19 februari 2009

En hemmamammas tankar

Hej!

Jag heter Hanna, och jag är hemmamamma.
Jag bor i ett helt vanligt hus, som är mer fult än fint.
Invändigt råder total kaos, som beror nästan helt och hållet på mig själv.

Jag är en inbiten loppisräv, en sakletare och samlare utan dess like.
Att jag inte lyckas kombinera de sysslor som måste göras i hemmet, med det som måste göras med mina hemdragna gamla saker börjar gå mig på nerverna.

Jag har en del helt underbara saker i mitt hem, enligt mitt tycke.
Underbara saker som bara står och väntar på min uppmärksamhet.
De har hittats ute på mina skattjakter, och när de kommer hem så dumpas de av här eller där i huset, p.g.a allt annat som måste göras.

Nu är jag så förbenat less på detta kaos, att jag på sistone funderat på att lägga ner bloggen, eftersom jag inte ens har ett hörn som är fint och kan fotas.
Jag är varken inredare eller stylist, inte ens i mitt eget hem längre.


Den här söta tavlan fick jag med i en s.k fyndlåda på söndagens auktion.


Jag har tappat gnistan, och även drabbats av den hemska bloggosäkerheten som ibland dyker upp.
Den där vidriga känslan som handlar om att jag inte duger.
Att jag inte klarar av det här längre. Att alla andra är så mycket bättre.

Men jag tänker kämpa emot dessa känslor och fortsätta. För oftast är det bara sååå roligt. Jag vill hitta tillbaka.


Det är ju meningen att man ska göra detta för sig själv sägs det; men kom igen?! Inte enbart, eller hur?
De allra flesta av oss sitter ju ändå med besöksräknare och olika små uppmaningar till besökarna att prenumerera på just våran blogg.
Är det bara för att det är så roligt att blogga, eller är det för att det blir ännu roligare ju fler som gillar en?
Jag tänker inte svara på det själv, men om jag säger att det "roliga" ger mig prestationsångest ibland, ja då vet ni nog.
Ni gör ju som ni vill, om ni kommer hit eller inte.
Men jag kan inte lova er roliga inlägg med vackra bilder för jämnan.



Den här härliga våriga kransen hänger ovanför den lilla tavlan med flickan på.


Jag beundrar alla er där ute, som har småbarn som ni tar väl hand om, och en del går även till "riktiga" jobb, och dessutom har ett hem som ni pysslar i på det sätt som vi fanatiker gör.
Hem som dessutom platsar i alla de vackra tidningar som finns. Och dessutom levererar ni vackra bilder med lämpliga texter på era bloggar.
Helt otroligt tycker jag! Tack för att ni delar med er!
Men jag måste sluta att jämföra mig med er.
Jag spelar i en lägre division, och det är dags att inte kämpa emot den sanningen längre.


Jag älskar den!
Min söta mamma köpte den åt mig i Uppsala. (Om ni förstorar bilden kan ni kanske se på lappen var den kommer ifrån.)



Igår när min mormor skulle åka hem efter ett litet besök här, sa hon: "MEN vad rörigt ni har det!"
Hon tyckte att familjerna på tv (Familjen annorlunda) var beundransvärda, som hade det sååå fint hemma trots så många barn.
Jag håller med henne.
Tyvärr så är jag inte lika duktig, trots att jag bara har fyra barn här hemma.
Jag vet.

Det var dagens sanningar.
Och till dem hör även att jag älskar storleken på min familj, fast jag inget hinner med här hemma. Jag måste försöka att acceptera det.
Och inte tänker jag sluta släpa hem saker heller. Det är ju mitt enda sanna nöje.
Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete. Typ....
Svårt att leva efter bara.


Inget mer gnäll just nu.
Men ni som följt mig ett tag vet att sådant här hör till min blogg också.
Och jag pallar inte med att skriva försiktigt och opersonligt för jämnan, för att jag är rädd för att stöta mig med någon eller förlora läsare.
Det får vara slut med det nu. Jag är jag, och min blogg ska vara min.


Imorgon kommer jag att ha en liten utlottning, med saker från en av Borlänges absolut sötaste butiker.
Vill ni veta vilken jag menar? Ja, då ses vi här imorgon då!



Ta hand om er!

Stor kram Hanna

62 kommentarer:

Lindas Vita Lantliv sa...

Tycker du är alldeles för hård mot dig själv, gumman. Du har ett underbart fint hem, men du lever ett väldigt stressigt liv just nu med barnen och spec "den lilla vilden".

Jag har sett ditt hem och VET vilka skatter du har där, din tid kommer..ha inte för höga krav på dig. Rätt vad det är är barnen självständiga och då får du tid att pyssla och dona med alla dina vackra saker!

Och du är inte ett dugg sämre än någon annan, snarare tvärtsom..hur många mammor ORKAR ta hand om ett hem fullt med barn? Många lämnar ju gladeligen iväg barnen för att slippa all stress, tyvärr.....

