Hej hopp!


Vilka härliga dagar vi har haft!
I tisdags bjöd mamma mig på inspirationskväll i Majsans fina butik Lavendel & romantik. Fick med mig några små söta saker därifrån som ni kanske får se vid ett senare tillfälle!

Och igår ,onsdag, åkte jag och mamma med stor-tjejerna till Ikea i Valbo.
Det blev ett dyrt kalas, som ändå inte gav så mycket "speciellt" med hem.
Men en massa ljus är ju alltid bra att ha, och vita servetter, och deras långa,billiga murgörnor bl a...
Resans impulsköp blev en ganska tjock bäddmadrass till våran säng, och det kändes alldeles underbart lyxigt att sova på den. Nu nöjer jag mig med den säng vi har, hur trångt det än må vara!

Måste också påpeka att jag var grymt besviken på deras juldekorationer.
Hu, dem kunde jag lätt vara utan om man säger så....

Nåväl, alla härligheter har sina slut.
Och när jag kom hem ikväll så insåg jag att slutet hade kommit.

Lillstumpan hade fått feber och ont i örat. IGEN! Stackarn.
Och när jag skulle ringa till sjukvårdrådgivningen, ja då funkade inte telefonen.
Kul, kul i en stressad situation med en sjuk tjej som tjuter bredvid.
Gubben fick sticka till sjukhuset med henne utan att vi fått tid, men vad gör man?
Det visade sig att lilltjejen behövde nytt penicillin eftersom örat inte läkt ordentligt sen sist, och att telefonen inte var trasig som jag trott - utan hade drabbats av ett fel hos Telia. Ett fel som enligt meddelandet på nätet skulle åtgärdas "inom 3-4 dagar". Hmmm, jag har inga positiva tankar om det ska ni veta.

Och nu så är Gubbens ledighet slut, och ännu en storhelg ska "firas" ensam med ett sjukt barn och en vilding.
Livet som lyxhustru är bra underbart!


Jag ber om ursäkt för bristen på inspiration. Kanske kan jag bjuda på det nästa gång. Vi får väl se!

Önskar Er en fin och skön helg!

Stor kram / Hanna

Högsta vinsten

Hej på Er!


Hoppas att ni haft en skön helg!
Här har det blåst riktigt rejält och det resulterade i att ett par tvådelade skåp som stått på uteplatsen i väntan på fix blåste omkull -trots att Gubben sagt till mig att det var en oooomöjlighet.....

Inget skåp blev skadat i alla fall, så nog var det rätt så bra att det hände ändå, för nu blev det sista slipat på ena skåpet idag, och det har äntligen fått flytta in i värmen. Det kommer att bli så fint!

Det var inte bara skåpet som fick flytta in från uteplatsen.
Jag "hittade" även ett av mina små favoritbord där ute.


Jag tycker att det är sött trots skicket det är i nu.


Jag ropade in bordet på en auktion i somras.
Det här och ett litet vitt gammalt nött skrivbord ropades ut sist som "två skruttiga vita bord", och blev mina för 25 kr paret.
Det var väl ett överkomligt pris för två gamla fina (enligt mig) bord?!





Vi har skrapat bort all färg som satt löst och sen så har det inte blivit så mycket mer.
Det ska slipas och/eller skrapas mer innan jag målar underredet i matt vit färg, och den här gången ska det även shabbas.




Fast bordsskivan (som ska limmas ihop) kommer jag inte att måla. Jag gillar verkligen hur det ser ut nu.



Jag måste ju också passa på att visa er vad jag hittade på ett av mina loppisbesök i lördags.


En stor tvättkanna med tillhörande tvättfat...




Det kändes som om jag vunnit högsta vinsten!
Tänk er själva; ni köar för att komma in på en loppis, och när ni kommer in är lokalen fullproppad med folk. Och ändå står en sådan här skönhet kvar och väntar. Det var nog meningen att den skulle bli min...och jag tror nu mera på ödet. ;)
(90 kr fick jag förresten ge för setet, jag prutade en tia... *Hihi* )


Och det var absolut inte det enda fina som jag hittade i helgen, men absolut det allra bästa.
Jag hoppas att ni också fått känna på det där sköna loppis-ruset i helgen!

Här lär det bli fler annonser på Blocket i veckan, det ska tömmas ur rejält nu så att jag får in mina saker som ännu står ute.
Efter det är gjort så ska jag inte köpa några fler möbler.
Inte på ett par veckor i alla fall...



Ta nu väl hand om er!
Stora kramar Hanna

Lite umgängessjuk

Hej alla mina bloggvänner!

