Äntligen min tur!

Ciao alla bellor där ute!

Tack för alla gulliga hälsningar om Inez. Hon mår bra, och ser riktigt bra ut i pannan redan.
Ja, jämfört hur det såg ut när det hände alltså.


Idag känner jag mig speciell och utvald!
För nu, äntligen (!), har även jag fått en anonym kommentar från någon som inte riktigt gillar det jag skriver här på bloggen.

Det var väl dags tyckte jag.
Jag har ju hört att det är flera som drabbats av dessa anonyma kommentarer, utan ens en liten fejksignatur under, från folk som ogillar lite av varje.

Jag lovade mig själv att inte ta upp en sådan sak här, men vad sjutton, man kan väl ändra sig?!

Följande kommentar såg jag av en slump tidigare idag.
Jag kunde lika väl ha missat den, eftersom den var lämnad till inlägget med sjalutlottningen. Jag har ju ingen kommentarsgranskning, så jag missar lätt om ni inte skriver till det nyaste inlägget.
Värt att komma ihåg för er som vill höras!

Här kommer den i alla fall!

Anonym sa...

ja vad ska man säga.. Synd att du känner så.. klart det blivit på modet, det är ju fint! Om sen din självkänsla hindrar dig från att välja bort det du inte gillar så är det väl det som är problemet.. inte att du inte vill ha ett hem i vitt.. Börjar tycka Ni bloggare börjar ta er lite för seriöst nu.. Släng in en lila kudde då, problemet löst och barn svälter fortfarande...

den 30 augusti 2009 21:15














Jag har egentligen inte så mycket att svara på det, men ska försöka... Först och främst är jag inte överförtjust i lila kuddar, så de löser inte mycket.

Som dagens detaljbilder visar så har jag en del av just sådant jag gnällde över i "det" inlägget. Men det visst ni redan.
Men är jag less, som man blir ibland så skriver jag det om jag vill.
Ältar och analyserar... Funderar högt. Den som vill får ta del av det.
Att det finns barn som svälter runt om i världen vet nog både jag och flera andra bloggare.
Dock finns det inga sådana i det här huset.


Jag har som jag sagt inga problem med att ni inte tycker lika som mig. Jag tycker inte heller lika som alla andra jämnt. Även om jag nog flutit med lite för länge...

Men att höra att jag skulle ta mig själv för seriöst nu... Haha, det bara älskar jag att höra!!!
Klart att jag gör!!!
Har ALLTID gjort.
Det här är ju stora grejer! Tänk på hur många som läser?!
Alla vill vi väl vara bäst, störst och kunna mest i denna delen av bloggvärlden.
Eller hur?
Varför skulle vi annars blogga???


Sköt nu om er alla, och ha det bäst!

Och ni som inte förstår ironi eller min humor...
Ni bör nog inte läsa här...


Stora kramar

Hanna - med den dåliga självkänslan. Som trots allt blivit mycket bättre genom all underbar kontakt jag fått tack vare bloggen!




P.s Tack för kommentaren förresten "Anonym"... Utan den hade jag inte haft något att skriva om idag! ;)