Våran sorts romantik

Ja, så blev det lite bloggtid ikväll igen då!

Jag har faktiskt saknat bloggandet lite nu på slutet.
Visst , jag har gjort inlägg ganska regelbundet, men jag har inte tagit mig tid till att titta runt så mycket på andra bloggar. Och för mig så är ju det det allra roligaste. Att se vad ni andra pysslar med, och hämta nya ideér och inspiration från er. Det är verkligen sådant jag behöver just nu!

Något som skulle underlätta mitt bloggande skulle vara en bärbar dator. Jag har ju ingen sådan, bara en stor kloss som står inne i en skrubb som man knappt kan röra sig i (så omysigt!).
Så jag har resonerat lite med Gubben idag, och det verkar faktiskt inte omöjligt.
Jag tror att han föll för det när jag sa att det skulle ge oss mer tid tillsammans. I soffan framför tvn på kvällen. Han tittandes på tv, och jag bloggandes bredvid.
Det är våran sorts romantik det.







Avslutningsvis så vill jag skicka en stor grattiskram till min goa moster som fyller 60 år imorgon! (Hoppas nu inte att du har "hemlig" ålder Lisa!)
Vi ses på lördag!


Sköt om er alla, och trevlig helg!

Kram Hanna

Förtydliganden och utmärkelser

Hej Alla!

Oj,oj, vad många härliga kommentarer ni lämnade till mitt förra inlägg! Jätteroligt, tack till er alla!
Tack för alla fina komplimanger också, och ni ska veta att jag tagit till mig varenda en! ;-)

Jag känner att jag vill förtydliga ett par saker innan vi går vidare för den här gången. Jag gillar inte riktigt att göra det, men känner att det behövs den här gången.
Jag vet att några undrade varför jag måste göra den där övningen framför spegeln på morgonen, när jag ser ut så där.
Svaret till det är ju faktiskt att det är just den synen jag vill kunna lära mig acceptera. Att först sminka mig och fixa till mig skulle kännas falskt.
Problemet med mitt utseende är ju först och främst den osminkade sanningen. Fast om jag testar igen kanske jag borstar håret först i alla fall. Vem vet, det kanske gör hela skillnanden?


Idag "råkade" jag slinka in på en loppis igen. Vilken tur för mig, som så länge önskat mig en fin väckarklocka! Den här fick jag för en tia, och den fungerar perfekt. Fast jag anar att den tickar för högt för sovrummet.


Måste även understryka att mitt största problem inte ligger i mitt utseende.
Som jag skrev så kan jag acceptera att jag inte är någon skönhet i mina ögon, det jag önskar mig mest är en bättre tro på mig själv. En tro på att jag kan, att jag duger, att jag faktiskt är bra på något. Ja, bra på något annat än att vara pessimistisk alltså.
Just nu känner jag mig rätt så osäker i det mesta jag gör.
Men samtidigt som jag säger det så känner jag att det borde vara en rätt så normal känsla med tanke på de förändringar som jag står framför.
Men jag ska jobba på det.
Och än bättre; jag ska INTE tråka ut er mer med dessa tankar. Inte på ett tag i alla fall.



Den här superfina lådan köpte jag på Speglingar i Smedjebacken idag. En så vacker butik, som tyvärr ska upphöra.


Så har jag fått några fina utmärkelser!

Den första kommer ifrån Ullis , som har den fina bloggen Leva på landet. Ullis är en supergo tjej som jag haft turen att träffa. Dessutom så är hon helt fenomenal på att lämna gulliga kommentarer till sina bloggvänner. Det är så uppskattat! Tack Ullis!

Jag har även fått den av jättehärliga "K" som har den roliga bloggen Älskar zink. Henne har jag inte träffat än, MEN JAG VILL!!!
-Tack vännen!




Så här går det till:
1. Vinnaren kan sätta loggan på sin blogg.
2. Länka till personen du fått utmärkelsen av.
3. Nominera minst 7 andra bloggar.
4. Länka till de bloggar du nominerat.
5. Lämna ett meddelande till bloggarna som du nominerat.