Din blogg är din, och den är suverän som den är,,,,våga "gnäll" det är OMÄNSKLIGT att INTE göra det...många bloggar visar upp en "falsk sida".....

Jag håller på dig, det vet du....

Stora kramen!//Linda

Lindas Vita Lantliv sa...

Hellre en fantastisk mamma, än ett fantastiskt hem!

Så det så!

Ingeborg sa...

Nej men..... du har en sådan... dag! Jag har det allt som oftast. Jag tror(fast man inte alltid skulle kunna tro det) att alla vi som bloggar och visar fina bilder på våra hem.., allt som oftast känner som du. Åtminstone jag. Är grymt pedantisk när det gäller mitt hem. Men tyvär är det ingen annan i familjen som är det. Jag älskar att ha det snyggt runt omkring och det är knappt att jag kan gå o lägga mej innan allt är snyggt och fint hemma. Men eftersom ingen annan bryr sej så är jag nästan gråtfärdig ibland. Ibland tar jag mej i kragen och tänker som du, hellre lite skit i knutarna än ett helvetiskt hem ;). Det är ju trots allt viktigare att vara tillsammans och njuta av den lilla tid vi har, då ingen har hobbyn, skola , jobb och allt annat som fyller dagarna/kvällarna.
Fortsätt du med att fynda på loppisar - för det är som du säger en sak som gör livet roligt.Jag får grymma kicks av att inreda och möblera om ..men det är ju en sk som familjemedlemmarna kanske inte fattar.

Ha det så bra och fortsätt blógga- det är roligt att läsa dina inlägg.
Kram,
-Lotta

ps! Det skall bli roligt med en ulottning - igen!

Ingeborg sa...

Tillägger ännu och håller med Linda
" HELLRE EN FANTASTISK MAMMA ÄN ETT FANTASTISKT HEM"
Fast det skulle ju vara super mys-pys-liv ifall man kund ha båda och samtidigt få ALLT!
-Lotta

Cattis sa...

Jag gillar verkligen din blogg och det är skönt att höra fler som har det som jag, jag har ändå bara 2 barn! Men inte är det nån ordning för det och jag skyller allt på mig själv, men varför det egentligen?! Varför ha så höga krav? Huvudsaken är ju att barnen och man själv mår bra. Jaja, jag tänkte bara säga att jag gillar din blogg! Så fortsätt med den! Kram

hemtrevnad marie sa...

Å, du Hanna.....
du är fantastisk på alla sätt!!
Visst har du både ett vackert hem som ger oss mycket inspiration!
Och är en fantastisk mamma som VILL vara med sina barn, hela dagarna...vi är inte så många som vill det, tyvärr...iallafall inte om man ska tro politiker!!?
Och inte kan man ha en superstädat och kliniskt hem, när man har småbarn, och föralldel, större med ...mina gossar är INTE de bästa på att plocka iordning, direkt, och ibland blir jag sååå trött på allt stök, då jag egentligen mår bäst när det är iording....fast det viktigaste är ju att man är tillsammans...och jag är ju likadan som dig , som helst vill måla och pyssla, och gärna gå på loppis ofta...man bor ju lite i en lagerlokal ibland , alltså, hihi!
Och inte tror då jag att alla bloggare har inredningsreportagefint HELA tiden, hur sjutton skulle man kunna ha det...vissa vill ju ge sken av det...och vissa har det ju kanske, med majoriteten är ju vanliga mammor som kämpar på med plock och tvätt och stök...så får man plåta i nån vrå som känns okej, och ibland inte ens det!
Inte ska du sluta blogga för visst är det kul!
Och din blogg är din , och så vill vi också ha det!
kramis gumman!
ps,vill du vara med och tävla om en handmålad rullgardin, så kika in till mig!

Katarina/Lantlyckan sa...

Sitter här och fikar med min 6-åriga dotter och blir lite sorgsen när jag läser det du skriver, även om jag mycket väl känner igen mig i mycket. Speciellt det där med alla skatter som bara ligger och väntar på just det DÄR tillfället då de ska fixas till och ställas fram. Hade egentligen inte tänkt skriva någon kommentar men då utbrister min dotter plötsligt: "Vad heter hon som har den där bloggen?" Jag svarar "Hanna". "Då kan du väl skriva att hon har ett fint hem" säger hon. "Och glada skrattande barn på bilderna". "Ja" svarar jag och nu har jag skrivit det. Och jag håller med. Ha en skön dag!

Kram Katarina

Henna sa...

Hejsan...
Du har beskrivit det som jag allt som oftast känner, exakt. Så många bloggare det finns i denna sajbervärld, med sååå vackra hem...och ens eget hem kommer inte i närheten, men trots allt så stortrivs jag och mitt i all vardaglig kaos så hoppas jag att människor i min omgivning tycker och känner sig som hemma i vår enkla boning :-)
Din blogg är fantastisk och du verkar vara en mycket klok kvinna. Kikar in hit titt som tätt, men är otroligt dålig på att lämna en kommentar efter mig...

Ha en fin dag!

