Tack...

...för alla era gulliga hälsningar rörande Lillstumpan.

På lördagen så trodde jag faktiskt på mirakel en kort stund, eftersom Inez var riktigt pigg och påstod att hon inte hade ont längre.
Men så kom det tillbaka samma eftermiddag, och det med råge kan jag tro.
För under natten till idag sprack hennes trumhinna.
Som jag skrev så är hon betydligt tuffare än en annan. Hon klagade inte alls mycket innan, men bad om att få medicin (alvedon) vid ett tillfälle på söndagmorgonen. Men eftersom hon inte gnällde eller grät så sa jag att man inte ska äta medicin i onödan.
Gissa om jag får ångestkänslor av att tänka på den urdumma kommentaren nu?!

Nåväl, nu har hon i alla fall fått penicillin, och det onda försvann ju när trumhinnan sprack (för andra gången på samma öra nu...). Men fy sjutton, det måste ha kännts. Och inte en gång att hon pep under natten. Ja, jag säger då det. Hon är fantastisk.



Jag har plockat in de sista rosorna och rosenknopparna från trädgården. För tillfället ger de mest glädje inne tycker jag.



Igår eftermiddag tog jag lite "ledigt" från familjen och lät Gubben ta hand om sjuklingen och de andra. Kanske tycker ni att det låter hårt, men för mig är det absolut nödvändigt att komma ifrån en stund för att orka.
Han jobbar nämligen sju dagar i sträck under varje period, och det tar på krafterna ska ni veta. Det är ju tyvärr inte lyxhustru jag är.
Men trots att jag inte är det så unnade jag mig ändå en fin liten sak på auktionen som jag inte hade tänkt besöka (som vanligt, det börjar allt bli lite tjatigt det här!)



Det blev en snurrpall.
För tillfället är den svart, förutom sitsen som ni ser på bilden med rosorna. Nu är frågan om jag ska göra något åt den? Men det lutar åt att behålla den som den är. Jag tycker den är rätt fin så.
Däremot så ska jag måla min andra snurrpall som jag ropade in i början på sommaren. Ja, det lutar åt en samling av snurrpallar med.
Jag kan ju inte låta bli, de är ju så vackra!


Jag önskar er alla en fin vecka!

Stooora kramar Hanna

Felet med den här dagen

Tjenis!

Den här dagen blev inte vad jag hade hoppats.

Idag fyller Lillstumpan, min älskade lilla Inez, fyra år.
Dagen började bra, med paketöppning och frukost med våra tre stora tjejer samt en övernattande kompis.

Min goding, med leendet som jag bad om att få till bilden.



Jag hann också med en liten loppistur till fots med mina egna tre på förmiddagen.
Utan att säga några fula ord så måste jag säga att det var extremt dåligt. (Ja, loppisen alltså. Det var riktigt mysigt att komma ut med mina små!)
Alltså inte bara att det var dyrt, det fanns knappt något som jag kunde tänka mig heller.
Och hör ni, då är det illa. Jag är ju som bekant inte alltför kräsen vad gäller lumpsamlande...
Hittade dock en liten tavla för en tjuga, en tavla som ni får se när den ska hängas fram. Dvs lite närmare julen.

Vi tog även en liten sväng förbi våran loppis, och därifrån fick jag med mig ett par saker.
Ja, saker som jag tagit dit själv för att sälja.
Så kan det gå. Eller rättare sagt; så går det varje vecka.



Den här gången tog jag bl a hem den här fina korgen.
Jag har rätt så svårt för att göra mig av med saker ska ni veta. Och den här kan ju vara bra att ha någon gång...

Men tillbaka dit jag började.

När jag i eftermiddag ställde mig för att fixa i ordning tårtan till fikat så började födelsedagsbarnet att gråta.
Det var inte nådigt, och tårarna sprutade verkligen.
Efter många om och men fick vi fram att hon hade ont i örat.
I samma öra som hon tidigare haft problem, med bl a med en sprucken trumhinna.

Jag slängde mig på telefonen och ringde till sjukvårdsrådgivningen.
Och jag VET vad de brukar säga när det gäller ont i öronen,
men det här var ju på en liten tjej som haft problem med samma öra tidigare, och dessutom dragits med en envis förkylning i par veckor nu.