Och dessa tre har jag fått av både coola Karin i Villa grå , och av gulliga Stämningsfullt. Tusen tack för dem tjejer! Jag blir så himla glad, och att bli tilldelad awards i de sällskapen, ja det är då inte fy skam...







Jag slår ihop alla utmärkelser ovan, och skickar dem till följande härliga bloggare:

Lisa, Lisa med hem

Helena, Lilla H

Jenny, Lilla huset på prärien

"M", Smultronstället

Majsan, Majsan shabby chic

Susanne & Alice, Me and Alice

Linda, Dalatorpet


Jag säger som Karin; Det är inte dumt alls med klubbar för inbördes beundran! ;-)

Ni som tycker att det är fånigt, borde nog också gå med och testa!



Må så gott nu!
Så hörs vi snart igen! Kanske redan imorgon?!

Kramis Hanna




P.s Välkomna till våran loppis imorgon, kl 15-18!
Som jag sa tidigare, då sänker jag priset på en del möbler och saker!

"Hanna , du är vacker"

Tjingeling!


Jag har ju nämnt flera gånger förr att jag har lite taskigt självkänsla.
Nu har jag i alla fall fått rådet att jag borde träna på att tycka om mig själv lite mer. Så jag bör väl försöka då.

Gubben kan bli rätt så matt på mig när jag påpekar mina fel och brister, och tycker att jag ska suga åt mig av komplimangerna han ger mig istället.
När han säger det så brukar jag nog se ut som en fågelholk, för allvarligt talat så hör jag knappt komplimangerna jag får. Det är väl för att det är svårt att tro på dem. Men skulle han däremot säga något som inte var så positivt, ja, då minns jag det för evigt istället.

Jag har i alla fall försökt att intala mig själv att jag är bra, och jag duger som jag är. Haha, jag har t.o.m testat att säga till mig själv att jag är vacker.


Här har ni en jättesöt kofta som tyvärr är alldeles för stor för mig. Annar skulle jag ha den till en svart tight polotröja och jeans.


Det är egentligen en ganska ironisk övning tycker jag.
Där står jag på morgonen framför spegeln.
Håret okammat, lite halvskitigt ser det ut, osminkad med alla nya och gamla blemmor otäckta och dessutom utan ögonmakeup - det som för mig är ännu viktigare än täckstiftet!
Jag menar, det kan väl inte vara för intet som den där taskiga engelsmannen på puben i London brukade kalla mina ögon för "pissholes in the snow" när jag var 18 år?

Så när jag står där på morgonen och tittar på mig själv i spegeln, och ser allt det som jag beskrev ovan, ja, då känns det verkligen skrattretande att säga "Hanna, du är vacker".
Att försöka lura mig själv sådär?!
Nä, vet ni vad. Det går bara inte. Jag går inte på det.



Snart så fyller jag på i butiken med gamla trådrullar med spets på.



Jag vet att det är många som gör liknande övningar.
Har ni testat? Och framför allt, har ni lyckats?
Om ni har några goda råd om hur man lär sig att tycka om sig själv/tro på sig själv mer, så får ni mer än gärna dela med er av dem till mig!
Fast det där med att jag skulle kunna intala mig att jag är vacker, nej, den får vi då i alla fall ta och stryka. Och allvarligt talat. Det spelar mig ändå ingen större roll att vara medveten om att jag aldrig kommer att vinna någon skönhetstävling.



På torsdag så kommer jag att prissänka en del möbler och saker på våran loppis.
Välkomna dit då!


Ta hand om er!
Kram Hanna

Normal?

Hej på er!


Minns ni att jag skrev att jag rännt på auktioner och loppisar till förbannelse i det förra inlägget?
Hihi, tänk att jag skrev så... Och att jag verkligen kände så då, för bara några dagar sedan!
Mitt humör och mina känslor har varit som en berg-och-dalbana på sistone, och det var väl bara ett bevis på det.
Nu känner jag mig liiite mer "normal" igen. Ja, normal på mitt sätt alltså, skulle nog inte klassas som normal jämfört med andra anar jag.

