En söt liten säng

Hejsan svejsan!

Hoppas att ni har haft en fin höstdag!

Vi har avverkat ett par kvarters-loppisar, en här och en i grannstaden.
Jag hade verkligen sett fram emot dem, och fantiserat om mängder av fantastiska skatter som skulle finnas där på gårdarna.

Men verkligheten var en annan.
Det allra mesta som fanns var sådant man inte skulle vilja ha även om man fick betalt för att ta det.

Jag kände mig skapligt besviken när vi åkte hem efter det sista stoppet, jag hade ju målat upp en bild som visade sig vara helt galen.
Anledningen till den uppmålade bilden var att jag hade varit på loppis på det ena stället för något år sedan, och då var det en riktig skattgömma.
Fast de boende där hade tydligen inte hunnit samla på sig så mycket sedan dess.
Alla är ju inte sådana samlare som oss loppoholics. (Eller är hamstrar ett mer passande ord?)

Men när jag väl packade upp här hemma blev jag så glad över att få se mina fina nya saker. Jag hade ju faktiskt lyckats att hitta en hel del godbitar idag.
Det går så fort när jag hittar något på loppis, det är så impulsivt köpande, som snabbt läggs undan för att jag måste rusa vidare på jakt efter nästa sak..
Så jag glömmer faktiskt bort vad jag köpt ibland... Idag t ex.
Är det någon som känner igen det, eller är det jag som lider av något fel?




Den här lilla docksängen kunde jag bara inte motstå.
(Här kan ni förresten se storleken på tavlan som jag ropade in på auktionen för ett par veckor sedan. Det är min absoluta favorittavla.)





Visst är den söt?





Och den är i perfekt skick!





Den här lilla boken föll jag också för.





Den är full av vackra bilder, som påminner väldigt mycket om de bilder som finns på många gamla skolplanscher.



Det var ett litet urval av dagens fångst.
Jag känner mig så nöjd, och tänker inte ens bry mig om morgondagens auktion.
Någon måtta lär det väl ändå vara på köpandet?!
Fast förresten, imorgon ska jag skaffa lite höstväxter. Men det är ju ett annat slags köpande. Eller hur? ;)


Ta hand om er alla!

Kramar Hanna



P.s Måste bara tillägga att trots att jag sa att det kändes så bra att sälja en möbel som jag slitit med, så kändes det nästan vemodigt när bordet och stolarna åkte härifrån.