Handgjorda

Hallå!

Tack för alla era hälsningar!
Jag har inte varit så aktiv med datorn på något sätt sedan det förra inlägget, och det har väl märkts av...

Det har varit sjukstuga på högsta nivån här hemma.
Svininfluensa eller inte kan jag inte säga, men influensa har det då varit.
Nu är det dock bra, och jag hoppas att det håller i sig ett tag.
Man blir ju inte direkt pigg av att ta hand om sjuklingar och samtidigt må dåligt själv.


Idag visar jag er ett par stärnor och hjärtan av trä,som jag har tillverkat själv.

Den som tycker om dem och vill beställa ett (eller fler), kan skicka ett mail till mig på; detstoragrahuset@hotmail.com .

Det vita mäter ca 32cm på höjden, och 35 cm på bredden. Vitmålat skavt och slitet, och gjort för att stå upp, lutat mot något.
Pris: 135kr + frakt.



Det här svarta är aningen större -ca 40cm högt och 42cm brett. Den är målad med griffeltavelfärg, och även det lite slitet på kanterna. Även detta bör stå lutat mot något. Kan även fås i vitt, eller vanlig svart färg.
Pris: 155 kr + frakt.


Det hängande hjärtat i griffelfärg är ca 32cm högt, och 24cm brett. Slitna kanter...
Pris: 135kr + frakt.

Det finns även vita slitna hjärtan i samma modell som det svarta. Tyvärr har jag ingen bild nu, men priset är 135kr + frakt.

Alla är de målade och fixade på båda sidor.
(Och som ni nog förstår så är ingen stjärna eller hjärta helt likt det andra, eftersom de är handgjorda...)

Självklart kan jag göra dem i vanlig svart färg istället för griffelfärg, och vita i den större storleken av stjärnorna - ifall ni hellre vill det!!!

Själv är jag överförtjust i dem allihopa (får man som svensk säga så när man gjort dem själv???) , och har dem lite överallt nu!


Jag försöker att skicka inom en vecka efter mottagen beställning!


Sköt nu om er alla härliga tjejer och killar där ute!

Stora kramar

Hanna

P.s Snart dags för ett par utlottningar här. Håll utkik!

En riktig hycklare

Hej på Er!

Tusen tack för alla era kloka kommentarer. Det var faktiskt en av er som fick mig att ändra inställning till besprutningen totalt.


Nu är även jag vaccinerad.
Jag funderade en hel del innan det var dags för sprutan, men kom till insikt med att det nog är bättre att lyssna på läkarna än media.
För det är ju trots allt där jag hört allt negativt.

Mina två tjejer har ju en sjukdomshistoria med astma och svåra långdragna förkylningar, så varför riskera deras hälsa?
När vi kom till sjukhuset så erbjöd de även mig och Gubben att ta, så vi slog till vi med.
Vi tjejer klarade oss undan med ont i armen i 4 dagar, medans Gubben fick feber och frossa. Han som aldrig annars är sjuk. Rätt så milda biverkningar mot vad man kan åka på av svininfluensan.

Dagen efter vi varit där, gick de ut med att barn från 6 månader också ska få vaccinet. Och för min del känns det riktigt skönt att få ge det till lilla sonen också.

Idag ligger bonusdottern hemma och är riktigt sjuk.
Flera av hennes kompisar har samma symptom, och har fått diagnosen influensa över telefonen.
Själv så nöjer jag mig inte med en telefondiagnos, utan har sagt åt Gubben att köra in henne till vårdcentralen, som de sa på telen att vi kunde göra om det blev värre.
Och nu när febern och hostan bara ökar så är det väl dags.
Usch vad det känns nedrigt att inte hon också kunde ha fått sprutan samtidigt som oss andra. Usch vad orolig jag blir, både för henne och sonen som inte heller är skyddad ännu.
Vi får väl spärra av huset i vissa delar, för att minska smittan?!


Ja, som ni ser kan man ju lätt ändra sig i sina åsikter.
Snabbt kan det också gå. Man är ju inte mer än människa.
Kanske lite av en hycklare också?

Jo, det känner jag mig faktiskt som.
Jag som så stenhårt gick på om hur less jag var på allt som var vitt.

Härom dagen föll snön ute, och det var så himla vackert, och jag bara njöt...
Ljuset som det vita spred...