I korgen ligger en supersöt bok som jag köpt till Lillstumpan. Det är "Majas alfabet", och den är sååå fin tycker jag.



Jag fick svaret som jag hade förväntat mig.
Att öronvärk ska man ha ett par dygn i alla fall innan man åker till läkaren.
Ta nässpray och alvedon.
Visst hade de tider till läkaren, men de sparade dem hellre till något annat.
Och jag min dumma idiot, jag säger ju aldrig emot, fast jag vill göra det.
Istället säger jag ok, och sen är det jag som går och retar mig på det, och oroar mig.
Kanske tycker ni att det låter drastiskt att ringa så på en gång, men den gråten var bevis på mycket smärta. Och den här tjejen har vad jag kallar ovanligt hög smärttröskel. Ja, betydligt högre än både Gubben och mig.
Nu är ju inte vi så starka då, men ni förstår nog hur jag menar.


Jättesöta bilder i den.



Alvdeonen hjälpte henne en stund, en stund som hon blev oförskämt pigg, men efter ca 3,5 timmar så började det igen.
Och det såklart lagom till att läkarmottagningen på Borlänge sjukhus hade stängt.
Bara att stoppa i mer alvedon och hoppas på det bästa...
Tyvärr så verkar det inte hjälpa lika bra nu, hon har redan vaknat flera gånger och gråtit. Det kan nog bli en lång natt det här. Stackars liten.

Men visar hon minsta tecken på att ha ont imorgon, då lovar jag er att jag inte accepterar ett nej från vårdcentralen.


Så nu vet ni vad felet med den här dagen var.
Det smärtar så enormt när ens barn lider och har ont.
Den där maktlösheten är skrämmande.
Och födelsedagen slutade dessutom som kattskit.


Nu hoppas jag på ett mirakel till imorgon,
och önskar Er en härlig dag!

Kram Hanna

Bearbetningen har bara börjat...

Hej på er!

Tänk vad fruktansvärt oartig jag är egentligen. Helt otroligt.
På mitt lusinlägg så fick jag sååå många långa härliga kommentarer, med både råd, erfarenheter och roliga berättelser. Och ändå så glömde jag av att tacka er i mitt förra inlägg!
Jag hinner tyvärr inte lämna så många kommentarer som jag vill just nu, men förhoppningsvis så kommer det tider till det snart.
Så jag vill tacka er alla här och nu!
Ni är för härliga tycker jag!

Men hur gick det förresten? Letade ni efter några löss?
Och den stora frågan är ju om det som kliade var inbillning eller inte? Fast det behöver ni inte svara på om ni inte vill....
Kram på er alla i alla fall!



För en tid sedan möblerade jag om lite i vardagsrummet. En skänk fick ta tvåsitssoffans plats och på den står nu ljusstaken som jag köpte på DAK-marknaden.




Igår när jag och Dalatorpet-Linda varit ute, så tog vi även en liten sväng förbi hos henne.
Vill-ha-begäret efter panel i trappan och hallen steg (har funderat på det ett tag, men nu blev jag säker) rejält efter det besöket .

När jag lade upp det för Gubben här hemma på kvällen så såg han inte imponerad ut, och så frågade han: "Vem ska sätta upp den?" .
Där såg nog jag lite förvånad ut av hans fråga, men svarade som om det vore en självklarhet (och det var det ju för mig): "Du såklart!"



Den här lilla växten som är en släkting till ormbunken är så oerhört fin tycker jag.



Diskussionen slutade med att Gubben sa att vi måste sälja huset och köpa ett trähus istället, för i det här stenhuset tänker då inte han stå och försöka få upp någon panel.
Nåväl, bearbetningen har bara börjat...
Att det knappt går att få upp tavlor på många av väggarna, är väl en baggis värd att ignorera.
Vill man något tillräckligt mycket så går det väl. Eller?



Den här söta lockskålen har jag fått av min goa mamma.



Imorgon torsdag har jag öppet på våran loppis, kl. 15-18.
Men det vet ni väl vid det här laget?!
Hoppas att jag inte tröttar ut er allt för mycket med dessa ständiga påminnelser...


I fönstret har jag två sådana här lyktor som jag köpt på Indiska förra hösten.


Tusen tack till alla er som tittar in här hos mig!

På återseende!
Kram Hanna

En rolig dag

Hej hopp!


Idag har jag haft en rolig dag, jätterolig t.o.m!