Normalt för mig är ju att känna ett ständigt sug efter att få leta på gamla vackra saker, på auktioner eller loppisar.
Därför har jag alltså varit i svängen igen under helgen, och hittat en massa fint!
Jag visar er en liten del av allt idag.


Det här virkade överkastet (för enkelsäng) var nog det allra bästa av allt tycker jag. I perfekt skick.



Ännu en hög med vackra gamla uppläggningsfat i olika storlekar och nyanser. Dem kan man väl inte ha för många av?





Angående firman så går även det framåt.
Lokalen som jag nämnde sist är lagd åt sidan igen. Velpotta som jag är...
Jag kommer istället att stanna kvar i den lokal som jag och mamma har loppis i nu, så får vi se hur det känns.
Det kommer att göras om en del där inne, men vi kommer att hålla det öppet hela tiden ändå. Så hoppas att ni har överseende med lite röra där under tiden!


Den här fina skänken har jag fixat till. Den hade passat in bra i min nya butik, men p.g.a platsbrist här hemma så lade jag ut den på Blocket idag.



Fina detaljer på den.

Ja, det är alltså platsbrist i Det stora grå huset.
180 kvadrat boyta, källare och vind, men ingen plats för en skänk. Helt otroligt tycker min älskade Gubbe om det.
Och kanske kan jag förstå honom till viss grad, men för mig känns det då mest som ett härligt lyxproblem! Materialist som jag är.






Ta nu hand om er ordentligt, och njut av den underbara vardagen som äntligen är i full gång igen! Ååå vad jag gottar mig när det blir måndag morgon...

Nu ska här jobbas så det står härliga till! Måste passa på när gubben är hemma och kan ta över barn och hem!

Kram Hanna

Snart blir det ordning!

Hej Alla!

Någon som märkt att jag inte varit mig själv på sistone?

Jag har haft fullt upp med att inte få något gjort.
Så känns det.

Skolan har i alla fall äntligen börjat.
Och Lillstumpan har börjat på dagis.
Tre timmar om dagen går hon där, och vid snart fyra års ålder så tror jag att det gör henne gott att få komma iväg från mamma en liten stund varje dag.
Och när hon inte vill gå hem efter sina tre timmar, ja, då kan det ju bara inte vara fel...


De här små defekta kryddburkarna hittade jag på loppis härom dagen. Visst är de söta?


Jag har rännt på auktioner och loppisar till förbannelse på sistone, och ställt till med världens oreda här hemma. Ja, jag har rännt så mycket att t.o.m jag känner mig lite matt av det.
Gubben har också hunnit påpeka att jag nog tappat greppet om allt jag köpt, men det är då ändå en överdrift tycker jag.
Däremot så finns det ju som bekant för få timmar på dygnet, och därför blir ju mycket liggandes på fel plats...



De här köpte jag på Susannes loppisutförsäljning. Så himla söta till de små.


Snart kommer det i alla fall att bli ordning här hemma.
Jag har kännt mig riktigt stressad på sistone, över allt som jag har påbörjat men inte lyckats slutföra. Och efter magsjukan så blev alla planer rörande min firma-start skjutna åt sidan. Men nu har jag tagit tag i de flesta frågetecken och rett ut dem. Namn och lokal finns bl a.
Så nu ska det nog inte dröja allt för länge hoppas jag!
Jag berättar mer om det snart...


Jag har också köpt hem en liten rosmarin. Den står i en söt gammal lumparmugg från Gustavsberg. Sådana har jag till flera av mina kryddväxter i köket.




Nu ska jag ta och fixa i ordning lite, och snart åka iväg och öppna våran loppis!
Jag kommer att finnas kvar där fram till jag startat firman. Ni är alla hjärtligt välkomna till båda ställena!



Ifall vi inte hörs före helgen så önskar jag er alla en trevlig helg!

Kramar Hanna

En enkel dukning

Hej!