Ja, det resulterade i att jag rev fram pensel och golvfärgen som var kvar från stugan.
Och målade golvet i den lilla hallen, och även i stora innerhallen.
Och sååå nöjd jag är!!!
De mörkaste av utrymmen lyser nu, och känns så fräscha och harmoniska.
Så visst passade det även med vita golv i mitt hem.

Sen var det då mitt stora gamla skåp som jag ropade in på auktion i somras.
Mitt snygga ådringsmålade skåp, med rejäla slitningar i grått.
Mitt skåp som jag aldrig skulle måla...

Det ser nu ut så här;

och jag är inte direkt full av ånger.


För tillfället hänger det en gammal krans på, men den ska snart ersättas med en lingonriskrans.



På sidan sitter det små krokar, härligt rostiga...


Nedtill.


Och hela nederdelen. Och en skymt av det vita trägolvet.


Ja ni, vitt är allt en riktig toppenfärg att ta till.
Fast jag vägrar ändå att påstå att jag har ett vitt hem.

Sköt om er alla, och hoppas att ni väljer det som är rätt för er med vaccinet!

Kram
Hanna

Pest eller kolera?

Hej på Er!

Idag fick jag hem två brev från landstinget.
Angående svininfluensavaccinet.
De menar att både min 11-åriga Emily, och nu 5-åriga Inez är i riskgruppen, och bör vaccinera sig redan nu på onsdag.

Jag känner inte för att agera testperson till ett vaccin som är så pass dåligt testat i längden och som dessutom innehåller kvicksilver, och absolut vill jag inte låta mina små göra det heller.
Men vad gör man?
Säger de att de ligger i riskgruppen så törs jag ju inte heller låta bli, ifall det skulle bli något knas p.g.a att man hoppat över det.
Men så har man ju hört allt som hänt för dem som fått vaccinet...

Pest eller kolera.
Vad väljer man?

Hur ska ni göra?
Tänker ni vaccinera er och era barn?

Jag hoppas innerligt på att det hela planar ut, och att det blir färre svin än beräknat.

Nu ska jag våndas fram till onsdag, och älta och analysera det hela.

Ta hand om er nu, och hoppas att ni känner att ni vet vad som är rätt eller fel för er.
Det gör inte jag.


Kram Hanna

P.s Dagens bild är från förra julen. Jag har inte plockat fram något pynt än, fast jag lovade mig själv att börja så tidigt som igår. Men jag SKA!

En helg med tända ljus

Hej!


Nu var det ett tag sedan sist igen.

Livet går i 180, med praktik, inskolning på dagis, och allt annat som hör familjelivet till.

Förra veckan var det jag och Inez som var svaga.
Idag är det Gustavs (o)tur att ha feber och hosta. Men det var ju nästan givet efter hans två första dagisveckor. Vi är inte så himla starka mot alla äckliga baciller, efter att ha gått hemma i flera år. Nu ska man väl få allt som går ett tag framöver.
Men det är väl så som livet är. Inget att klaga över.
Det skulle ju kunna vara betydligt värre.





Nu i helgen är det ju som bekant allahelgonahelgen.
En helg som jag tycker ska vara lugn och fin.
En helg för eftertanke.

Jag tänker på alla som mist någon som de stått nära.
En extra varm tanke går till min svägerska i Finland som begraver sin endast 16-åriga son idag, efter en tragisk olycka.
Jag kan inte ens ana hur hemskt det måste kännas, och hur dåligt hon och resten av familjen måste må.

Jag tänker också på min underbara farmor Inez som gick bort för alltför länge sedan.
Och på min lilla farfar.
Jag tänker ofta, ofta på dem.
Min farmors bortgång var den första död som jag varit med om. Och jag känner ännu av de hemska känslor som den gav mig.

Och redan idag brinner ljus här hemma för dem som jag nämnt.
Och de kommer att få brinna hela helgen.
Jag hoppas att ni alla har det bra där ni är nu.


Av en underbar person fick jag lära mig att tänka lite mer positivt om döden.
Att man faktiskt visst lever vidare. Att vi alla kommer att mötas igen.
Om man väljer att tro på det, då kan smärtan dämpas. Om än bara en aning.


Så jag bojkottar halloween, som jag tycker blivit en riktig plåga.
Hur idiotiskt är det inte att plötsligt ta sig an en ny tradition, precis under en helg som för många är helig?

Varför kan man inte klä ut sig vid ett annat datum?
Vi bor trots allt inte i U.S.A. Och glad är jag för det.

Sköt nu om er alla.