Jag har varit på skattjakt med Linda från Dalatorpet. (Eller var det Dalatopet? Linda får utveckla det på sin blogg om hon vill... ;)
Linda är en supergo tjej, så himla energisk, pigg och glad. Precis vad jag kan behöva, jag som är raka motsatsen till det.

Det var verkligen trevligt!
Vi hittade lite smått och gott, fast sällskapet var ju mest värt.
Tänk vad givande bloggandet verkligen är, när det ger nya vänner i verkliga livet också.

Jag känner mig så himla glad när jag tänker på det. Känns som en ljusning där borta i horisonten.... ;)

Den här lilla söta pärlfranslampan ropade jag in på auktion för en tid sedan. Den hänger för tillfället i en dörröppning och väntar på ett lämligt tak...




Jag har också haft turen att vinna ett jättefint tröstpris hos Ann-Charlotte, A Note From ..A-R.
Vad jag skrev för att vinna tänker jag inte tala om här, det får ni kika in hos henne för att läsa... Låt mig bara säga att min humor inte alltid är vad den borde vara.












Tusen tack Ann-Charlotte! Sååå sött!
Jag blev så glad ska du veta!



Må så gott nu alla, så hörs vi snart igen!

Kramis Hanna

Huvudlöss?

Hej!

Idag ska jag predika lite för er.


Ni har väl sett på nyheterna att det finns löss som aldrig förr just nu, och att de rackarna verkar vara resistenta mot Apotekets medel?!

För ca ett och ett halvt år sedan hade vi oturen att drabbas av de äckliga parasiterna.
Och jag kan säga er att det inte var det lättaste att bli av med dem.
Eller visst lyckades vi bli av med dem, men p.g.a att andra inte avlusade sig så åkte vi på det gång på gång under en period.

Det höll på att driva mig till totalt vansinne.
Att luskamma alla i familjen varje dag i två veckor, under flera omgångar, det är påfrestande ska ni veta.
Och pengarna som lades på lusmedel var närmare 3500kr innan det var avklarat.
Jag ljuger inte om jag säger att jag var nervklen då.



Jag har köpt mig en bukett med rosor...



Förra veckan fick vi hem en lapp från skolan.
En lapp om hårlöss.
Det var 10-åringens skola som tagit ett bra initiativ för att försöka stoppa de eventuella lössen.

De ville att den här söndagen och nästa skulle vara "luskammardagar".
Dvs att alla barn på skolan kontrolleras för löss hemma.
Sååå himla bra!
Frågan är bara om man kan lita på att alla verkligen bryr sig.
När vi åkte på det så var det många runt om som inte kontrollerade sitt hår pga av att de inte kännt något och sa att "nej, inte har jag löss heller", utan att de luskammat sig.
Jag vet av egen erfarenhet att lössen inte alla gånger känns fast de finns där.






Nu har ju vi barn på flera skolor.
Och bara en skola har tagit tag i det här.
Visst hade det varit bra om alla skolor hade skickat hem liknande lappar samtidigt?

Så idag har jag kontrollerat alla barnen, oavsett skola, och även mig själv.
Och jag är sååå himla glad att kunna konstatera att vi inte har några löss.
Inte än i alla fall.
Om vi får förbli lusfria beror nu på de som finns runt om. Om de tar sitt ansvar och kollar sina barn och sig själva.


Under helgens loppistur köpte jag tre sådana här.



Med det så uppmanar jag er runt om i Sverige att kolla era barns hår, även om ni inte fått lappar från skolan.
Alla gånger så får man inte det. Det vet jag också av erfarenhet...
Men jag tycker verkligen att hårkontroller borde ligga i allas intresse.


Nu har jag fem stycken. Samlare som jag är.




Sitter ni där och kliar er i hårbottnen nu?
Låt oss hoppas att det bara är inbillning ni känner av.... ;)

Ta hand om er!
Kram från mig!



P.s Om man hittar löss så måste man ju kontakta skolan och dem man umgåtts med hur skämsigt det än känns(fast egentligen är det ju inget att skämmas för).
När vi drabbades ringde jag alla, men inte en enda gång att någon ringde hit. Märkligt tycker jag.

Uppdrag barn

Jag länkar till Uppdrag barn, ett samarbete mellan Childhood och vattenfall och bidrar då automatiskt med 20kr.

