Ja, ni känner ju mig...

Hej på Er!

Hur tror ni det gick med att låta bli auktionen igår?
Ja, ni känner ju mig vid det här laget.
Det gick dåligt att hålla mig därifrån.

Vi var ut en sväng och handlade, och jag tajmade det så bra att jag hann in på auktionen en jättesnabbis, bara för att se hur skåpet jag sett på nätet såg ut i verkligheten.
Och efter att jag sett det, ja då fick jag ju lov att åka dit lite senare för att se hur dyrt det blev.

Och dyrt blev det. Ja, lite för dyrt faktiskt.
Ett par hundralappar mer än mitt tänkta maxbud gick det på.
Och köparen? Ja, det var jag det.

Här har ni det:


Snyggt gulbrunt glas.


Och lagom shabby.



Hihi, det där menar jag ju inte...
Det fula glaset ska givetvis väck, och färgen ska skrapas av. Något som påbörjats idag, och det har gått över förväntan bra. Tack vare min goa Gubbe.

Så egentligen var skåpet på tok för dyrt med tanke på allt jobb som krävs, men jag såg bara det färdiga resultatet i huvudet när jag bjöd.
Det kommer att bli alldeles ljuvligt... Ni ska få se snart... Fast just nu tror ni väl att jag blivit galen.




Jag hann även med den planerade höstplanteringen igår.

Här är det som planterades i den gamla brandsprutehinken.

Jag köpte även med mig några små prydnadspumpor hem.
Först hade jag tänkt att placera dem ute på trappan, men när man har en treåring så kan det vara en dålig idé.


Därför fick de stanna inne istället.



De pryder nu skrivbordet i vardagsrummet.


Tillsammans med en av alla ljuslyktor som kommit fram för att lysa upp i höstens mörker.



Sköt nu om er, och tänd några ljus och myyys....
Det är ju så härligt!

Stora kramar Hanna