Ta hand om er nu, och hoppas att ni känner att ni vet vad som är rätt eller fel för er.
Det gör inte jag.


Kram Hanna

P.s Dagens bild är från förra julen. Jag har inte plockat fram något pynt än, fast jag lovade mig själv att börja så tidigt som igår. Men jag SKA!

En helg med tända ljus

Hej!


Nu var det ett tag sedan sist igen.

Livet går i 180, med praktik, inskolning på dagis, och allt annat som hör familjelivet till.

Förra veckan var det jag och Inez som var svaga.
Idag är det Gustavs (o)tur att ha feber och hosta. Men det var ju nästan givet efter hans två första dagisveckor. Vi är inte så himla starka mot alla äckliga baciller, efter att ha gått hemma i flera år. Nu ska man väl få allt som går ett tag framöver.
Men det är väl så som livet är. Inget att klaga över.
Det skulle ju kunna vara betydligt värre.





Nu i helgen är det ju som bekant allahelgonahelgen.
En helg som jag tycker ska vara lugn och fin.
En helg för eftertanke.

Jag tänker på alla som mist någon som de stått nära.
En extra varm tanke går till min svägerska i Finland som begraver sin endast 16-åriga son idag, efter en tragisk olycka.
Jag kan inte ens ana hur hemskt det måste kännas, och hur dåligt hon och resten av familjen måste må.

Jag tänker också på min underbara farmor Inez som gick bort för alltför länge sedan.
Och på min lilla farfar.
Jag tänker ofta, ofta på dem.
Min farmors bortgång var den första död som jag varit med om. Och jag känner ännu av de hemska känslor som den gav mig.

Och redan idag brinner ljus här hemma för dem som jag nämnt.
Och de kommer att få brinna hela helgen.
Jag hoppas att ni alla har det bra där ni är nu.


Av en underbar person fick jag lära mig att tänka lite mer positivt om döden.
Att man faktiskt visst lever vidare. Att vi alla kommer att mötas igen.
Om man väljer att tro på det, då kan smärtan dämpas. Om än bara en aning.


Så jag bojkottar halloween, som jag tycker blivit en riktig plåga.
Hur idiotiskt är det inte att plötsligt ta sig an en ny tradition, precis under en helg som för många är helig?

Varför kan man inte klä ut sig vid ett annat datum?
Vi bor trots allt inte i U.S.A. Och glad är jag för det.

Sköt nu om er alla.

Och till mina nära som inte blivit nämnda; Jag tänker på er också.
Ni vet vilka ni är.


Stora kramar
Hanna

Hej på er där ute i stugorna!


Hur har ni det? Mår ni bra?

Här värker huvudet, halsen och resten av kroppen.
Det känns lite tungt helt enkelt.
Stackars Inez är lite gnällig, och känns aningen varm.
Ändå kutar hon runt för fulla muggar och busar med Gustav, och gråter om vartannat...


Idag visar jag er kudden jag köpte inne hos Majsan tidigare i veckan.
Jag har spanat in den lääänge, och nu när det bara fanns en kvar slog jag till.

Det blev en svart en, som nu bor på soffan. Jag har njutit i soffan varenda kväll sedan den kom hem. Mer kramgo än vilken karl som helst kan jag ärligt säga.


Här hemma pysslas det lite i den mån jag hinner.
Förra veckan var det ju stugbesök, och plockande av lite naturpynt.


Och här är en av mina minigranar som följde med hem därifrån. Jag tycker inte att granar är direkt juliga utan pynt och ljus, men däremot något som passar till den sena hösten, och vintern som snart snart är här!


Nu blir det liggläge med nya svarten i soffan, med massor av tända ljus.
Livet är bra härligt, trots förkylningar och krämpor!!!

Jag önskar er en riktigt härlig helg!!


Kram Hanna

Inte som planerat...

Halloj!


Vad kul att flera stycken av er fortfarande kikar in här!
Så då kan jag väl lika väl köra vidare då...

Mossiga lärkkvistar ligger utspridda lite överallt här hemma nu. Inte fel med flera stora träd intill stugan!