Varför inte göra detsamma?!

Önskar er en fortsatt fin helg!
På återseende, - snart!
Kram Hanna

Helg igen!

Hej!

Så blev det helg igen.
Jisses vad veckorna drar förbi snabbt!



Först av allt så måste jag berätta att Det stora grå huset har fått äran att bli veckans blogg hos Petra som har den fina bloggen Romantiska hem.

Tusen tack för det Petra, så himla fint du visar det.
Det är knappt att jag känner igen mitt eget hem!

Titta in där ni som inte redan gjort det!



Igår fick jag ett paket med en bok på posten.
En bok som jag beställde i slutet på juli när jag satt och längtade efter vinter- och juletider.


Boken Jul.


Min Linda fick lyssna på hur besviken jag var på boken.
Ja, det var efter mitt första intryck faktiskt.


Jag menar, det mesta där i är ju vad som finns på många fina bloggar redan.
Men efter att ha kollat lite noggrannare i den så måste jag säga att jag ändå tycker om den, fast den inte visar så mycket "nytt" som jag hade önskat...



Dagens bilder visar några av de saker jag köpte med mig från förra veckans "dåliga" loppistur.


Kannan, skålen, kakformarna och den lilla ljushållaren av en gammal kakform följde alla med mig hem förra lördagen. Fatet som står bakom hade jag sedan tidigare.




Jag har blivit utmanad av helgoa Ann-Charlotte, som har den härliga bloggen A Note From..A.R. . En riktigt feel good-blogg passar perfect som beskrivning tycker jag. Kolla in där så förstår ni nog vad jag menar!

Fem saker gånger fyra...

Fem saker i frysen

*En massa is som påminner om att jag borde avfrosta frysen...
*Flera paket bröd
*Ärtor (den perfekta grönsaken för ettåringar!)
*Hallon från trädgården
*Kantareller från våran tur i Svampskogen






Fem saker i garderoben

*Några nya plagg
*Massor av gamla plagg
*En hel del förstora plagg
*Ett dragspel (fråga mig inte!)
*Några oöppnade mascaror i troslådan (Köper på mig när det är extrapris på min favoritsort...)







Fem saker i bilen

*Gubbens skivor som jag inte är så förtjust i
*Många avdragna prislappar från mina second-handbutiker (Gubben brukar fråga om jag gillar att åka runt i en soptunna)
*Ett par inredningstidningar som ger mig inspiration på vägen till loppis!
*Blöjor (inte mina)
*Leksaker och bamsetidningar






Fem saker i handväskan

*Alltid min lilla sminkväska
*Typ hundra kvitton
*En ful ring som jag ropat in på auktion för några år sedan.
*Tre paket pappersnäsdukar (en livsnödvändighet med en snok som min!)
*Alldeles för lite pengar

Nu önskar jag er ännu en gång en härlig helg!

Jag ska ägna min åt julpynt, nu när jag fått så mycket inspiration! ;)

Stora kramar Hanna

Min vardag

Hej!

Vissa dagar så längtar jag till på kvällen när barnen har lagt sig, redan på morgonen när jag kliver upp.

Det här med att vara hemmamamma i en storfamilj är inte så bara ska ni veta.
Speciellt inte när man har en son på ca ett år som är både högt och lågt, och ibland både-och samtidigt.


Känslan av att aldrig hinna göra någonting klart och att aldrig få prata till punkt utan att bli avbruten, det är självklara saker i min vardag och har varit under en längre tid.



Några nya stresskapare i vardagen är att inte få duscha utan att ha en som gnäller ståendes bredvid badkaret eller inte gnäller men istället grejar innuti toalettstolen... (det är nästan ännu värre än gnället...)
Och att inte kunna få stänga om mig när jag sitter på toaletten utan att det kommer en som sätter sig på andra sidan dörren och gallskriker, ja, det skapar en känsla av stress som gör mig alldeles stirrig och nervös!





Här har jag en liten minimurgröna i en liten pärlklädd krona. Bredvid står min lilla söta glasask med silverlock...