Kram Anne

sockergryn och hemlikheter sa...

Men goa Hanna!

Klart att man ska blogga för sin egen skull, men visst är det svårt att låta bli att jämföra sig med andra ibland!

Fast du gör ju en så himla bra sammanfattning; du är du och din blogg är din! Och vet du, det är därför som jag gillar din blogg så mycket!

Jag har bara hälften så många barn som du och det ser ändå ut som bara den här allt som oftast.

Men som du har skrivit förut - det är ju himla bra med detaljbilder, eller hur?! :-)

Ha det bäst!
Kram Helena

PiLi sa...

Kära nån..
Hanna, här får du lite mer "pepp-talk", från en medelålders kvinna, som egentligen inte platsar i många av er bloggares värld.. Detta eftersom jag är frånskild, ensamstående, har vuxna barn och barnbarn, bor numera i lgh.. inte i hus och saknar min trädgård ..
Har arbetat från jag var 18 och redan levt det liv som ni andra just beskrivit här i bloggen.
Haft samma prestationsångest över att hemmet o livet skall vara perfekt, samtidigt som man ska bry sig om allt och alla andra.. tappat bort mina drömmar, samlat på sånt jag tycker om, pysslat o sysslat, fixat o donat, försökt vara en så bra mamma som möjligt, med misslyckanden även där... så hallå, hallå... stopp och belägg!
Du har en jättefin blogg, förmodligen fyra gulliga och ibland mindre gulliga barn.. gör så gott du kan och däremellan är det kaos, men även roliga stunder..
Så sluta slå på dig själv.. för vet du vad?
Du är bara en livs levande människa.. ingen ROBOT!!!
Tack och lov för detta..:)
Så fortsätt skriv vad DU vill, det är DIN blogg, DINA tankar och känslor, DIN familj som lever som NI vill! Skit i Jante-lagen..:)
En dag sitter du där annars och ångrar dig, VARFÖR gjorde jag inte det jag ville...??!
Lycka till och ge inte upp!!
Kram från en "tant"..:)

Mamma S sa...

Men herregud, sluta. jag tycker att du alltid visar jättefina bilder, men det som skiljer din blogg fårn alla andra är det du skriver. Din blogg är den enda där jag inte bara snabbtittar på bilderna utan jag läser alltid vad du skriver och det är alltid så bra saker. Eller bra, det är ju inte bra att du känner dig oduglig såklart, men du förstår vad jag menar hoppas jag, kloka saker. Sluta för guds skull INTE att blogga!! Din blogg är bäst..

Miss Marple sa...

Å, Hanna! Jeg kjenner meg så igjen i det du skriver! Jeg syns alle andre har det så flott, akkurat som i innredningstidningarna, og her hjemme... T.o.m. barneværelsene ser stylet og fine ut, mens her flyter det av Lego og Barbie...og ikke bare på deres rom... Jeg undrer også på hvordan mammaer som jobber ute klarer alt. Man skulle jo tro at den som er hjemme dagen lang har et hus som alltid er både rent og ryddig - og stylet, men det er IKKE slik hos meg. Føler meg ofte lite effektiv og ikke det minste duktig =( På den annen side blir det nødvendigvis mer greier strødd utover hele huset når det er barn hjemme hele dagen. Jeg har også mange ting stående som jeg har så store planer med, men det tar en evighet med alt. Alltid mye annet å gjøre.
Håper du fortsetter bloggen, og det tror jeg du gjør også. Tenk så mange besøk du har og så mye inspirasjon du gir!
Jeg føler iallfall at som hjemmemamma er det så godt med litt "påfyll" via bloggen. Man har ingen kollegaer i denne jobben, og da trenger man noe annet. Selv om ungene er herlige og man elsker dem over alt på jord, så trenger man i blant litt andre impulser og litt egentid.
Ønsker deg en fin dag =)

Lilla huset på prärien sa...

Neeeeeeeeeeeeeej Hanna! Du FÅR inte sluta blogga - det är just därför jag älskar läsa här hos dig, du skriver som det är och som du mår! Härligt uppfriskande. Och man behöver inte visa fina bilder för jämnan - visa upp det du fyndat istället, innan du har gjort någonting vid dem. Du kan skriva vad du tänker göra istället juh.

Och den där familjen på tv... hallå... de är på TV! Tror du inte att de har farit runt där som galningar och städat innan? Det HAR de! Jag lovar. Och vi med stora familjer - OM man kommer oanmäld och hälsar på, då får man faktiskt lov att ursäkta stöket. Så ser det ut hos oss alla! (Vi pratade ju om det igår gumman! Filade du fötterna *skrattar*)

Kära du - love you lots!

Kram J

Hwita Drömmar sa...

