Hej!
Här sitter jag vaken tidigt, och har varit det länge nu.
Känner mig lagom slut.
De senaste dagarna har gått i magsjukans tecken för mig.
Tröttsamt att alltid bli dålig när de små barnen piggnat till igen...
Julen var lugn och skön, så lugn att den knappast kändes av faktiskt.
På annandagen fick jag nog av julen, och slängde ut granen.
Nu funderar jag för fullt på hur jag ska göra om här hemma.
Vill ju ha det fint.
Vill ha min egen stil.
Men vad sjutton har jag för stil egentligen?
Jag frestas av det allra mesta jag ser på olika inredningsbloggar och i alla fina tidningar.
Jag absolut älskar färger. En ljus grund med färgsprakande detaljer.
Jag älskar svart, grått och brunt... Naturliga färger och material.
Men vad är jag? Vad är det jag skulle kunna trivas med runt omkring?
Iiiingen aning...
Jag har tittat lite på mina gamla bilder.
Sådant som inte finns längre, och sådant som jag ledsnade fort på.
Det är dessa bilder jag delar med mig av idag.
Det som jag avskydde, men idag vet jag inte om jag gör det längre.
Svårt, svårt.
Julen 2008 såg det ut så här.
Och i hallen fanns det fula golvet kvar. Men betydligt trevligare i övrigt än idag. Det söta lilla skänken har jag sålt för länge sedan.
I vardagsrummet var allt annorlunda. Jag var inte nöjd minns jag.
Min fråga är VARFÖR är jag aldrig nöjd med mitt hem?
Varför jämför jag mitt med alla andras? Det är ju jag som bor här.
När jag ser tillbaka tycker jag inte att det var så illa som jag en gång tyckte.
Ja, ja.
Idag ska jag försöka få till det lite mer mysigt och hemtrevligt här hemma.
Samtidigt som jag ska försöka att slappna av och andas djupa, lugna andetag.
För förutom magsjukan har familjen drabbats av massor av olycka på sistone.
Idag håller jag mina tummar för min älskade mormor.
Jag önskar att hon på något sätt kunde få uppleva sann hälsa igen, och överleva det som fått in henne på intensiven.
Det är tufft just nu, och butiken håller jag stängd till vi fått lugn. På alla plan.
Sköt om er alla, och glöm inte att ringa eller hälsa på de kära som finns omkring er.
Plötsligt kan det vara för sent.
Kram Hanna