I helgen hade jag ju tänkt att fixa, dona och mysa...
Varför planera egentligen, jag borde vid det här laget veta hur det går då.

En del av det som hände:

*Jag glömde bort den pågående älgjakten och tog med mina två minsta ut i skogen vid stugan.
Där funderade jag på var de sköt någonstans, och varför...

*När jag skulle börja måla insåg jag att min vanliga målarfärg var slut.
Så då tog jag jag en billigare variant (som fanns hemma) i hopp om att den skulle funka. Resultatet blev bara kladd.

*Lagom till matlagningen blev det strömavbrott. Trodde jag.
Men det var "bara" en propp.
Tyvärr hade vi inga nya hemma. Det blev mackor istället för lagat. (Så går det när man är ensam hemma med två små, i spöregn utan körkort.)

*Jag såg fram emot en mysig och skön söndag i trädgården med plock och röj ihop med Sonen. Efter fem minuter började han att gnälla om att gå in. Efter ca 45 minuters tjat gav jag upp. Nu ligger det snygga skräphögar lite överallt i trädgården.


Inga stora grejer kanske, men lagom mycket för att känna att det inte alls blev som jag tänkt...

Men en jättehäftig sak däremot, var beskedet om att Sonen fått en dagisplats på vårat enda val av dagis, efter mindre än en vecka i kö!!!
Heeelt otroligt!


På återseende goa vänner!
Kram Hanna

P.s Kolla gärna in mina auktioner som jag har på Tradera. Klicka HÄR så kommer du till dem....

Finns det någon kvar här?

Hej hopp!

Finns det någon som fortfarande kikar in här tro?

Jag känner mig som en riktig vel-potta nu, men jag måste säga att det inte riktigt känns som hemma på No 50, trots allt...
Så just därför kommer jag att skriva här idag.


Jag har haft en ganska annorlunda vecka, mot vad jag vant mig vid de senaste åren.

Praktiken hos Majsan, inne på Lavendel & Romantik har dragit igång, och det känns suveränt.
Efter första dagen var jag nära att slänga in handduken, men insåg (tack vare goaste Majsan), att jag verkligen borde ge det en chans.

Och glad är jag för det.
Det känns fantastiskt att komma hemifrån, och få göra annat än att plocka, diska, tvätta och laga mat.
Att ha härliga vuxna människor omkring mig istället för bara barn, det är inte heller fel.
Och när dagen på "jobbet" tagit slut, ja, då känns hemmet bättre än det gjort på flera år.
Det är bara några av alla positiva saker som jag kännt de senaste dagarna.


Egentligen skulle jag vilja ha visat er fina bilder från butiken.
Men tyvärr lyckades jag inte ta några bra...
Delar ändå med mig av dem, som visar några av nyheterna som vi har plockat fram i butiken de här dagarna.

Det har kommit oooootroligt mycket nytt, och "vill ha"-listan är nu lång...

Den här kransen i fusk-lärk föll jag för direkt. Ett måste tror jag nog.



Snygga trälådor, som passar perfekt till t ex bestick. Här med småpåsar fyllda med olika söta fattigmanssilverkulor i, och kulor med platt undersida (kallas det kula då?), som blir kanon till dukningar.



En takkrona klädd med gran, här med prismor i... Också något jag suktar efter...


Ja, det är bara en pytteliten del av allt fint som kommit.

Nu längtar jag väldigt efter att börja pynta så smått inför julen.
Som jag nog skrev förra året, så är det ju som bäst innan.
I år kommer grannarna att få njuta av stjärnor och stakar från den 1:a november.
Why wait any longer?!
Är ändå inte så mycket för "traditioner".


Önskar er alla en riktigt härlig helg!

Själv ska jag ska måla, pyssla med natur-pynt som jag hämtat i stugan, och umgås med mina barn, som känns än mer underbara nu när jag fått lite distans till dem.

Äntligen är jag JAG igen. Inte bara mamma.

Puss på er!
Hanna

VECKO REVYNS BLOGAWARDS

Tittar in en snabbis för att efterlysa bloggkompisar som också är inbjudna till Vecko revyns blogawards.