I helgen hade våra stora tjejer övernattningsparty för att fira sina födelsedagar med de närmaste kompisarna. (De fyller år med en veckas mellanrum, så det passar bra att köra bådas kalas på samma gång då.)
Det bjöds på tacos och så hade de filmkväll med godis, liggandes på madrasser som täckte hela deras rum!


Dukningen var enkel, med vita tallrikar i olika modeller. Som duk användes ett gammalt vitt lakan med en spetsgardin från Ikea på.


Några rosor fick komma in och pryda bordet i gamla små glas. Jag föredrar små låga blommor på matbordet.
De små spetsljuslyktorna i vit plåt köpte jag på Ikea för något år sedan.


Sköt nu om er allihopa!

Kram Hanna

Nytt, gammalt, vitt och nött

Hej på Er!

Nu är sommarlovet så gott som slut.
Det enda som är kvar av det är helgen.

Jag kan utan att skämmas säga att det känns helt underbart. Alldeles ljuvligt...

Just nu så längtar jag efter allt vad hösten innebär.
Frisk uppiggande luft, vackra färger i naturen, mörka kvällar inne med tända ljus...
Ja, till och med höstligt regn och rusk känns lockande. (Fast i måttliga mängder ska jag väl understryka.)




Idag visar jag er några detaljbilder från vårat hem.










Nytt, gammalt, vitt och nött i en härlig blandning...





Imorgon så ska jag ta mig en sväng till Kupolen, vårat köpcentrum, för att shoppa lite nya kläder till mig själv!
Höstens färger i butikerna brukar vara så härliga. Enda tiden på året som jag inte envisas med att köpa (enbart) svart...

Som flerbarnsmamma är det alltid jag som kommer i sista hand vad gäller kläder. Det finns ju så mycket fint till barnen, så det blir nästan alltid något till dem istället.
Men nu får det vara slut med det. Imorgon ska jag ge mig själv en chans att se lite anständig ut igen!
Kanske modellar jag för er i nästa vecka?!
Hehe, nä. Det var ett dåligt skämt.


Jag önskar er alla ett fint avslut på veckan!

Stora kramar Hanna

Citronmeliss

Hej igen!


Jag har köpt mig en ny citronmeliss.


De är så härliga tycker jag, både i färg och doft. Känns fräscht och friskt!


Citronmelissen står i mitt gamla 1800-tals stop. Bredvid en söt vikt, och ett riktigt gammalt fint uppläggningsfat från Rörstrand.


Tack till alla er som tittar in här!

Må så gott!
Kram Hanna

I svampskogen

Halloj!


Nu har hösten verkligen kommit på riktigt.
Det märks på många olika sätt.

Här är ett par exempel.

Det har börjat säljas underbart vacker ljung i affärerna.
Och så finns det ändå underbarare kantareller i skogen...



Jag och mamma har varit i svampskogen.
Det är något som jag verkligen älskar. Det ger mig en sådan härlig känsla, som jag inte kan beskriva. Men det gäller faktiskt bara när det är kantarellplockning på gång. Annars är jag ingen skogsmulle direkt.

Fast det finns ju en sak som förstör lite.
Och det är min skräck för älg och nu på sistone även för björnar.
Det är som allra värst första gången jag kommer till svampskogen varje år. Sedan avtar oron lite för varje gång jag kommer dit, men jag är alltid på min vakt om man säger så.

Men mamma däremot, hon är inte rädd för att träffa varken älg eller björn.
Det är bara att väsnas så håller de sig borta, tycker hon.
Eller låtsas hon bara vara tuff?






När vi kom fram till svampskogen stod regnet som spön i backen.
Vi satt kvar i bilen och väntade en stund, men bestämde oss snart för att ta på oss regnjackorna och ge oss ut i regnet.
Vi drog på luvorna och knöt åt dem hårt under hakan.
Kan ni se oss framför er nu? Haha, jag hoppas inte! Vi skrattade i alla fall gott åt varandra.