Ja, här har ni ett smakprov på hur det går för mig när jag bloggar mindre.
Man vet aldrig när andan faller på!

Jag är lite fundersam på om ni tog mitt förra inlägg som om jag tyckte att bloggandet bara är trams nu. Men så är absolut inte fallet.
Jag älskar fortfarande min blogg med alla underbara kommentarer som jag får, och tittar in till alla mina favoriter dagligen, men jag lämnar inte alltid avtryck. Däremot så snor jag alltid era goda ideér....


Igår satte jag ut ännu en annons på Blocket. Det är verkligen dags att försöka få plats här hemma igen, och inte spendera dag efter dag till att sick-sacka bland möbler vart man än ska. (Ok, en liiiten överdrift då...)


Den här tallrikshyllan blev såld på en kvart. Den hade jag inte tänkt att göra mig av med, men hade ju ingen lämplig vägg. I sådana fall försöker jag intala mig att det kommer fler chanser.



Vårat gamla soffbord får troligtvis en ny ägare idag.
Det vi har nu är likadant fast större, och till skillnad från det här matta så var det högblankt när jag ropade in det, och så har det fått förbli. Även om jag egentligen föredrar matt färg så gillar jag det. Det känns härligt åldrat på något sätt .
Fast så här på hösten så funderar jag på om inte det här skulle vara bättre. Vad tror ni?



Den här karmstolen har jag också tänkt att sälja. Fast när jag ser den så här så ser jag ju att den passar rätt bra ihop med mitt gamla leksaksskåp som syns i bakgrunden...
Tycker mycket om stolen, fast den inte är lika enkel som jag är. Vi får väl se om jag ändrar mig och sparar den själv kanske.


I natt hamnade både Sonen (ja, det gör han varje natt) och Lillstumpan i våran säng. Jag vet att jag brukar gnälla över all sömn som går förlorad, men jag måste ju verkligen säga att det är helt underbart också. De är ju så himla mysiga de små, som så gärna vill ligga tätt tätt intill. Man känner sig ju verkligen älskad.

Men i natt så tyckte jag att det var betydligt färre sparkar och trängsel också, jag låg på kanten med enbart Sonen bredvid. Och han brukar ju vara värst med sitt "mjölktrampande" (obs, inte ammad, utan jämförd med en kattunge...).
Jag sa till Gubben att det här gick ju över all förväntan, jag sov ju riktigt bra utan nästan några som helst sparkar.
Han höll med, och tyckte att han också sovit bra bredvid Lillstumpan.
Men då sa hon med en stor bekymmersrynka mellan ögonen "Jag har INTE sovit bra! Gustav har sparkat mig heeela tiden!" .
Då kunde jag faktiskt inte hålla mig för skratt.


Igår kom den här på posten, och jag glömde bort att titta i den!

Så himla underbart med jul! Å vad jag ser fram emot att få ta fram lite extra pynt! Elljusstakarna åker fram i mitten av november, det har de alltid gjort. Gillar att vara "först" på gatan, alltid retar det någon.


Nu sitter jag här och håller tummarna över att våran bil går igenom ombesiktningen, efter att gubben själv fixat med alla (5!!!) felen som den hade. Jag har sagt det förr och säger det igen; Tur att man har en händig karl! Så blir det mer pengar till annat. Till min kommande Ikea-resa t ex... ;)


Med detta önskar jag er alla en mysig helg och en fin ny vecka!
Här blir det höstlov för hela slanten. Kanske att man kan få en liten sovmorgon i alla fall. Fast visst är det så att barnen alltid vill upp tidigare när de är lediga? Så är det med mina i alla fall.

Må så gott nu alla, och på återseende!
Kram på er!
Hanna
(Idag blev det lite mycket och blandat. Men jag känner mig lite umgängessjuk. Hoppas att ni står ut med det, och har överseende med de suddiga bilderna!)

OBS! Glöm inte att vi ändrat öppettiderna på våran loppis imorgon lördag 25/10.
Kl. 10-12.30 är det som gäller då! Ni är lika Välkomna då som alltid annars!

Mindre bloggande

Hej!

Som ni nog har märkt så har jag dragit ner lite på bloggandet.
Det känns som om jag lagt alldeles för mycket tid och energi på bloggen under det senaste (snart) året.
Men nu har jag äntligen "vaknat", och fått tillbaka min energi till annat.

På sistone har jag också lagt allt mindre tid på att fixa till alla saker som jag dragit på mig. Möbler har blivit ståendes på alla möjliga lediga ställen. Och även på inte så lediga ställen med för den delen.
Nu känns det äntligen som om jag lyckats dra ur tummen, och det inte en dag för tidigt.
Så ni får nog höra liiite mindre ifrån mig. Men av med mig helt - det blir ni inte så lätt!