Ett evenemang som jag ogärna vill missa, och det skulle vara skoj att ha sällskap dit.....
Och nu är ju bara bloggare inbjudna.

Är ni bjudna och ska dit; snälla maila mig på detstoragrahuset@hotmail.com
OM ni vill ha mitt sällskap - förstås!


Hoppas att någon sötis hör av sig!

Hanna

Nä, jag kan inte....

...hålla mig borta från bloggvärlden.

Det finns så mycket roligt här.
Men som jag sa så är jag färdig här, men vill hälsa alla som vill välkomna till min nya blogg som säkerligen kommer att likna denna.
Den är ju trots allt min.

Välkomna till in till № 50 !

Stora kramar från en som saknat er länge redan...

Nu går jag...

Hej!


Tusen tack till alla er söta människor som besökt mig här på bloggen under de ca 1år och 9 månader som jag hållt på med det här.


Det har mestadels varit skoj att blogga, även om jag under vissa perioder har haft det lite kämpigt. Bl a när kanal5-tävlingen pågick, och även när min besöksräknare kom upp emot 600 besök /dag...
Tack och lov gick dessa saker över relativt snabbt, för de båda gav mig en enorm prestationsångest.
Den känslan får jag inte längre av bloggen, och det är jag glad för.

Däremot så saknar jag även den där roliga känslan med allt som bloggen tillför.
Trots att mitt stora intresse fortfarande är det samma som när jag började.

Därför tackar jag nu för mig, och går ifrån datorn på obestämd framtid.

Kanske kommer jag tillbaka, kanske inte.
Som det känns nu har jag gjort mitt här på "Det stora grå huset".
Som bloggare alltså, inte boende i det... ;)
Så jag misstänker att det blir en helt ny blogg om det blir något mer.

Dagens bild symboliserar att jag går ifrån från bloggen...
Jag önskar att jag kunde göra det i dessa godingar , men som det är nu skulle det bli mycket papper fram i tårna...


Nu tar jag tillbaka mitt hem, och låter det vara något enbart för oss som bor här, och för de vänner som kommer hit.
All inspiration som hösten fört med sig stannar här hos mig.

Det känns hur som helst som helt rätt beslut, och jag ser ljust på tillvaron och det som komma skall - så tro inget annat!

Så tack igen för min tid som jag fått med er, och den energi ni lagt på mig!
Några av er har jag lärt känna irl, och er hoppas jag få fortsätta att ha omkring mig. Jag fortsätter att vara mitt gamla jag, men dock inte så offentligt.

Sköt om er nu, och ha en alldeles underbar höst och fortsättning på livet!

Stora kramar

Hanna


P.s Måste säga att det är väldigt ledsamt att höra att så oerhört många av "oss" drabbas av elaka anonyma människor. Väldigt sorgligt tycker jag, men tro för all del inte att kommentaren jag fick gjorde mig någon skada. Nej, den var inte så farlig - om än dum, men den drev mig inte till detta. Ni som följt mig har nog märkt att mitt intresse svalnat under en längre tid...
Ville bara säga det.

Äntligen min tur!

Ciao alla bellor där ute!

Tack för alla gulliga hälsningar om Inez. Hon mår bra, och ser riktigt bra ut i pannan redan.
Ja, jämfört hur det såg ut när det hände alltså.


Idag känner jag mig speciell och utvald!
För nu, äntligen (!), har även jag fått en anonym kommentar från någon som inte riktigt gillar det jag skriver här på bloggen.

Det var väl dags tyckte jag.
Jag har ju hört att det är flera som drabbats av dessa anonyma kommentarer, utan ens en liten fejksignatur under, från folk som ogillar lite av varje.

Jag lovade mig själv att inte ta upp en sådan sak här, men vad sjutton, man kan väl ändra sig?!

Följande kommentar såg jag av en slump tidigare idag.
Jag kunde lika väl ha missat den, eftersom den var lämnad till inlägget med sjalutlottningen. Jag har ju ingen kommentarsgranskning, så jag missar lätt om ni inte skriver till det nyaste inlägget.
Värt att komma ihåg för er som vill höras!