Han är ju för go den lille Sonen, men han kan verkligen konsten att få mig att springa runt med andan i halsen.
Han klättrar på det mesta utan att förstå eventuella faror (ja, jag vet att alla barn är oförstående till sådant vid den åldern, men det gör inte saken lättare för mig).
Av klättrandet så kommer han åt saker som jag trott stått säkra.
Han lyckas komma åt tavlor som sitter på väggarna, blommor som står på bord och idag var min kyrkoljusstake nära att stryka med.
Kanske kan ni ana skriket som slapp ur mig medans jag kutade mot sonen och min dyrgrip?!





...som jag hellre har så här än putsar den. Jag köpte den för en tia på loppis i somras. Ett tok-fynd tycker jag!


Och nu är det kvällen som jag längtade efter i morse.

När jag tänker på dagens händelser i lugnet som är, så kan jag fnissa för mig själv.

Jag tänker på hur söt han är när han gör sina hyss den lilla pojken. Många gånger verkar han veta precis vad han ska göra för att jag ska reagera på ett mindre bra sätt.
Att det ens är möjligt att bli så uppjagad av små barn!

Ja, nästan så att jag saknar honom när han väl har somnat.
Men det dröjer nog inte många timmar innan vi ses igen.
Han har ju ännu inte sovit en hel natt i sin egen säng. Vilket ju betyder att jag inte heller sovit en hel natt på ... ja vad blir det? Nästan 15 månader.








Så nu ska jag lägga mig ner här på soffan, trycka i mig lite (mycket) choklad och slappa till ett av mina stora favoritprogram.
Heroes, det blir inte mycket bättre än så tycker jag....
Så hoppas jag på nya krafter till morgondagens prövningar.

Sköt om er alla!
Kramisar Hanna

Ja, ni känner ju mig...

Hej på Er!

Hur tror ni det gick med att låta bli auktionen igår?
Ja, ni känner ju mig vid det här laget.
Det gick dåligt att hålla mig därifrån.

Vi var ut en sväng och handlade, och jag tajmade det så bra att jag hann in på auktionen en jättesnabbis, bara för att se hur skåpet jag sett på nätet såg ut i verkligheten.
Och efter att jag sett det, ja då fick jag ju lov att åka dit lite senare för att se hur dyrt det blev.

Och dyrt blev det. Ja, lite för dyrt faktiskt.
Ett par hundralappar mer än mitt tänkta maxbud gick det på.
Och köparen? Ja, det var jag det.

Här har ni det:


Snyggt gulbrunt glas.


Och lagom shabby.



Hihi, det där menar jag ju inte...
Det fula glaset ska givetvis väck, och färgen ska skrapas av. Något som påbörjats idag, och det har gått över förväntan bra. Tack vare min goa Gubbe.

Så egentligen var skåpet på tok för dyrt med tanke på allt jobb som krävs, men jag såg bara det färdiga resultatet i huvudet när jag bjöd.
Det kommer att bli alldeles ljuvligt... Ni ska få se snart... Fast just nu tror ni väl att jag blivit galen.




Jag hann även med den planerade höstplanteringen igår.

Här är det som planterades i den gamla brandsprutehinken.

Jag köpte även med mig några små prydnadspumpor hem.
Först hade jag tänkt att placera dem ute på trappan, men när man har en treåring så kan det vara en dålig idé.


Därför fick de stanna inne istället.



De pryder nu skrivbordet i vardagsrummet.


Tillsammans med en av alla ljuslyktor som kommit fram för att lysa upp i höstens mörker.



Sköt nu om er, och tänd några ljus och myyys....
Det är ju så härligt!

Stora kramar Hanna

En söt liten säng

Hejsan svejsan!

Hoppas att ni har haft en fin höstdag!

Vi har avverkat ett par kvarters-loppisar, en här och en i grannstaden.
Jag hade verkligen sett fram emot dem, och fantiserat om mängder av fantastiska skatter som skulle finnas där på gårdarna.

Men verkligheten var en annan.
Det allra mesta som fanns var sådant man inte skulle vilja ha även om man fick betalt för att ta det.

Jag kände mig skapligt besviken när vi åkte hem efter det sista stoppet, jag hade ju målat upp en bild som visade sig vara helt galen.
Anledningen till den uppmålade bilden var att jag hade varit på loppis på det ena stället för något år sedan, och då var det en riktig skattgömma.
Fast de boende där hade tydligen inte hunnit samla på sig så mycket sedan dess.
Alla är ju inte sådana samlare som oss loppoholics. (Eller är hamstrar ett mer passande ord?)