Hej Hanna! Jag tycker ditt hem och dina bilder är jättefina! Jag "snubblade" in på din blogg för ca ett halvår sedan och fastnade. Jag kommer ihåg att jag tyckte du hade målat dina loppisfyndade möbler så fint! Det såg jätteproffsigt ut och jag blev inspirerad att själv besöka loppisar och måla om vitt! Nu har jag också startat en blogg, du var en av de bloggar som inspirerade mig att själv testa detta. Jag följer din blogg och missar nästan inga inlägg! Tycker du har ett jättefint hem, bra tips och så skriver du väldigt bra och roligt! På ett personligt vis, därför fastnade jag för din blogg. Jag tycker inte att du ska sluta med bloggen, men självklart får man ju prioritera ibland så att man hinner med och slipper känna stress & press! Hoppas att detta kan ge dig en sporre att fortsätta med bloggen för jag tycker du gör det såå bra! Kram M

Zassi sa...

Psst. Man visar ju bara valda delar av sitt hem =D
Det litet tips.
Nu har jag visserligen inga egna barn, men vi har gubens 2 grabbar varannan vecka, jag har jobbar heltid och ibland lite mer..

Hinner väl trixa nån kväll och kanske fota på helgen. Blogga kan man ju göra ändå.

Du visar SUPERFINA bilder och du har en underbar blogg.
Kramkram

rosenskära sa...

Kära nån, som min farmor skulle sagt. Hur många trogna läsare har du Hanna? Varför tror du de är trogna? För att de är snälla?

Nej du, för att du är du, hemmamamma eller inte, loppistok eller inte, fult eller fint hem, skit samma! Du är lätt att identifiera sig med, det är nog ett ärligt svar, om du vill ha det. Du visar att det som kan vara underbart ena dagen kan vara äckligt vedervärdigt nästa! Precis så som de flesta av oss har det.

Här ligger udda strumpor, rena men ändå, slängda överallt på övervåningen, ingen ids para ihop dem, Alicias urvuxna kläder ligger i högar över hela vårt sovrum i väntan på att avyttras för att jag ska kunna tjäna en liten slant att handla på loppisar för. Makens och mitt sovrum ser därmed ut som rummet som Gud glömde...

That's life, but i'm alive!

Kram/Lena

Milla sa...

Hej Hanna. Jag brukar läsa din blogg ibland och tycker den är så himla personlig för att du då och då gör dessa totalt ärliga avtryck om tillvaron. Jag är inte någon inredningsbloggare och kommer aldrig att bli, nog för att jag skriver ibland om mitt hem men jag skulle aldrig ORKA ha den drivkraften som många har. Jag läser massor av inredningsbloggar, dels för jag får massor av inspiration (som aldrig genomförs) men dels för att det har blivit ett fenomen. Man ser direkt ibland när -ursäkta- några tar efter varann, gör samma sak. Visst är det inspiration men ibland lite roande. Som du säger, många firar sina besöksräknare och antal inlägg samtidigt som man inte bryr sig om det i samma andetag. Jag funderar på hur många som hamnat i en bloggfälla, som shoppar sönder sin ekonomi, blir stressad av att ta alla foton, göra fint ... för att få det på bloggen. Jag tror det är många, fast ingen riktigt erkänner. Så ofta undrar jag hur tillvaron egentligen ser ut för alla, har de inga dåliga dagar, är arga, upprörda. Är det ingen som läser nyheter och upprörs av det som händer i världen? Jag vet att det kanske är fel att skriva om på bloggen, men jag för min del tycker att personlighet är en stor tillgång. Precis som du skriver Hanna, så tror man till slut att alla har en sån perfekt tillvaro med sina prinsar, prinsessor, kejsare och vad nu allt som alla småbarn får heta... ja, inredningsbloggvärlden har i viss mån fått en viss The Perfect World stämpel och nu iakttar jag senaste trenden, att få sitt hem i en inredningstidning eller bilaga.
Jag tycker det är superkul och missunnar inte alls någon detta, men jag kan ana att detta kan vara enormt jobbigt för många som finns där ute. Själv kommer jag att fortsätta skriva på min blogg på ett helt ostrukturerat sätt som jag alltid gjort, i en kaosartad tillvaro stundtals, kontrollerad stundtals. Känner du att det är rörigt just nu, låt det vara så, låt inte andra världar tränga sig in i din, för det finns säkerligen samma kaos där med ...
Kram på dig Hanna och för ett jätteeftertänksamt inlägg som jag hoppas många grunnar på.
Kram Milla ("FlowerPower")

Anonym sa...

Hej!
Hoppas verkligen Du fortsätter som tidigare - Din blogg är ju en av de bästa.
Ha det jättebra!
Kram
awa

Leamarlené sa...

Det är så kul att du kan vara så ärlig och öppen...var stolt över det. Jag tror du gör så gott du kan med allt här i livet...och visst känner jag igen mig på mycket du skriver...ingen är felfri. Allt måste inte jämt vara toppen fint eller städat...det har vi nog ingen. Har själv haft en lång svacka ett tag nu och hoppas att det vänder snart.
Jag gillar din blogg...spelar ingen roll vad det handlar om...det är nog dig som person jag gillar att blogga med och bloggar bara med dom som det känns rätt...du är en av dom så du får inte sluta.