Här kommer den i alla fall!

Anonym sa...

ja vad ska man säga.. Synd att du känner så.. klart det blivit på modet, det är ju fint! Om sen din självkänsla hindrar dig från att välja bort det du inte gillar så är det väl det som är problemet.. inte att du inte vill ha ett hem i vitt.. Börjar tycka Ni bloggare börjar ta er lite för seriöst nu.. Släng in en lila kudde då, problemet löst och barn svälter fortfarande...

den 30 augusti 2009 21:15














Jag har egentligen inte så mycket att svara på det, men ska försöka... Först och främst är jag inte överförtjust i lila kuddar, så de löser inte mycket.

Som dagens detaljbilder visar så har jag en del av just sådant jag gnällde över i "det" inlägget. Men det visst ni redan.
Men är jag less, som man blir ibland så skriver jag det om jag vill.
Ältar och analyserar... Funderar högt. Den som vill får ta del av det.
Att det finns barn som svälter runt om i världen vet nog både jag och flera andra bloggare.
Dock finns det inga sådana i det här huset.


Jag har som jag sagt inga problem med att ni inte tycker lika som mig. Jag tycker inte heller lika som alla andra jämnt. Även om jag nog flutit med lite för länge...

Men att höra att jag skulle ta mig själv för seriöst nu... Haha, det bara älskar jag att höra!!!
Klart att jag gör!!!
Har ALLTID gjort.
Det här är ju stora grejer! Tänk på hur många som läser?!
Alla vill vi väl vara bäst, störst och kunna mest i denna delen av bloggvärlden.
Eller hur?
Varför skulle vi annars blogga???


Sköt nu om er alla, och ha det bäst!

Och ni som inte förstår ironi eller min humor...
Ni bör nog inte läsa här...


Stora kramar

Hanna - med den dåliga självkänslan. Som trots allt blivit mycket bättre genom all underbar kontakt jag fått tack vare bloggen!




P.s Tack för kommentaren förresten "Anonym"... Utan den hade jag inte haft något att skriva om idag! ;)

Luften gick ur mig, och vinnar...na!

Hej mina Vänner!


Vilken suverän respons jag fick på mitt förra inlägg!
Helt otroligt!
Tack till er ALLA !
Jätteroligt!!!

Jag tror nog att de flesta av er har förstått mig helt rätt.
Givetvis är jag inte på väg att kasta ut hela mitt bohag.
Och inte heller tänker jag måla allt vitt i svart.

Men att omge sig med saker som man inte är bekväm med, bara för att "alla andra" har dem, nä, det kan ju inte vara rätt.
Vitt är ju en helt suverän färg. Vackert, stillsamt och enkelt.
Men som sagt, ett helvitt hem klarar jag inte. Inte nu. Inte här.
Annat är det i min lilla "lantliga" stuga... Hehe...

Jag har funderat på om det kanske är hösten som smyger sig på och påverkar mig, till att vilja ha det lite mer ombonat och varmt här hemma.
Och önskan om att kunna hitta mer av den varan i bloggvärlden och alla tidningar.
Kanske har ni några bra länkar att dela med er av? För jag vet inte vart jag ska börja titta!

Så om någon hoppats på en helt ny stil här på bloggen, så ber jag er om ursäkt för eventuella falska förhoppningar...


Jag har funderat en hel del över detta inlägg.
Om hur man gör en uppföljare till något som fått en så häftig respons.
Det finns så mycket jag vill säga, men luften har liksom gått ur mig efter kvällens händelse.

Min älskade lilla Inez som nyss lärt sig att cykla utan stödhjul, körde (enligt henne själv) lika snabbt som en racerbil, och lyckades samtidigt vurpa med cykeln och ta en flygtur över styret.
Tack och lov hade hon hjälmen på sig, och den tog den första och största smällen. Den gick sönder mer än hennes huvud, som fick den senare smällen efter att det gröna låset släppt av trycket som blev.

Men jisses vad otäckt det var när storasystrarna kom inbärandes med henne skrikandes (tack och lov!)och blod i hela ansiktet.
Jag vågade knappt lyfta undan luggen och titta.