Och till mina nära som inte blivit nämnda; Jag tänker på er också.
Ni vet vilka ni är.


Stora kramar
Hanna

Hej på er där ute i stugorna!


Hur har ni det? Mår ni bra?

Här värker huvudet, halsen och resten av kroppen.
Det känns lite tungt helt enkelt.
Stackars Inez är lite gnällig, och känns aningen varm.
Ändå kutar hon runt för fulla muggar och busar med Gustav, och gråter om vartannat...


Idag visar jag er kudden jag köpte inne hos Majsan tidigare i veckan.
Jag har spanat in den lääänge, och nu när det bara fanns en kvar slog jag till.

Det blev en svart en, som nu bor på soffan. Jag har njutit i soffan varenda kväll sedan den kom hem. Mer kramgo än vilken karl som helst kan jag ärligt säga.


Här hemma pysslas det lite i den mån jag hinner.
Förra veckan var det ju stugbesök, och plockande av lite naturpynt.


Och här är en av mina minigranar som följde med hem därifrån. Jag tycker inte att granar är direkt juliga utan pynt och ljus, men däremot något som passar till den sena hösten, och vintern som snart snart är här!


Nu blir det liggläge med nya svarten i soffan, med massor av tända ljus.
Livet är bra härligt, trots förkylningar och krämpor!!!

Jag önskar er en riktigt härlig helg!!


Kram Hanna

Inte som planerat...

Halloj!


Vad kul att flera stycken av er fortfarande kikar in här!
Så då kan jag väl lika väl köra vidare då...

Mossiga lärkkvistar ligger utspridda lite överallt här hemma nu. Inte fel med flera stora träd intill stugan!




I helgen hade jag ju tänkt att fixa, dona och mysa...
Varför planera egentligen, jag borde vid det här laget veta hur det går då.

En del av det som hände:

*Jag glömde bort den pågående älgjakten och tog med mina två minsta ut i skogen vid stugan.
Där funderade jag på var de sköt någonstans, och varför...

*När jag skulle börja måla insåg jag att min vanliga målarfärg var slut.
Så då tog jag jag en billigare variant (som fanns hemma) i hopp om att den skulle funka. Resultatet blev bara kladd.

*Lagom till matlagningen blev det strömavbrott. Trodde jag.
Men det var "bara" en propp.
Tyvärr hade vi inga nya hemma. Det blev mackor istället för lagat. (Så går det när man är ensam hemma med två små, i spöregn utan körkort.)

*Jag såg fram emot en mysig och skön söndag i trädgården med plock och röj ihop med Sonen. Efter fem minuter började han att gnälla om att gå in. Efter ca 45 minuters tjat gav jag upp. Nu ligger det snygga skräphögar lite överallt i trädgården.


Inga stora grejer kanske, men lagom mycket för att känna att det inte alls blev som jag tänkt...

Men en jättehäftig sak däremot, var beskedet om att Sonen fått en dagisplats på vårat enda val av dagis, efter mindre än en vecka i kö!!!
Heeelt otroligt!


På återseende goa vänner!
Kram Hanna

P.s Kolla gärna in mina auktioner som jag har på Tradera. Klicka HÄR så kommer du till dem....

Finns det någon kvar här?

Hej hopp!

Finns det någon som fortfarande kikar in här tro?

Jag känner mig som en riktig vel-potta nu, men jag måste säga att det inte riktigt känns som hemma på No 50, trots allt...
Så just därför kommer jag att skriva här idag.


Jag har haft en ganska annorlunda vecka, mot vad jag vant mig vid de senaste åren.

Praktiken hos Majsan, inne på Lavendel & Romantik har dragit igång, och det känns suveränt.
Efter första dagen var jag nära att slänga in handduken, men insåg (tack vare goaste Majsan), att jag verkligen borde ge det en chans.

Och glad är jag för det.
Det känns fantastiskt att komma hemifrån, och få göra annat än att plocka, diska, tvätta och laga mat.
Att ha härliga vuxna människor omkring mig istället för bara barn, det är inte heller fel.
Och när dagen på "jobbet" tagit slut, ja, då känns hemmet bättre än det gjort på flera år.
Det är bara några av alla positiva saker som jag kännt de senaste dagarna.


Egentligen skulle jag vilja ha visat er fina bilder från butiken.
Men tyvärr lyckades jag inte ta några bra...
Delar ändå med mig av dem, som visar några av nyheterna som vi har plockat fram i butiken de här dagarna.

