"Solig"

Hej på er!

Tänk att det känns som en hel evighet sedan jag bloggade sist, men ändå är det bara några dagar...
Sedan jag bestämde mig helt för att skippa prestationsångesten och kraven, så känns det så annorlunda. Annorlunda och bra.

Jag måste däremot säga att jag är ledsen över att jag inte lämnar just några kommentarer efter mig nu, och även för att många av er inte får svar på era mail. Kände att jag ville skriva det, efter den otroligt dumma och givetvis anonyma kommentaren Guá fått om just det ämnet. Ja, jag tog faktiskt åt mig själv av den, trots att jag tycker att det var fånigt av den som skrev det.

Det handlar självklart inte om att man är stram eller tycker sig vara förmer än någon annan, utan om att välja bort en del saker för att må bra och orka/hinna med andra saker som man mår bra av. Så är det för mig i alla fall.

Men även när jag inte svarat, så ska ni veta att jag uppskattar era kommentarer och mail otroligt mycket. Ni ger mig glädje och energi med dem.
Tack för det! Och jag väljer att tro att ni förstår mig.För inte kan jag och Guá vara de enda som inte svarar på allt här i bloggvärlden. Eller?



Idag har jag roat mig med att hänga upp ett nät i ett av våra äppelträd.
Ett nät som heter "Solig", och är inköpt på Ikea för 99kr.

Ja ni. Innan jag fått ihop det var jag så smått irriterad och lite elak.
Helt otroligt att inget jag ska sätta ihop därifrån går smärtfritt. Kände mig som lite av en idiot. Jag menar, ett nät med några pinnar...
Sen så fick jag givetvis bark i ögat när jag stod där högst upp på stegen och försökte att knyta fast det, med Sonen trampandes på steget under mig. Nåväl.
Nu hänger det där det ska i alla fall.



Det blev hur mysigt som helst, men jag tycker dock inte att bilden förmedlar det så bra...
Det täcker lite sådant som jag inte gillar där bakom, samtidigt som det lockar dit mig för en sittstund, gång på gång...


Där "inne" står två av de fyra trädgårdsstolarna som jag ropade in på auktion igår. De är hur bekväma som helst, för att inte tala om snygga...


Jag älskar färgen på dem, och kommer inte att brådskas med att måla om dem, trots att de är rejält slitna och kanske skulle behöva det. Som min käraste redan har påpekat. Han är inte alltför imponerad av detta köp, men jag är van vid sådant och är ganska bra på att ignorera sura miner...


Så nu vet ni var jag sitter och tittar upp mot himlen, som idag varit ovanligt blå...


Ta väl hand om er,

Så hörs vi när vi hörs!

Kraaam till er alla!

Hanna