Efter en lång stund med is på gick svullnaden ner otroligt mycket.
Nu är hon riktigt pigg, och jag tackar gud för det, även om jag inte alltid visar mig så troende.

Så jag tappade liksom lite av bloggstinget när det hände, men antar att det kommer tillbaka igen.


Nu när ni var så himla goa och gick igång så häftigt på förra inlägget, så kan jag inte göra annat än att lotta ut två sjalar istället för en. Som ett extra tack till er alla!


Vinnarna blev; Marie med den underbaraste av bloggar; Guldkant på livet. Hon får den aprikosfärgade sjalen,

och den rosa går till Nilla i Mjälga (utan blogg).

Stort grattis till er tjejer!


Sköt nu om er alla, så dyker jag upp snart igen!


Stora kramar
Hanna

Utlottning och snurriga funderingar

Tjingeling!

Idag startar jag utlottningen om augustis månadens sjal.
En sjal som som vanligt virkats av min moster Lisa Isacson, som även virkar dem på beställning. (Vilket ni nog känner till vid det här laget!)

Den här gången får vinnaren själv välja färg, bland de fyra sjalar som jag visar.

Här hänger de på min fönsterlucka, som agerar döljare till våra superfula svarta högtalare.


Om ni vill vara med lämnar ni en kommentar till det här inlägget, och skriver vilken sjal ni vill ha om ni vinner.
Den som länkar tävlingen i sin blogg får två lotter.
Utlottningen pågår fram till torsdagen den 27:e augusti kl. 15.00.

Lycka till!!!









Idag vill jag även skriva av mig lite...

Jag känner mig så himla less på allt vad som kallas "shabby och lantligt"...
Det känns som om de orden har börjat ta för stor plats överallt, och används i de mest fåniga sammanhang.

Man ska ha "lantliga" kläder (för mig låter det som en bonde-outfit), man ska slipa på allt man har, så är det shabby. Och målar du en tallrikshylla vit, ja då är den plötsligt lantlig.
Jag är så förbannat less på att höra dessa ord, så jag spyr nästan.

Åt alla håll som jag tittar så börjar det se likadant ut.
Alla har madonnor, kors, och fågelburar t ex.
Nytillverkade saker som ger status. Den som har mest har det bäst.

Jag är en av alla som dragits med lite för mycket av det som bloggvärlden har gett. Det som kallas inspiration.

Men är det inspiration vi känner när vi springer runt och köper alla dessa vackra, men värdelösa ting???

Ja inte vet jag.
Jag loppar på som vanligt, men har först nu börjat förstå vad som är min stil, och vad jag bör låta bli att köpa,eftersom mitt hem är mitt och inte bara ett "blogghem".

Kanske låter det jag skriver helknäppt. Men jag inser att jag dragits med lite för mycket av allt vackert jag sett hos andra.
Jag kan inte ha det likadant som alla andra, för det passar inte min stil egentligen.

Idag röjde jag ytterligare en massa, och tog det till en loppis i närheten.
Den här gången rök det både madonnor, kors och vita kannor. Och det känns så befriande!!!
Här ska röjas.
Ut med allt som inte "är jag".
Underbara känsla...

Jag ska också säga att jag är så glad att jag inte gett mig på några av trägolven här hemma med den vita färgen.
Jag älskar vitt, men någon måtta får det då vara.
För egentligen? Hur snyggt är det med ett hem helt i vitt?
Lätt att fixa, men nu börjar det verkligen att kännas som en riktig modefluga, och inte längre som en spännande stil.
Nej. In med mer personlighet i hemmen igen.
Personliga lösningar, individuella smaker och härliga blandningar.