Jätte kram, Marlene

Hemmalycka sa...

Livet går upp och ner så är det bara. Ibland går livet som en dans och då är det ju härligt. Men för de flesta av oss är det mycket vardag och allvar oxå. Jag tänker skriva på min blogg så länge jag tycker att det är kul och att det ger mig glädje som det gör just nu. Men jag är ju ganska ny bloggare oxå. Jag hoppas du fortsätter för du har en väldigt fin blogg.
Kram Åsa

Helena E sa...

Hej Hanna!
Jag återvänder alltid till just din blogg och kollar, har jag bara en kort stund på mig så är din blogg en av dem jag bara måste kolla. Jag gillar att jag känner igen mig i det mesta du skriver och inget hus som det bor människor i är snyggt och städat jämt! Den som hävdar det ljuger eller är på väg rakt in i en utmattningsdepression. Fortsätt skriva som du gör och fortsätt loppisfynda för 17 (som om det skulle gå att sluta när man en gång fastnat...). Livet är för kort för att man ska gå runt med dåligt samvete. Jag ser fram emot nästa inlägg.
Kram Helena E

JohannaDesign - Blommor, smycken o inredning sa...

Jag tycker din blogg är jättetrevlig :) Det är lätt att bli påverkad av andra och att man jämför sig och tycker man är sämre.. jag tillhör också den skaran... men det är bara att skita i det och göra det som man själv tycker om och tycker är roligt. Då mår man själv bra och det är det viktigaste :) kram Johanna

Hwita Villan sa...

Hej Hanna!

Jaa du, haham jag tar itne direkt åt mig som en av dem som alltid visar fina bilder, skriver lämpliga texter m.m. men tankar om bloggandet dyker ju förstås ofta upp. Och jag har försökt att lägga mig till med en annan mentalitet - att inte ställa så höga krav på mig själv. Därför har jag slutat att försöka svara på alla kommentarer (och då får jag ju ändå inte så många som du) för att det blev ett stressmoment. Och det är jag väldigt glad för. Jag hoppas ju t.ex. att folk inte bara besöker min blogg och skriver en kommentar för att få en kommentar tillbaka. Jag gör ju inte så själv...

Å andra sidan så har jag som du skriver en besöksräknare. Och det tycker jag är jätteroligt! Kul att se hur många som läser min lilla blogg. Och det blir en sporre på ngt sätt. Men däremot ingen press. Så bloggandet är mest för min skull - för jag har alltid tyckt det är roligt att uttrycka mig på olika sätt, men även att pyssla med layouten osv med bloggen - det är också kul. Men det är klart, hade jag BARA skrivit för mig själv, och jag visste att INGEN läste det, då hade jag nog skrivit lite annorlunda.

Nä, ta det lugnt. Jag tror att de som följer din blogg gör det för att de gillar din stil. Ibland tror jag man komplicerar saker och ting i onödan. Blogga om det DU vill, och hur ofta DU vill. Men sedan är ju förstås frågan - hur viktigt är det med läsarna? Om man tror att de är kvar även om man bara skriver efter sin egen känsla, t.ex. Och vill man blogga på något annat sätt än enligt sin egen stil, den man "är"? Man kan ju ställa sig själv flera sådana frågor. Helt enkelt vad är det som är viktigt?

Nä nu blev det väldigt pladdrigt. Du har din stil Hanna, som folk gillar! Fortsätt bara vara du och gå efter din känsla. Klart vi vill att du ska fortsätta blogga, men behöver du en paus så behöver du det :).

Stor kram iallafall!

//M

Nettan sa...

Har du en sån dag !
Men du...du ska bara blogga för din skull & ingen annans.
Hur kul vore det om alla hade det perfekt hemma & precis likadant.
Då skulle jag nog sluta titta in till " bloggvärlden "...

Tror nog dessa bloggare har skit i hörnen, de väljer bara att inte visa det... ;0)

Man ska göra det som känns bäst & blogga om det som ligger dig varmt om hjärtat, det ät det viktiga !
Inte vad andra tycker...

Fortsätt som du brukar =0)
Kram Nettan

Ankan sa...

Hej !
Du har en underbar blogg som jag har upptäckt på sista tiden. Du skriver väldigt bra, visar mycket vackra bilder och jag hoppas verkligen att du vill fortsätta blogga !!!
Jag kan lova att jag har det mycket värre hemma än du. Jag hinner aldrig heller att göra i ordning de möbler och saker jag vill. Jag är absolut inte i bloggvärldens toppskikt, men det är ju så kul.

Kram !!

i et lite rødt hus sa...