I söndags åkte jag och mamma ut i skogen och hämtade lite "naturmaterial".
Bl a en bukett med blåbärsris. Det tycker jag är så fint.


Det pryder nu vårat soffbord i vardagsrummet i en söt loppisfyndad vit kanna.


Ta väl hand om er, så ses vi igen!
Kram Hanna


P.s Tack för alla hälsningar om Sonen. Hans öga har öppnat sig igen, men han ser fortfarande förfärlig ut. Men det går åt rätt håll!
I övrigt så är alla friska och pigga igen. Hoppas att det håller i sig ett tag!

Våran slagskämpe

Hej!


Här i det stora grå huset märks det att det är höst.
Sjukdomar och förkylningar avlöser varandra.
Hårdast drabbad är Lillstumpan som för andra gången den här veckan har fått feber till sin förkylning, och det efter drygt en veckas friskhet efter öroninflammationen.

Sonen är också förkyld och febrig. Och inte nog med det, förutom allt snor han kladdar med så ser han också ut som en riktig slagskämpe.
Efter lite bus med storasyster blev han så vild och upprymd att han trillade omkull och slog ögonlocket i tröskeln.
För tillfället gör det ont bara av att se på honom.


Han ser för hemsk ut den lilla stackarn.


Sjuka barn är ju lika med mindre sömn, och det har det verkligen blivit i natt med två småttisar i en 140-säng. Kanske börjar det bli dags att köpa den där dubbelsängen?
Vid tre-tiden i natt så låg jag och funderade på vad jag föredrog. En liten hand som nyps på det lösa hänget på magen, eller en liten fot som grejar där bak samtidigt som det dras i mitt hår.
Jag valde magen, och idag känner jag mig allt annat än pigg.
De små är trots sjukorna lika pigga som vanligt, och det känns ju i alla fall skönt!




Här är min Gardenia som jag nu hållt vid liv i snart tre veckor. Den är vacker tycker jag. Men jag vet inte om jag tycker att den doftar eller stinker.


Nu önskar jag er ännu en gång en härlig helg!
Här blir det hemmapyssel och mys med familjen.

Ha det gott!
Kram Hanna

Tur

Hej hopp!

Igår var det min tur att kolla på Sex & the city-filmen.
Ja, det var väl dags nu när alla andra redan sett den och talat om hur braaa den var.

Tyvärr så kunde jag inte hålla med om den saken.
Jag upplevde den som en stor parodi på den mest underbara tjejserien genom tiderna.

Men,trots allt så lämnade den en känsla av lycka hos mig.
Lycka över att jag har min Rauno (även känd som Gubben).
Min egen Mr Big .
Som jag har fått äran att dela min vardag med i sex år nu i höst. Jag känner mig som en riktig tur-tjej...

Och jag har inte bara haft tur i kärlek, utan även på loppis.
Nu igen.


Visst är den fin?!
Jag fick den och sex andra "bra att ha-saker" för en femti-lapp.
Det kallar jag tur...


Hoppas att ni också känner att ni har turen med er!


Ta väl hand om er!

Kram Hanna

En liten sammankomst

Hej Vänner!



För en tid sedan så hade jag turen att vinna tredje pris i en tävling inne hos Marie, som har den underbaraste bloggen; Vita ranunkler.
Härom dagen dök det upp ett litet paket i postlådan, och i det fanns det här oerhört söta kortet som nu pryder min rakspegel i hallen. Jag älskar det!Tack Marie!

Vissa människor har talang, och Marie är absolut en av dem.
Jag önskar verkligen att min tumme satt någon annanstans än mitt i handen när det kommer till tillverkning av olika söta saker.


Förra fredagen hade vi en liten sammankomst med goda vänner.
Det var min kära väninna Linda, som inte längre inredningsbloggar, som kom hit med sin goa familj.
Det var en jättemysig kväll med mycket prat och skratt, och kanske lite väl mycket törst med tanke på måendet dagen efter. Nästa gång ska jag inte köpa så starkt dipp....



Den här praktfulla kannan hade Linda med sig TILL MIG!
Kanske minns ni att jag samlar på kannor?.
Så då kanske ni förstår känslan som den här gav mig, den som sträcker sig högt över alla de andra.
Jag lovar er att jag höll på att trilla baklänges när hon drog upp den ur väskan och räckte över den till mig med ett "Varsågod".
Jag älskar den, och naturligtvis även min älskade vän som gav den till mig...