Inne i luvan hördes ju inte ljuden runt omkring så bra, så när jag hörde ett misstänkt ljud fick jag lov att stanna för att lyssna noga.
-Schhh!!! Stå stilla!, fick mamma höra.
Hon hade gått framför mig, men hon stannade och vände sig om och stog och tittade på mig som lyssnade mycket allvarligt på det konstiga ljudet.

Jag hann inte säga till mamma att det bara var ett flygplan förän jag hörde ett annat konstigt ljud åt andra hållet, bakom mammas ena axel.
Dessutom så skymtade jag något grått! Kunde det vara en älg?
Jag sa inget, men tänkte dessto mer, och tror nog att både min mun och mina ögon var på så vid gavel det bara går.
Då flaxade det gråa till och flög i väg, och jag ryckte till och drog snabbt efter andan.





Och innan jag hann andas ut och säga att först var det ju bara ett flygplan och sen en fågel, så hade mamma (som inte är rädd) lagt av ett gallskrik och tagit ett språng emot mig (ett skutt ett mäktigt hopp), och sedan, ja... Sedan så landade hon pladask på rygg. Mitt framför fötterna på mig.
Där låg hon och flämtade med luvan hårt åtsnörad runt ansiktet.

Stackarn, hon hade varken hört eller sett något annat än mitt minspel.
Men det var tydligen tillräckligt.

Min rädsla försvann snabbt, för det där skuttet och sedan volten, var absolut något i särklass.
Jag fnissade så länge efteråt att jag fick alldeles ont i magen.

Sedan fortsatte våran svamptur, som faktiskt gav en hel del!
Vi konstaterade att känslan av att leta och sedan hitta kantareller kan liknas vid den känslan man får på loppis när man gör ett riktigt fynd.
Kanske är det därför jag gillar det så mycket?


Jag tycker att ljung är så vackert.
Vi plockade med oss en del hem från skogen också, som ska bli någon fin höstdekoration.



Jag vill tacka min goa mamma som bjuder på den här historien idag!
Synd att vi inte hade kameran med...



Sköt om er!
Kramis Hanna



P.s Visst är det höstflox jag har i trädgården!

Klippningen

Hej!


Tack alla ni för era kommentarer och krya på dig-hälsningar!
Jag mår betydligt bättre nu än vad jag gjorde senast!
Lite svaghet sitter ännu i, men det ger sig nog snart det med.


Igår var jag ute i (loppis-)svängen igen, med min mamma och en go väninna till henne.

Hemma hade jag lämnat en gubbe med magsjuka och två små barn.

Haha, det låter rätt så grymt, men det finns ju olika stadier på magsjukan, och ett par timmar själv borde han ju fixa tyckte jag.
Jag menar, det gjorde ju jag när jag drabbades och han jobbade. Och det ska ju vara jämlikt, ingen skillnad på vad kvinnor och män klarar av. Eller?




Äntligen har en jättevallmo gett blom i min trädgård! Det här är en Perry´s white. Hoppas på fler till nästa år!




När vi kom hem hit igen påpekade väninnan (Ja, de tuffingarna - eller dumbommarna?, kom med in på en fika trots smittorisken) att det låg en sax på köksbordet och även en del hår...

Av färgen att dömma så var det Lillstumpans.
Och efter en snabb koll på tjejen så kunde vi konstatera att en tredjedel (mitten-delen) av hennes lugg var avklippt typ så kort det går.

Jag frågade Gubben om han hade märkt av det. Men nä, han var ju sjuk och låg på soffan, så han var mest intresserad av vem som lämnat saxen framme... (Haha, vilken ursäkt va?!)



Nu blommar den här härligt doftande blomman i trädgården. Idag kommer jag inte ihåg vad den heter...Någon som kan påminna mig om namnet på den?



Hur som helst, det slutade inte med det.
Efter en kamning av hennes hår så såg jag att hon även klippt av håret vid öronen, så att det var i öronlängd och inte nästan till axlarna som tidigare, medans håret där bak var långt, fast även det avklippt på vissa ställen. Som en dålig uppklippning ungefär.

