Hej Alla!
Idag for vi till grannstaden för att ta ut stygnen som de satte när jag opererade ut visdomstanden. Allt gick bra och jag kände mig lite kaxig nu när jag klarat av en, så jag passade på att boka en tid till att ta den andra också.
På vägen hem kom jag så lämpligt på att det fanns en "ta tillvara-butik" i staden, så jag frågade Gubben lite fint om vi inte kunde stanna där eftersom det alltid brukar vara stängt de dagar vi är i närheten.
Inget gnäll (inte då iaf) till svar så vi åkte dit.
Butiken var rejält stor och mycket fräschare än den vi har i vår stad. Men jag vill ändå klaga lite, jag tyckte att deras priser var lite väl höga på det mesta i möbelväg. Gick runt och kände mig lite missnöjd, det enda i min prisklass var reserverat redan. Ända tills jag kom in i sista rummet.
Där bland allt bråte stog ett skåp, i två delar. Såg framför mig hur fint det skulle bli utan guldet som var på och blev så där kanonivrig. Inget pris fanns det heller, och ingen personal bara andra kunder. Plötsligt fick jag för mig att alla ville ha det skåpet så jag skickade iväg Gubben för att hämta personal medans jag stog och höll i skåpet så alla skulle förstå att det var mitt... Hi, hi...
Överdelen...Personalen kom och konstaterade att det var ju ett väldigt fint skåp, så det skulle bli lite dyrt. Skit tänkte jag, som inte hade så mycket pengar på mig och dessutom så vet vi ju alla att jag inte heller är villig att betala så värst mycket för mina saker. Jag tyckte ändå att priset var ganska ok, så jag slog till.
Nu var det ju så att jag hade varit på sjukhuset först, och då brukar vi inte ta med släpet... Vi (hmmm...) kör Volvo-kombi, och skåpet var 2,10m högt. Visserligen var det två-delat (de har sågat av det på mitten av någon anledning), men inte en chans att det gick in i bilen.
...underdelenSå vi fick ta med oss halva skåpet och fara hem med det, för att sedan åka tillbaka och hämta den andra delen.
Och där på vägen hem började gnället.
"Jaha, var ska du ställa det här skåpet då?" Jag svarade lite svävande att det ordnar sig, det finns MASSOR av olika ställen där det kan passa... (fast i verkligheten hade jag inte en susning faktiskt...)
"Jaha, du bara fyller på med en massa möbler hela tiden. Var ska de där vita bokhyllorna (som jag fick av far) stå då förresten?" I hallen uppe där kistan står svarade jag. "Jaha, och kistan då? Var ska du ställa den då?" Där kände jag att det nog inte var läge att prata så mycket mer om möblering.
Speciellt inte då det var Gubben själv som skulle köra tillbaka och hämta den andra delen av skåpet sedan.
Varför inte jag kanske ni undrar nu.
Ja ni. Det är lite tungt och svårt att erkänna detta för er.
Förutom för att jag inte är så värst stark så har jag inget körkort.
Oj, oj , oj vad det svider att erkänna det för er... Ville ju att ni skulle se mig som en självständig kvinna, men det går ju inte att undanhålla det i all evighet...
Så när jag köper alla mina möbler så är det alltid Gubben som får köra runt för att hämta dem. Så jag har förståelse för hans gnäll. Tycker faktiskt själv att jag får väldigt lite av den varan. Han är guld värd den mannen. Verkligen.
Från sidan. Här ser ni att det är klätt med panel på sidorna och att det blivit avsågat i två delar.Jag funderar på om jag skulle ta och göra två skåp av skåpet. Vad tror ni om det? Den övre delen med bara dörrar och den undre med dörrar och lådorna uppe på. Så ska jag vitmåla krussidullerna först, sen tar jag nog bort dem helt. Tycker inte att de passar ihop med resten av skåpet. Vad tycker ni?
Ursäkta den dåliga bildkvaliteten idag, men jag var så ivrig att jag inte hann hämta 200watt-lampan.... Förstorar ni bilderna så syns det bättre! Och ni: skåpet är vitt!
Ha en fortsatt mysig kväll!
Sköt om er!
Kram Hanna