Hei du,
Jeg er fast leser av din blogg, og synes det er såå bra at du er så ærlig. Jeg er også hjemmemamma med fire barn, og her råder det også stort sett kaos. Jeg rekker helt enkelt ikke over, selv om jeg gjerne skulle ønske at jeg gjorde det. MEN, jeg prioriterer ofte andre ting som i mine øyne er viktigere enn å ha et strøkent hjem til enhver tid (Det kan ikke min mamma forstå, når hun kommer på besøk peker hun alltid på ting jeg ikke har fått gjort, spiller faktisk ingen rolle hvor ryddig jeg har det, det er alltid noe, DET kaller jeg skikkelig frustrerende!) Slik som i går, prioriterte jeg å ta med meg 2 av barna på skitur, men jeg burde vel absolutt ha holdt meg hjemme og ryddet, kanskje. Hva er det barna husker? Helt klart opplevelsene.
Jeg elsker iallfall bloggen din, og liker at du er så ærlig, det er slik jeg kan kjenne meg selv igjen i deg! Det som hadde vært utrolig spennende hadde vært hvis bloggerne kunne vise hvordan det virkelig ser ut i deres hjem, for jeg tviler på at det alltid er like strøkent og perfekt, ingen er supermennesker:)
Du, ha en super kveld, slapp av, og ikke tenk på at kaoset råder. Vi lever bare en gang, og i det ene livet må det gjøres andre ting enn bare å rydde:)
Klem fra meg

Lilla jag sa...

Det är klart att man ska blogga för att man tycker att det är roligt, blir det för mycket så ska man ta en paus eller sluta helt!

Onödig stress är aldrig bra!

anette sa...

Hej Gumman. Vill bara skicka dig några rader och tala om för dig att DU ÄR BÄST för det VET jag. Kramisar från Anette

Hanna i Det stora grå huset sa...

Hej Anette!

Å, du är en sann vän. Tack för dina gulliga ord. Fast jag vet ju att du är lite partisk... ;)

Kram på dig!
Hanna

Änglahem sa...

Hej Hanna,

Tror du jag känner igen mig?...om! förutom det där med 4 barn jag har ju bara 2. Men jag har samma tankar, lägga ned bloggen....tycker inte att det är så roligt längre, tappat gnistan.
MEN du får Absolut inte sluta!!*ajaj* vem ska då liva upp mig en gråmulen dag och dammhögarna som växer uppför vaderna*suck*...

Dom som jobbar heltid, har fläckfritt hem, pyntat och nybakat...hela och rena ungar...fräscha o pigga...tror du inte att det bara är en fasad igentligen? Hur mår familjen runt omkring med en mamma som aldrig kan ha en möjlighet att sitta still, busa och gosa med barnen medans dammet övertar hemmet! Perfekt hem får vi andra ha när barnen är utflugna(försöker intala mig detta, bankar i princip med hammare för att få in det i hjärnan).

Nähä..nu ska jag sluta spy galla över stackars dig, men vill säga att jag är helt övertygad om att du duger precis som du är! Låter ju betydligt mycket bättre med en Lycklig mamma och lite skit i hörnen. Ska bli min nya devis!

Kramar, Ulrika "Svammelfia!

Galleri Hönshuset sa...

Hej på dig. Ja du, jag vet inte ens vad jag ska säga =) eller börja...

Jag håller med dem andra tjejerna om att det vore ju otroligt tråkigt om du slutade.
Jag tror tyvärr att det är många som tänker att: men jag har ju aldrig så där städat och fixat som dem andra, hur hinner hon med allt? bla bla bla...

Men vi har nog alla, mer eller mindre, lika stökigt hemma och lika många dammråttor som INTE syns på bild, för inte tar man kort på dammråttorna...!...


Hoppas det löser sig med dina tankar....och du, är man osäker om man duger som bloggare, kolla antalet besökare och kommentarer på din blogg. Du ser Hanna, vi gillar dig, ditt skrivande och ditt hem, precis som det är =)

Ha det gott. Kram Pirre

K sa...

Men daaaah skrev en lååång kommentar som försvann *bannad*

Iallafall så kan du totalglömma att DU skulle spela i nåt korplag, Du har en alldeles fantastisk förmåga att fixa o dona till ett så personligt å fint hem. LOVAR att vi är många som beundrar dej för det OCH är AVIS på d. Du tillhör snarare ELITEN typ NHL eller nåt...;D

Från d ena till d andra...Var d du som sålde HATTASK på loppiset i gylle?
Isåfall har jag bidragit till din loppiskassa...Eller sambon då jag fick den av hononm...Du lurade dit mej juh...

Efteråt va vi till Dollars å där fick jag syn på värsta tjusiga ROSA cowboyhatten som ja tyckte sambon kunde ha o gömma i lådan HAHA

Ha det bäst kramis /K

Jill i Fyra Rum och Kök sa...

Du har en jättefin blogg! Du får helt enkelt sluta att lyssna på dig själv. ;-) Nej, skämt åt sido...nog har man dem tankarna ibland. Att alla andra bara gör det så mycket bättre än en själv. Men så är det ju egentligen inte. Vi är bara olika och bloggar också på lite olika sätt. Men det är ju det som är härligt, och som gör att inredningsbloggandet lätt blir en drog. Att faktiskt inspireras av "vanliga" människor och deras hem. Och nog inspireras jag av dig - alla fina fynd du gör och allt du skriver om. Härligt!