Och det här ska jag säga, efter att ha visat ljusstaken i förra inlägget.
Nåväl. Jag sa ju att jag påverkats för mycket.
Här hemma känns den mest fånig, och hamnar nog på loppisbordet nästa veckma!
Välkomna dit då! ;)



Sköt nu om er alla, och jag lovar er att jag kan ta alla sorts kommentarer om det jag skrivit.
Anar att detta kanske är stötande inom denna del av bloggvärlden. Men det är inte alls min mening. Det är bara mina tankar som snurrar och gör mig mer eller mindre förvirrad.
Kanske är det ändå dags att lägga ner nu?
Så kan jag använda mitt hem till mina egna ideér, och inte bara till att visa det jag tror passar in.
För osäkerheten har spelat en alltför stor roll på sistone, och jag visar mest det jag tror ni vill se än det jag egentligen kan stå för helhjärtat.

Vi får se vart det bär hän.

Ha nu en underbar helg.

Tack för mig.

Hanna

P.s Nu är kl. 22.33, och jag har fått en massa bra kommentarer angående mina tankar. Tack till er alla! Måste dock påpeka att den anonyma kommentaren från "Lisa" INTE kommer från min moster. En mycket bra kommentar tycker jag, men inte från sjalmakaren själv alltså!
Ville bara säga det......

Äntligen skolstart!

Hallå!


Måndag, och skol-/dagisstart.
Känns helt underbart efter ett alldeles för lååångt sommarlov.

Nu blir det tidigare kvällar i säng för de små (= mer egentid), mindre matlagning (eftersom rester räcker till oss som är kvar hemma när de stora äter skollunch), och förhoppningsvis blir det mindre tvätt (nu när de stora tjejerna inte är hemma och står framför speglarna och byter om tio gånger om dagen, för att sedan kasta allt på golvet, och en vecka senare lägga det i tvätten...).

Och det är inte bara jag som är nöjd. Flickorna är mer än glada att slippa mitt matta, sura tryne, och är helglada i att träffa alla kompisar igen.

Så med andra ord är alla nöjda. ;)


Idag har jag roat mig med att måla en gammal trälåda, som är delad i tre sektioner.
Den blev en perfekt tidningshylla.

Inklämd mellan ett par skåp, men är man sakletare och samlare så måste man ju utnyttja alla ytor.

Som ni kanske ser så har Jeanne d´Arc Living-magasinet inspirerat mig till denna ljusstaken. Hittade den såklart på loppis för en tid sedan.

Jeanne d´Arc Living, och Vakre hjem ligger förresten inte i min nya hylla. De ligger lättåtkomliga intill soffan. Jag tycker inte att det finns ett enda svenskt magasin som kan mäta sig med dem. Vad säger ni?


Nästa gång lottar jag ut månadens sjal igen. Den här gången får vinnaren själv välja bland några olika färger.
Vi ses då hoppas jag!


Stora kramar till er alla som besöker mig här på bloggen!

Hanna

Slut på semestern

Ciao!



Fredag igen, men inte lika härlig som förra veckans tyvärr.
Gubben har börjat jobba igen efter 5 1/2 veckas ledighet. För tillfället så hjälper inte ens mina lyckopiller till att hålla mig lugn.
Nåväl. Jag vänjer mig väl. Hoppas jag.

Jag har för många ideér, och för mycket jag känner att jag MÅSTE göra. Måstena är egentligen inga måsten, utan sådant jag velat fixa länge.

Så med alla fem barnen runt fötterna har jag äntligen klätt köksstolarna.
Tygrullen har stått i flera månader och stirrat på mig från sitt hörn i vardagsrummet. Och idag kände jag verkligen att det var nog med bedjande blickar från den. Precis i rätt tid för att testa mitt tålamod efter semestern.

Så här ser de nu ut. Vitmålade sedan länge, men nu äntligen klädda med oblekt linnetyg, som är i ett slags vax-material. Inte alls blankt, eller klibbigt att sitta på, men väldigt lätt att torka av. Perfekt för denna grisiga familj.

Jag känner mig nöjd med mig själv, trots att jag inte var den raraste av mammor under omklädningsprocessen.


Så vad ska man göra när man avklarat ett projekt?
Jo, såklart. Då sätter man igång ett nytt, och betydligt större. Ett par timmar innan Gubben slutar jobbet, så att han inte kan stoppa mig som han redan gjort under alldeles för lång tid.