Tack min vän!




Och Tack ännu en gång för alla era gulliga hälsningar!


Ha nu en härlig helg, och ta hand om er!

Kramis Hanna

Oj, oj,oj....

Vilken respons jag fick till mitt förra inlägg!
Tack alla ni underbara människor som finns där ute och tar er tid att skriva till mig.
Jag har fått så många fina,bra, tänkvärda och stöttande kommentarer och mail att jag är alldeles överväldigad.

Tack Alla Ni, Ni är bara bäst!


Den här godingen hittade jag på ett av helgens loppisbesök.



Idag mår jag så mycket bättre än sist jag skrev. Men det är ju precis som det brukar vara, min vecka som galning har nått sitt slut för den här gången.
Och nu hoppas jag innerligt att "nästa gång" inte blir lika jobbig som de som varit.

Idag var ju nämligen dagen för mitt efterlängtade läkarbesök.

Jag hade gjort i ordning en lista så att jag inte skulle glömma något, där jag skrivit upp allt som jag berättade för er (plus lite till som ni slapp höra på).
Och efter att jag läst upp allt konstaterade läkaren utan några konstigheter att det här är ju Pms, inga tvivel alls.



Å vad jag gillar den!


Däremot så tyckte han att det drabbade mig mest psykiskt och inte så mycket hormonellt. Jag höll inte med honom helt om den saken, men gick med på att testa hans metod i ca 3-4 månader.
Hans metod innebär att jag ska äta svag antidepressiv medicin ca 12dagar i månaden för att slippa alla humörsvängningar.
Och tycker jag inte att det hjälper, ja då sätter han in någon hormonbehandling också efter att jag testat detta.
(Anledningen till att jag inte protesterade var p.g.a antibiotikan som jag tar för att bättra på min hy. Jag är har ca 4 månader kvar, så ok, vi testar så här. )



Kombinationen glas-metall passar perfekt till mitt kök.



Jag har läst och hört talas om att behandla Pms med antidepressiv medicin många gånger. Men själv så har jag varit rädd för det, rädd för att bli avtrubbad på något vis. Men jag har tänkt om. Jag menar, det rör sig om dagar som jag mår piss, och som hela familjen drabbas av mina vidriga humörsvängningar. Skulle det då vara så himla fel att bli lite "avtrubbad" om man slipper alla dessa galna explosioner? Nä, jag tror inte det.
Så jag vill inte skämmas över detta (fast ni ska veta att det känns allt lite skamset att berätta.), jag längtar ju faktiskt lite tills nästa månad så att jag får testa hur det här kommer att gå. Jag känner mig förväntansfull, och full av hopp.
Jag håller er givetvis uppdaterade i ämnet, eftersom jag nu förstått att jag är allt annat än ensam.
Och till er som lider som jag har gjort; sök hjälp. Vänd er till eran lokala gynmottagning och berätta hur ni mår. Det finns massvis med hjälp att få! Ingen ska behöva leva så.


Och eftersom jag bott 7 år i London så känns den ännu mer rätt för mig med detta märke på...


Här vill jag passa på att tala om att min egna firma inte är på g längre. Jag har verkligen inte tiden eller orken för det nu, så jag fortsätter på hobbynivå.
Men jag hoppas att ni fortfarande har lust att besöka min & mammas loppisbutik, trots att det inte kommer att bli några extrema prishöjningar.
Välkomna dit på torsdag och- eller lördag, så ska ni få se vad som hänt!


Sköt om er Alla!

Jättekramar från mig, som verkligen uppskattar er alla så!

/Hanna

Flera dagar varje månad...

Hej !


Jag ville bara titta in en snabbis och önska er en trevlig helg, då jag är rätt så säker på att det inte blir några inlägg på ett litet tag.

För tillfället så mår jag inte alls bra, och jag känner att orken inte räcker till för bloggen just nu.

Kanske har jag någon gång talat om att jag lider av en fruktansvärd pms? Om inte så har jag sagt det nu istället.

Det har varit en plåga i flera år, men efter Sonens födsel så har det förvärrats än mer. Jag har fått svårt att klara av vardagen i flera dagar åt gången.

Jag samlar på mig mycket vätska i händer och fötter, blir fumlig i händerna och tappar och slår omkull saker pga det. Händerna domnar och karpaltunneln förvärras... Jag har under många många år fått många och svåra finnar som dykt upp som bölder vid pms och som sedan suttit kvar länge och resulterat i flertalet ärr. Jag har nu medicinerat med antibiotika i snart tre månader för andra gången, för att få bort finnarna. Det har blivit bättre, men jag tror inte att det kan hjälpa helt eftersom problemet mest är hormonellt.

