Hur i hela världen?

Hej igen!

Tusen tack alla ni gulliga som lämnat små hälsningar! De värmer så, och ni ska veta att jag uppskattar er så för den tid ni tar er. Önskar att jag själv hade lite mer tid så att jag kunde lämna avtryck hos er alla också.

Vilka suveräna bidrag alla de andra i tävlingen hade åstadkommit! Jag tycker att det var jätteskoj att se hur pass olika vi tänker, är och gör.
Min personliga favorit den här veckan, var ändå Gúa, som hade fått till det så fint som hon alltid gör... Och när man kikar på hennes kommentarer, så anar jag att jag inte är ensam.
Jag väntar med spänning på resultatet! Vem vet vad övriga röstare tycker, det kan ju knappast bara vara vi i detta forum som avgör. Kanske gillar Svensson något mer modernt? Det återstår att se... *Spännande*

Här har ni en mer detaljerad bild av vindspelet (eller vad man kallar det), som jag hade gjort till tävlingen. Jag har helt enkelt klippt långa remsor av olika tyger, och knytit fast dem på en rundel av lite grövre ståltråd, som jag också klätt i tyg. Samma sak med upphängen, dock lite tunnare ståltråd där, så att det kan röra sig fint i vinden...


Jag måste dock erkänna att det här inte enbart varit en lek för mig.
Flera gånger har jag frågat mig själv HUR I HELA VÄRLDEN jag tänkte när jag tackade ja?
Här har ni en tjej som är både osäker på sig själv och vad hon kan prestera, med dåligt självförtroende och dessutom lite väl mycket självkritik.
Inte sjutton tänkte jag på att jag skulle kunna bli att må dåligt av det här, som lät så roligt.
Och visst är det kul. Inget snack om den saken. Men tyvärr har ångesten smygit sig över mig, och gjort mig både nervös och nedstämd.

Större delen av förra veckan satt jag och stirrade i väggen, och fick inget vettigt gjort. Ok, en liten överdrift kanske. Visst tog jag hand om mina små, men kunde inte få något gjort som hade med hemmet att göra. Det liksom låste sig totalt.
Men idag har jag gjort ett ryck, och det känns oerhört skönt, trots att jag inte kan andas ordentligt.

Och här är en liten närmre bild på mina pelargoner i den gamla verktygslådan. De står för tillfället på kanten till våran öppna spis, så slipper de frysa ihjäl där ute...

Jag ska verkligen försöka att slappna av, och bara ha roligt med den här tävlingen.
Och se det som en utmaning, där jag kanske kan lära mig att inte jämföra mig med andra, utan att vara nöjd med att jag gör mitt eget bästa. Men ni ska veta att det inte är lätt. Att bli bedömd på det här viset har jag aldrig fått testa förut...

Än en gång; tack till alla er som så troget besöker mig! Ni är verkligen guld värda och betyder mer än ni kan ana, även om jag är dålig på att uttrycka det i ord många gånger. Tack för att ni finns.


Ta nu hand om er alla, och så ber jag om ursäkt för dåliga bilder och deppig text. Men de flesta av er känner ju mig, och vet att det kommer ibland.
Nya tag nästa gång...

Största kramen

Hanna