Anonym sa...

Hej Hanna!

Jag hoppas verkligen att du inte lägger ner bloggen! Jag gillar att läsa det du skriver och titta på dina fina bilder. Kan inte förstå att du säger att du inte har det fint för det har du.
Tycker att Lindas citat var så bra, det ska jag lägga på minnet och tänka på de dagar när jag känner att det är alldels rörigt här hemma och jag inte har någon lust att göra nåt åt det =)

Ha det bra!
Kram
// Nilla

Maggie sa...

Din blogg är ju en utav mina favoriter! Du har ett jättefint hem. Jag har just börjat blogga och undrar om jag får länka till din blogg? Keep on blogging!!
Maggie

Hanna i Det stora grå huset sa...

Hej Nilla!

Tack för dina gulliga ord.
Nä, som jag skrev kommer jag inte att lägga ner bloggen, men det är tankar som jag kämpat mot på sistone. Men det finns för mycket roligt med det, trots allt. Men jag´tänker däremot inte bry mig så mycket i om jag gör "rätt" längre!

Sköt om dig!
Kram Hanna

Hanna i Det stora grå huset sa...

Hej Helena E!
Tusen tack för din fina kommentar.
Den värmde verkligen ska du veta.
Och du har helt rätt i att man inte kan sluta med loppis, när man en gång börjat!!!

Ha det gott!
Kram Hanna

Hanna i Det stora grå huset sa...

Hej Awa!

Tack, vad glad jag blir! Jag kör på, lite mer av mig kommer jag dock att släppa in igen, ibland.

Ha det gott!
Kram Hanna

Ullis/Leva på landet sa...

Håller ju med alla som skirvit tidigare til dig. Gillar ju både dig och din blogg så mycket. Det kommer säkert att komma en lugnare period när lilleman blir lite större. Har kommit på en idé för att få bort dammråttorna här hemmifrån. Jag ska lära katten att jaga dem i stället för vanliga möss och sorkar. Då slipper ju jag jaga dem. Hoppas att du får bättre tankar och inser hur många vi är som gillar dig för just det du skriver och visar.

Ha det riktigt bra och sköt om dig!
Kram Ullis

Skatan sa...

Hörrödu tjejen! Nu får du allt lägga av. Varför tror du att vi återvänder hit till dig om och om igen? För att du skriver ointressant? För att vi tycker det är trist att ta del av en verklig vardag med alla dess nyanser? För att vi inte vill läsa en ärlig blogg? För att vi tycker du är konturlös...nää...du vet vad svaren är.

Men javisst, jag vet, ibland kommer de där dagarna då glaset är halvtomt i stället för halvfullt, då problemen är just problem och inte utmaningar. Så är det dessvärre och vi får alla bara hoppas att de inte kommer alltför ofta :)

Jag hoppas att du orkar lyfta din haka och tänka mer positivt. Om dig själv och om DIN blogg. Den är din och du gör naturligtvis vad Du vill av den. Det du har lyckats göra hittills tycks dock falla många i smaken :) Viktigast är emellertid att det faller dig i smaken.

Stor kram.

/A.

Tess på Tilda och Mamma sa...

Hej Vännen
Jag kan förstå dig, är nog på samma plan just nu funderar på en paus från bloggandet har man 4 barn och ett hem som förfaller och man är inte nöjd men något så blir jag sur och vresig. Ibland är det så att denna besöks mätaren tickar men ingen lämnar kommentarer blir lite besviken på dom som inte ids. Men får jag en bra natt trots sjuka barn som ropar på mamma mitt i natten och ska dela min kudde hela tiden så hinner nog även jag ladda batterierna. Jag skulle sakna dig oerhört om du väljer att sluta men har en viss förståelse.
Kram från mig till dig. Tess

anno 1929 sa...

Hej Hanna!

Kommenterar inte ofta men nu måste jag skriva till dig! Du har en av de mest personliga, intressanta bloggar jag vet. Dessutom fotar du väldigt fint. Skit samma om det är bara närbilder, ta det för vad det är just nu.. Jag gör precis som du, handlar grejer men alltid kommer det nåt ivägen innan fynden kommer på plats. Fortsätt vara den du är, tänk att snart lättar det lite, speciellt med den lille killen. Har en tvååring plus två pojkar till. Försöker intala mig att det är en fas just nu med kaos och lego till förbannelse på golvet;) Skickar dig en jättekram och sluta inte blogga!

Kram/ Camilla

Evas Paradis sa...

Hej Hanna
Om du bara visste hur många vi är som känner precis som du och jag tror inte alls att alla har jättefina perfekta hem hela tiden ... inte jag i alla fall, det kan jag lova:-)
Det jag gillar bäst hos dig är att du skriver så härligt, så fortsätt med det ... please!
Jag är tillbaka här i bloggvärlden efter en stunds paus ...
Kram
/Eva

Krusidull sa...