Dessutom så får jag ett sjuhelvetes humör. En kortare stubin finns nog inte. Jag blir ofta så arg och irriterad att jag skakar. Jag tål knappt familjen (stackars krakar...), och barnens tjat och gnäll får mig att gå i taket på en halv sekund. Det jag annars fixar kommer jag inte ens i närheten av att klara. Igår varjag dum nog att testa på en sväng på Kupolen för lite klädshopping med hela familjen. Helt fel tidpunkt... Jag blev så uppretad att jag trodde att jag skulle få en hjärtattack efteråt.

Känslomässigt så blir jag helt förstörd. Ena sekunden upp, nästa ner, och kan börja gråta på en sekund. Och en sak som är riktigt jobbig; jag blir sååå himla svartsjuk! Haha, pinsamt men sant. Visst kan jag bli lite sotis ibland om det kommer någon pingla och ler åt Gubben, men skulle det hända vid pms så skulle jag nästan kunna nita både tjejen och Gubben. Det är verkligen jobbigt, och tyvärr inget som jag rår på. Jag har försökt att bita ihop, men det går inte.... De senaste månaderna har jag även drabbats av en förfärlig oro och ångest i ett par dagar. Första gången så hamnade jag hos läkaren som tog ett ekg på mig. Helt sanslöst tycker jag, att man ska kunna må så dåligt en gång i månaden pga hormoner.

Så nu äntligen har det blivit dags för mig att få träffa en specialist i ämnet. Det har varit en lång väntan sedan jag ringde dit, ca 7 månader. Men på tisdag är min väntan äntligen över. Jag hoppas innerligt på att jag ska kunna få något som hjälper mig mot alla de symptom jag får vid min pms. För jag orkar faktiskt inte längre.

Jag ber om ursäkt om ni tycker att det är opassande att skriva om detta här. Men jag känner att jag vill berätta, även om jag förlorar en massa läsare på kuppen. Men kanske resulterar det i att en person känner igen sig, och kan få hjälp av det jag berättar eller kanske dela med sig av sina erfarenheter till mig. Det är inte roligt att känna sig som ett freak, nästan schizofren varje månad....

Hur som helst så har jag inte någon ork till att blogga på några dagar. Det skulle ändå bara resultera i dumma, gnälliga inlägg. Ja, mer än vanligt alltså... ;) Men jag kikar in till er andra såklart, man vill ju inte missa något!

Sköt nu om er alla och ha en riktigt bra helg! Så hörs vi snart igen, med nya pigga tag och solsken i blick hoppas jag....

Kramar Hanna

P.s Nu har jag suttit och gjort ett helt inlägg med stor skrift... ja, jag säger då det. Ha överseende snälla ni....

Vilken koll...

Hej på er!

Igår var det dags för Lillstumpans fyraårskontroll på bvc.
Gubben väntade med Sonen i väntrummet och jag gick in med henne.

När vi kom tillbaka till väntrummet satt det en kvinna med ett krypande barn där och pratade lite med Gubben.
Ute i bilen berättade han att kvinnan pladdrat på om sin son som var såååå stor för sin ålder och duktig på så mycket. Och han hade ju precis fyllt ett år nu den 25e september.

Gubben hade inte låtit sig imponeras så lätt, utan hade svarat att Sonen som gått rätt så länge nu, han hade fyllt ett år nu i lördags den 27e september.
"Men, varför sa du det?" frågade jag.
"Ja, men han gjorde ju det" Gubben såg frågande ut.
"Nä, det var ju Inez som fyllde i lördags, Gustav fyllde ju ett i juli!"
"Jaaa, det har du ju rätt i...."

Vilken koll han har på läget min älskling...




På hallväggen sitter en gammal rakspegel, modell större.



Glaset är slitet och dimmigt.



Några av de sista blommorna från trädgården har fått hamna i den lilla vasen inköpt på våran nya blomsterhandel, som förutom vaserna var till stor besvikelse...



Så här ser ramen ut på nära håll.
Som ni vet så är jag kanske inte lika "vit" som många av er andra. Därför är jag lite osäker på hur jag ska göra med den. Om den ska målas eller behållas så här. Vad tycker ni? Den ser lite mörkare ut på bilderna p.g.a att hallen inte har några fönster som släpper in dagsljuset.
Kanske är jag bara hemmablind som tycker att den är fin som den är?



Nu ska jag ännu en gång försöka fånga dagen!


Ha en fortsatt bra dag,
och må så gott!
Kram Hanna