Något som jag behövde...

Heeej!

Det var inte igår precis!

Som ni nog märkt så tog jag itu med det jag skrev om (för typ tre inlägg sedan), om att jag ville ta en paus och bara vara.

Den senaste veckan har varit hur skön som helst. Något som jag verkligen behövde.

En massa tid har spenderats ute i trädgården, med barn och hund.

Jag har rensat, klippt och planterat, och det om något är som riktigt bra terapi tycker jag.
Så avslappnande att jag glömmer tid och rum när jag ligger där på alla fyra i rabatterna.

Nu verkar det dock som att det vackra vädret vi har haft har gett sig av.
Kvar är en grå himmel, och kyliga vindar.
Trist, men då kanske jag kan ta tag i det jag försummat inne, under de veckor som tävlingen pågått...



I lördags var jag iväg på lite loppis i vanlig ordning.
Försökte att hålla fyndandet på en bra nivå, och bara ta hem sådant som verkligen behövdes.
(Hehe...)

Och det som dagens bilder visar, var verkligen något som jag behövde. Tror att ni förstår.

Jag köpte den här alldeles underbara madonnan av Iréne.
Och inte bara den, utan även en i cement. Jisses, de är sagolika!!!
Tänk att hon gjuter dem alldeles själv... Jag är hur imponerad som helst!!!

Hon står på ett bord i vardagsrummet på övervåningen.
Ett rum som jag ännu inte visat för er.
Det finns massor att göra där, inget är iordning, mer än att väggarna målats vita, och att rummet numera bara innehåller sådant som ska användas där.
Men ni ska veta att jag älskar att gå dit upp och sätta mig och titta på allt, trots att det är helt ofärdigt med massor av projekt ståendes.
Men det känns så härligt.
Det ska bli ett rum som blir först och främst mitt. Ett rum där jag bara ska ha mina saker. Ett rum dit jag förhoppningsvis kan fly, och få en lugn stund för mig själv ibland...
Jag känner faktiskt ingen stress över att få det klart. Det får ta den tid det tar.


Och där står nu min madonna, och sprider lugn... Hon står på ett slitet svartmålat bord som jag hittade för en tjuga för en tid sedan. Bakom står en gammal dörr, som är rejält skruttig, både i färgen och det underbart rostiga handtaget. Helt perfekt. Och intill bordet skymtar ni en svart gammal järnsäng, som jag köpte av mamma när hennes loppis lades ner. Underbart vacker, precis som den är. Så den ska såklart inte målas den heller.

Det kommer att bli ett rum där allt får vara som jag vill ha det. Utan ifrågasättningar från någon.


Nu önskar jag er en riktigt fin ny vecka!
Ta väl hand om er, så hörs vi igen!

Kramar Hanna