Det har kommit oooootroligt mycket nytt, och "vill ha"-listan är nu lång...

Den här kransen i fusk-lärk föll jag för direkt. Ett måste tror jag nog.



Snygga trälådor, som passar perfekt till t ex bestick. Här med småpåsar fyllda med olika söta fattigmanssilverkulor i, och kulor med platt undersida (kallas det kula då?), som blir kanon till dukningar.



En takkrona klädd med gran, här med prismor i... Också något jag suktar efter...


Ja, det är bara en pytteliten del av allt fint som kommit.

Nu längtar jag väldigt efter att börja pynta så smått inför julen.
Som jag nog skrev förra året, så är det ju som bäst innan.
I år kommer grannarna att få njuta av stjärnor och stakar från den 1:a november.
Why wait any longer?!
Är ändå inte så mycket för "traditioner".


Önskar er alla en riktigt härlig helg!

Själv ska jag ska måla, pyssla med natur-pynt som jag hämtat i stugan, och umgås med mina barn, som känns än mer underbara nu när jag fått lite distans till dem.

Äntligen är jag JAG igen. Inte bara mamma.

Puss på er!
Hanna

VECKO REVYNS BLOGAWARDS

Tittar in en snabbis för att efterlysa bloggkompisar som också är inbjudna till Vecko revyns blogawards.

Ett evenemang som jag ogärna vill missa, och det skulle vara skoj att ha sällskap dit.....
Och nu är ju bara bloggare inbjudna.

Är ni bjudna och ska dit; snälla maila mig på detstoragrahuset@hotmail.com
OM ni vill ha mitt sällskap - förstås!


Hoppas att någon sötis hör av sig!

Hanna

Nä, jag kan inte....

...hålla mig borta från bloggvärlden.

Det finns så mycket roligt här.
Men som jag sa så är jag färdig här, men vill hälsa alla som vill välkomna till min nya blogg som säkerligen kommer att likna denna.
Den är ju trots allt min.

Välkomna till in till № 50 !

Stora kramar från en som saknat er länge redan...

Nu går jag...

Hej!


Tusen tack till alla er söta människor som besökt mig här på bloggen under de ca 1år och 9 månader som jag hållt på med det här.


Det har mestadels varit skoj att blogga, även om jag under vissa perioder har haft det lite kämpigt. Bl a när kanal5-tävlingen pågick, och även när min besöksräknare kom upp emot 600 besök /dag...
Tack och lov gick dessa saker över relativt snabbt, för de båda gav mig en enorm prestationsångest.
Den känslan får jag inte längre av bloggen, och det är jag glad för.

Däremot så saknar jag även den där roliga känslan med allt som bloggen tillför.
Trots att mitt stora intresse fortfarande är det samma som när jag började.

Därför tackar jag nu för mig, och går ifrån datorn på obestämd framtid.

Kanske kommer jag tillbaka, kanske inte.
Som det känns nu har jag gjort mitt här på "Det stora grå huset".
Som bloggare alltså, inte boende i det... ;)
Så jag misstänker att det blir en helt ny blogg om det blir något mer.

Dagens bild symboliserar att jag går ifrån från bloggen...
Jag önskar att jag kunde göra det i dessa godingar , men som det är nu skulle det bli mycket papper fram i tårna...


Nu tar jag tillbaka mitt hem, och låter det vara något enbart för oss som bor här, och för de vänner som kommer hit.
All inspiration som hösten fört med sig stannar här hos mig.

Det känns hur som helst som helt rätt beslut, och jag ser ljust på tillvaron och det som komma skall - så tro inget annat!

Så tack igen för min tid som jag fått med er, och den energi ni lagt på mig!
Några av er har jag lärt känna irl, och er hoppas jag få fortsätta att ha omkring mig. Jag fortsätter att vara mitt gamla jag, men dock inte så offentligt.

Sköt om er nu, och ha en alldeles underbar höst och fortsättning på livet!

Stora kramar

Hanna


P.s Måste säga att det är väldigt ledsamt att höra att så oerhört många av "oss" drabbas av elaka anonyma människor. Väldigt sorgligt tycker jag, men tro för all del inte att kommentaren jag fick gjorde mig någon skada. Nej, den var inte så farlig - om än dum, men den drev mig inte till detta. Ni som följt mig har nog märkt att mitt intresse svalnat under en längre tid...
Ville bara säga det.