Men när jag väl packade upp här hemma blev jag så glad över att få se mina fina nya saker. Jag hade ju faktiskt lyckats att hitta en hel del godbitar idag.
Det går så fort när jag hittar något på loppis, det är så impulsivt köpande, som snabbt läggs undan för att jag måste rusa vidare på jakt efter nästa sak..
Så jag glömmer faktiskt bort vad jag köpt ibland... Idag t ex.
Är det någon som känner igen det, eller är det jag som lider av något fel?




Den här lilla docksängen kunde jag bara inte motstå.
(Här kan ni förresten se storleken på tavlan som jag ropade in på auktionen för ett par veckor sedan. Det är min absoluta favorittavla.)





Visst är den söt?





Och den är i perfekt skick!





Den här lilla boken föll jag också för.





Den är full av vackra bilder, som påminner väldigt mycket om de bilder som finns på många gamla skolplanscher.



Det var ett litet urval av dagens fångst.
Jag känner mig så nöjd, och tänker inte ens bry mig om morgondagens auktion.
Någon måtta lär det väl ändå vara på köpandet?!
Fast förresten, imorgon ska jag skaffa lite höstväxter. Men det är ju ett annat slags köpande. Eller hur? ;)


Ta hand om er alla!

Kramar Hanna



P.s Måste bara tillägga att trots att jag sa att det kändes så bra att sälja en möbel som jag slitit med, så kändes det nästan vemodigt när bordet och stolarna åkte härifrån.

Nya bilder på gruppen

Hej igen!

Här kommer ett par bilder som är tagna idag, i det lilla dagsljus som blev.
Lyckades inte knäppa en enda bild med bra skärpa idag heller. Idag skyller jag det på yrvädret till son som ständigt hänger runt mina ben.
För inte kan det väl vara så att att jag är en usel fotograf? Haha, ni behöver inte ens svara på det!

Här är gruppen i sin helhet.
Jag tycker att den är kanonfin. Om vi inte vore så många skulle jag nog haft den själv. Och om vi hade mer plats och mindre möbler förstås.
Klockan som ni skymtar på väggen är ett av mina senaste auktionsfynd. Jag älskar den verkligen, härligt fin sliten urtavla har den. Den kommer att få en ny färg snart, även fast min bättre(?)hälft är tveksam till det. Fast så är det ju oftast, och sen blir han kanonnöjd han med. Det måste ju vara lite motvals...



Här är stolarna igen. Tycker att de är fina sådär lite olika, fast ändå så lika.


Detaljbild på bordet.



Den här lilla byrån har jag också tänkt att sälja. Den är så söt med sina nya fina knoppar från Indiska.

Det här med målning är lite som terapi/yoga för mig. Jag tycker att det är rogivande.


Önskar er alla en toppenfin dag!

Stora kramen från mig!

Hanna

Matsalsgruppen är färdig!

Hej Alla!


Oj, oj vad slut jag känner mig!
Jag har jobbat och kämpat idag, och än är det inte färdigt.
Så jag tar en liten paus för lite rofyllt bloggande och för att visa er matbordet och stolarna som äntligen är klara!


Bilderna är ganska så trista tyvärr. Tog dem i alla hast här i mörkret.
Men förhoppningsvis så får ni rätt bild av dem ändå.


Här är en del av bordet och två av de fyra stolarna.De hör ihop, men av någon märklig anledning så är det två olikt utsmyckade stolar. Två av varje. Jag hade haft gruppen rätt så länge innan jag ens lade märke till det. Min Gubbe som är så kunnig och intresserad av gamla möbler (not!), påstår att det är olika stolar för kvinnor och män.



Den här som är mer utsmyckad är för herrn i huset säger han.



Och den här enklare skulle vara för kvinnan. Ja, vad vet jag?! Ligger det något i det tror ni?

Tyget på stolarna är ett linnetyg som kommer från Ikea. Det kostar endast 29kr/m, och är jättefint! Men som sagt, mörkret i rummet gör inte färgen rättvisa. (Och inte väggarna heller! Så mörka är de verkligen inte, men det vet ni väl från andra vardagsrumsbilder.)



Nä, vet ni vad. Det här håller inte.
Jag börjar se i kors av trötthet, så nu lägger jag ner det här, och mitt fortsatta jobbande får bli uppskjutet till imorgon...

Sköt om er!
Kramar Hanna