Efter denna incident så vet jag inte om vi är så jämlika; kvinnor och män.
Eller åtminstone inte jag och Gubben. Det är väldigt olika vad vi klarar av att ha koll på medans vi är sjuka.
Och jag kommer då i alla fall inte att lämna barnen med honom igen om han är det allra minsta klen. ;-)



Den här söta koppen med fat hittade jag nyligen på en loppistur.


Sköt om er alla!
Hoppas att den här veckan inte regnar bort helt!

Kram Hanna


P.s Det blev tyvärr ingen båttur i helgen. Vi tog en liten sväng med bilen istället, eftersom gungningar på sjön nog inte hade kännts alltför mysigt när man var illamående. Trist, men så kan det gå.

Mask

Hej på Er!

Idag har regnet stått som spön i backen här i Borlänge.
Och när det regnar så brukar det ju dyka upp en hel del maskar på gatorna.

I morse tog Lillstumpan på sig sina skor och gick ut en sväng.
Efter en stund så knackade det på ytterdörren.
Min 10-åring (10 idag! Grattis gumman!) gick för att öppna, och jag satt i köket och tjuvlyssnade.

"Vi ska gå in" sa Lillstumpan till henne.
"Men du har ju en mask i handen, den måste du lämna där ute!!!" (10-åringen lät inte imponerad)
"Ja, men det regnar ute! Så vi ska gå in!"

Vi är alltså Lillstumpan och masken.
Som ska gå in för att inte bli blöta i regnet.

Behöver jag säga att det inte blev något av med att komma in för maskens del?
Så Lillstumpan, hon valde att ta på sig regnjackan så att hon kunde vara ute med masken.


Idag kommer bilderna från köket igen. Den här bilden på min glassamling kanske ni tycker er ha sett många gånger. Men titta igen. Genom spegeln skymtar en bukett oregano som hänger på tork på gardinstången.
Dessutom så får ni en glimt av kökslampan, som jag ropade in på auktion för många år sedan.



På min köksvåg ligger det också torkad oregano.
De lila blommorna blir så vackra när de torkat tycker jag.



Nu ska jag ursäkta mig ännu en gång för att jag inte besökt er andra bloggare, och inte heller svarat på de mail som jag fått.

Men det är nämligen så att den senaste veckan har vi alla här hemma turats om att drabbas av en väldigt oglamorös sjuka (ja, inte för att det finns glamorösa sjukdomar då). Men ni kanske ändå förstår vilken jag menar.

I det här fallet känns det ungefär som om "smalast ska bli ännu smalare" för min del. Jag drabbas alltid hårdast i familjen av denna sjuka.
Men det verkar nog vara på övergående nu, så jag tar itu med mina mail ody så snart som möjligt.


Här vid det andra köksfönstret, får ni ännu en gång se det gamla fönster som vi satt upp i taket.
Nu har det hamnat på rätt höjd, bara ändarna på repen som ska fixas till ytterligare.
Än så har jag inte hunnit hänga dit något, men så är det ju med det mesta här hemma. Halvfärdigt blir det, men inte mer.
Men visst är småbarnstiden ljuvlig? ;-)



Vid det här köksfönstret hänger det också en bukett på tork.
Tavlan är ett loppisfynd som flyttat runt på olika ställen i köket. Tycker om den och dess färger.
Som köksgardiner har jag Ikeas färdiga Alvine spets. De har jag haft i köket flera somrar på rad. Jag tycker att de ger en härlig känsla, och så släpper de in mycket ljus.
Men visst, allra helst skulle jag vilja ha riktigt gamla fina spetsgardiner...



Nu önskar jag er alla en fin helg!

Vi önskar oss lite uppehåll till imorgon, för då är det Runndagarna.
Det innebär en massa aktiviteter på och runt sjön Runn.
Då är det skoj att vara ute med båten! Såvida vi är helt friska då...


Jättekramar Hanna (på lite lagom avstånd)

P.s Det är inte mask vi har. Måste bara nämna det så ingen kopplar rubriken till fel sak. ;-)