Jag och Gubben är helt barnfria, något som vi aldrig varit tidigare.
(Det är inte lätt att hitta villiga när man har ett så stort gäng med ungar ska ni veta...)
I morse efter frukosten körde han barnen några mil bort, till min moster.
Tanken var då att hon skulle komma hem med dem runt 18-tiden ikväll.
Men på eftermiddagen ringde telefonen , och hon undrade om de fick stanna över natten...
Oj, jisses!
Jag blev alldeles chockad, och kände hur det snörpte sig i halsen.
"Ja, tjejerna kan få stanna, men Gustav får vi hämta. Honom kan jag inte låta sova borta redan".
Gustav är 1,5 år nu, och jag har aldrig varit utan honom en enda natt än så länge.
Jag blev tårögd bara av tanken, och sa att jag skulle fundera lite och ringa tillbaka.
När jag lagt på luren, och berättat för Gubben om förslaget, började jag att gråta.
Vilka känslor! Oro, övergivenhet, separationsångest... You name it.
Men efter liiite tänkande, och lugnande ord och kramar från Gubben (som först blev lite irriterad på mig över min reaktion), så bestämde jag mig för att ändå säga ja till förslaget.
Jag lyckas aldrig att få dem att stå sig, men bara ett dygn med vita syréner så här med djupsnö utanför, ja det är ju helt underbart!
För någon gång är ju alltid den första gången.
Och i bättre händer kan han ju knappast vara.
Men nog känns det. Det är trots allt en stor förändring, om än en god sådan.
För Gustavs del är det positivt, det är jag säker på. Och det är väl ändå det som ska komma i första hand, även om det känns jobbigt för mig.
Jag håller tummarna för att det går bra för alla min härliga ungar ikväll, och att inte de saknar mig för häftigt... Hihi!
Nu ska jag passa på att njuta av stillheten som är.
Det känns verkligen konstigt ska ni veta.
Hoppas nu att inte ni inte blev missnöjda med läsningen, med tanke på rubriken.
Men någon måtta med vad jag lämnar ut får det då ändå vara! ;)
Sköt nu om er, och kom ihåg att ni kan fortfarande vara med i utlottningen om de fina sakerna från Ide´A. Lämna då en kommentar till inlägget nedan!
Båda ljusstakarna från förra inlägget finns på deras hemsida har jag förresten sett!
Puss & kram!
Hanna