En tur på sjön och fina utmärkelser

Hej allihopa!

Kommer ni ihåg att jag nyligen skrev något i stil med att "nästa gång det blir sol så ska jag banne mig ut med båten, så att jag får lite färg"?

Ja, det har ju inte hänt än. Solen håller sig gärna borta efter den kommentaren.
Den enda färg jag har är den jag sätter på kinderna varje morgon med en liten borste...

Så det blev en båttur utan solsken idag.
Gubbens bror ville nämligen åt vattenskidorna som vi hade på vinden, och eftersom han redan låg ute med båten när han kom på det fick vi ju lov att åka dit med dem. Som de goda medmänniskor vi är.

Det var riktigt kul faktiskt, det var ett litet gäng killar och tjejer (ja, så kallar jag oss i 30-års åldern) där ute vid en av alla öar när vi kom ut med våran båt.
Det jag gillade extra mycket var att de var väldigt gulliga mot våra små som var med. Ibland kan man känna att folk inte uppskattar att man kommer med ett gäng ungar när de själva inte har några med. Men så var inte alls fallet den här gången.


Men vilket väder vi fick.
Det var regn och solsken om vartannat. Fast mest regn...
Min stor-tjej hoppade i när solen tittade fram, och det här är vad hon fick känna på efter en liten stund...

Dessutom så åskade det riktigt rejält ett tag, och då ska ni veta att jag led.
Hur oansvarig tror ni man känner sig ute på en ö med höga träd när åskan går, och man har sina barn med sig?
Usch, det var otäckt, men som tur var passerade det snabbt.
Vad ska man egentligen göra om man är ute på sjön och åskan kommer? Någon som vet vad som anses vara bäst?


Efter regn kommer solsken. Eller som här. Mitt i regnet börjar solen skina. Så vackert.


Jag har också fått en jättefin award / utmärkelse av två supergulliga tjejer.



Av Helena som har den söta bloggen Lilla H, fick jag en så fin motivering...

"det finns ju så många härliga bloggar som är värda att uppmärksamma lite extra...

Men den här gången vill jag ge den vidare till en tjej som jag är glad för att jag träffat "här i bloggvärlden"!
Det är Hanna med bloggen Det stora grå huset!
Jag kikar ofta in i hennes blogg för att inspireras av allt vackert hon visar och jag läser med förtjusning hennes texter som är fulla av humor, vardagsglimtar och tänkvärdheter!

Hanna har en underbar loppis tillsammans med sin mamma.
Där finns sååå mycket fint att man blir alldeles till sig!
Det är absolut värt att ta en omväg för att besöka den, tro mig!
Och Hanna är precis lika rolig och trevlig som hon verkar när man läser hennes blogg!
Fast vi bara har träffats två gånger tänker jag faktiskt på henne som en vän...
...så den här utmärkelsen passar henne hur bra som helst!"

Tusen tack Helena. Jag är så glad att jag fått träffa dig, det är sällan man träffar människor som dig. Jag ser dig som en vän jag med. Du spred en sådan värme när du stormade in där på vår loppis den där torsdagen... Kram på dig!
Så jag sjunger "som en boll kommer den tillbaks till dig..." (utmärkelsen alltså...)
(Och jag låter ännu värre än originalet ska du veta!)



Och så hittade jag den också hos helgoa Jenny, Lilla huset på prärien, när jag tog min dagliga titt där nu på kvällen!

Även där fanns en motivering som fick mig att känna en liten klump i halsen.

"Den ska också skickas vidare och då skickar jag den till Hanna, denna underbara varelse. Kanske kan jag få henne att skicka uppdaterade foton från sin loppis så jag kan köpa på distans? Min motivering: "En liten men otroligt stark tjej som inspirerar och uppmuntrar så många". Hade jag kunnat hade du fått mitt körkort också Hanna *ler*"

Tack Jenny.
Så oerhört roligt det var att träffa dig i verkligheten. Du delade med dig av en sådan härlig glädje och energi. Jag tyckte om dig innan mötet, och ännu mer efter.
Utmärkelsen studsar tillbaka till dig med!


Tänk vad underbart att träffa nya människor som man tycker om direkt.
Tack vare bloggandet så har jag fått den chansen.
Helena och Jenny är verkligen två tjejer som jag gillat direkt.
Och jag måste säga det, att klumpen i halsen fick jag av bådas motiveringar. En positiv klump. En känsla av att de skriver om mig så som jag känner för dem.
Så när jag säger att jag blev rörd, så ska ni veta att jag menar det. Ända från tårna.



Imorgon är jag tillbaka med några nya bilder från vårat hem!
Och givetvis så kommer det några rader om något helt annat också!

Vi ses då hoppas jag!

Bamsekramar till er alla!

Hanna