Upprivning av det vidrigt fula golvet i våran "innerhall", som är skapligt stor och rymmer sju dörröppningar till andra rum och skrymslen.
Det luktar verkligen inget vidare av lagren som jag rivit upp, men det är enbart positivt och får mig att kämpa vidare. Tänk vad fräscht det blir efteråt! Och snyggt med trägolvet som finns där under...


Jag avslutar dagens gnäll med en liten historia om vad som hände härom dagen.
Jag delar med mig av den, eftersom jag vet att ni är så många som gillar den franska stilen...

En 20-årig bekant från Paris (som pratar ganska bra svenska, med fransk brytning)hade precis kommit hit på besök, och undrade vem det var som rökte när han såg cigg-paketen på uteplatsen. (Här kommer erkännandet också:)jag sa som det var att jag och Gubben rökt nu under sommaren.
(Jaaa, jag vet. Inga predikningar tack. En gång en rökare, alltid en rökare säger jag. Men jag ska försöka att göra ett nytt långt uppehåll. Snart.)

Fransmannen såg ogillande ut, och jag sa att jag SKA sluta.

När han senare kom ut på baksidan och jag satt där med en cigarett i munnen frågade han: "Skulle inte du sluta runka?"
Jag sneglade lite på honom, och sa ingenting.
"Å, nej!!! Rrröööka menar jag. Rrröööka!!!

Stackarn såg minst sagt besvärad och brydd ut när jag satt där och fnissade värre än jag gjort på länge.
Och jag fnissar än ska ni veta.



Nu önskar jag er alla en riktigt härlig helg!
Ta vara på värmen, man vet aldrig hur länge vi får ha den!

Stor kram

Hanna

Räknestafvar

Hej på Er!

Nu var det verkligen länge sedan jag var in och besökte bloggvärlden.
Har inte haft mycket till koll på vad som pågått.
Antar att det kan kallas bloggpaus.

Skönt har det varit i alla fall. Men lite saknad har jag kännt emellanåt.
Men snart är semestern slut och skolorna kör igång igen. Då anar jag att jag kommer tillbaka på riktigt.
Funderade ett tag på att lägga ner bloggen helt faktiskt, och starta en där jag är anonym. Anledningen är att jag vet många som läser, och att en del av dem har "åsikter" om det jag skriver om.
Men jag skiter i det, och fortsätter här ändå. Det ligger ju trots allt en hel del jobb bakom allt.
Och nyfikna, kritiserande och skvallriga fruntimmer kommer ju alltid att finnas överallt. Eller hur?! ;)

Här intill våra soffor har jag ställt mina söta "räknestafvar". Dem köpte jag för ganska länge sedan på loppis, och har haft dem i stugan ända tills Jeanne D´Arc living-magasinet inspirerade mig till att flytta hem dem igen.



Hoppas att sommaren har varit snäll mot er alla. Vädret kunde ju ha varit bättre, men egentligen inget att klaga på. Regn är ju trots allt bättre än snö.

Här har det varit lugnt. Knappt en loppis har jag varit på (ok, en liiiten överdrift kanske).
Och tills i måndags hade jag inte varit på en enda auktion(!!!)
Men det tog jag igen med råge.
Gubben var inte impad när han fick lov att komma till grannkommunen med släpet. Som blev mer än välfyllt med möbler i två lager på höjden.
Nåväl, nu borde jag ju vara nöjd. Men nja... Det ger ju mersmak sådant där.


De är så söta, och flera damer har försökt att lura av mig dem. Men tyvärr är de INTE till salu.


Spegeln är också ett gammalt loppisfynd, och den har legat i ett skåp i säkert två år, medans jag har funderat på om jag ska måla om den eller inte. Nu har jag bestämt mig, och den förblir som den är.


De vita rosorna blommar som allra bäst i trädgården just nu. Visst är livet underbart?!


Ta nu väl hand om er och era kära, så ses vi igen, om inte alltför lång tid.

Stora kramar från
Mig


P.s
P.g.a min bloggpaus så blir det ingen juli-sjal. Men vi tar igen det längre fram, och vem vet, kanske blir det dubbelt upp i augusti istället?