Hej
Jag tycker oxå du är för hård mot dig själv o nedvärderar dig själv.
SLUTA!!!
Du har oxå ett RIKTIGT jobb!!!
Du är beundransvärd och se bloggen som din lilla tid för dig själv och kom ihåg!! Du har kommandot över bloggen Inte bloggen som har kommando över dig.
Kram
Krusidullan

Tulipa sa...

Hej!
Det är inte första gången man blir väldigt berörd av dina ord...du är så ärlig och det är så skönt!
Alla som läser din blogg gillar ju dig för det!!
jag tycker väldigt mycket om det du skriver och läste här inne "långt innan" jag började blogga själv.
Jag tycker att du är fruktansvärt bra och det för att du är du och har din stil!
Vi kan ju inte alla hinna allt, (även om man gärna vill)men det är ju en annan historia!
Och nog har vi alla skit i hörnen. Man visar väl det finaste för tillfället.
Sluta inte med bloggen, då hade det gapat tomt här!

Ha det så bra och sug i dig allt beröm!

Kram mariette

Solkatter och Dammråttor sa...

Hanna...jag ska bara säja att du har en av de finaste blogarna jag vet.Och jag känner så väl igen den där prestationsångesten, men jag har kommit på att jag inte behöver känna så...jag bloggar för att det är så himla kul och inläggen kommer när jag har nåt att skriva om....sen om jag inte får så många kommentarer...fine...vad gör väl det.Jag älskar att gå in och kolla andras fina inlägg, bla dina, och få inspiration...det är det viktigaste för mej.Och du dom där familjerna på tv....dom har nog städat halvt ihjäl sej innan inspelningen...hihi....
HA en skön helg med dina kära!
Kramiz/Gunn

MonaA sa...

Hej Hanna! Det är första gången jag är inne på din blogg, och jag har inte kunnat slita mig härifrån, för den är rolig, inspirerande och jätterolig att läsa! Jag har lagt till den i mina favoriter!
Jag bloggar tyvärr inte själv, har många gånger önskat ha en fin blogg, men kommer mig inte för och vågar nog inte heller riktgt. Jag tycker du är beundrandsvärd som har en så fin blogg, med fyra barn i huset kan jag tänka mig att det inte finns sådär jättemycket tid över. Jag har två barn, och tycker jag har fullt upp jämt!

Ville bara lämna en kommentar, och säga att jag tycker du ska fortsätta blogga, jag vill då fortsätta läsa din blogg nu när jag äntligen hittat hit!

Ha det gott!
Kram
Mona

Ingalill sa...

Det som gör din blogg så charmig är just att du verkligen lämnar ut dej själv och sägger vad många inte törs. Jag har fotat bilder av det som är färdigrenoverat medans resten av huset ligger under ett tjockt sågspånsdammslager...Har själv fyra barn och dom är ju viktigast eller hur??

Creations by Lisa sa...

Hanna, Hanna, Hanna...fortsätt blogga du är härlig, skriver så man alltid vill läsa, personligt, intressant och ärligt. Det är INTE lätt att hålla ordning och hinna med när man har barn, jag vet...och även om du inte visar vackra bilder kommer många att återkomma till din blogg för att du är du och din blogg är härlig.
Kram Lisa

Willewira sa...

Hanna,vännen!

Det skulle kunna varit jag som skrev ditt inlägg.
Vi kan ta varann i hand.

Jag tillhör inte heller den "polerade" sorten (ta inte ill upp för det är inte illa menat), utan kommer till korta.
Stökigt hem, i mitt tycke, brist på bilder och idéer och inte alls lika fyndig som alla andra.

Även jag kämpar med dessa tankar som du så modigt släpper loss.
Men jag talar ständigt med mig själv om jag har rätt att göra min blogg till min, ha inlägg i min takt och förmåga, utan att andra ska ondgöra sig. Vilket jag i och för sig inte tror de gör.

Man får ju gå till sig själv hur man själv tänker... ibland är det roligt att läsa en blogg, men nästa dag kanske inte inlägget berör. Och så är det ju - vi är ju olika.

Besöksräknare... ja varför? Någonstans finns väl behovet hos oss alla att bli uppmärksammade, få veta om någon ser oss.
Det är ju kluvet detta... för min del kommer jag inte upp till de fantastiska siffrorna, men ändå är det roligt att blogga. Så i slutändan gör jag detta för mig själv. Har jag kommit fram till... :)

Hanna, kör ditt race! Det är mer uppskattat än du kanske tror. Och om du inte hinner med hemma det du vill är en annan sak.
Även om det är frustrerande - jag vet!

För övrigt fick jag vårkänslor och inspiration av din bild på videkransen. Så de ser... det lilla är gott nog. :)

Jag är glad att du finns!

Ha en skön fredag och helg!!

Kramar
Willewira

En Doft Av Lavendel sa...

Hej Kära Hanna!
Ååå vilket underbart inlägg, tack för det!!

Jag funderar också mycket i dessa banor..va har jag här å göra i blogglandet, ska jag inte sluta..kan ändå aldrig få de sådär fint som er andra..har inte den rätts känslan/stilen å så vidare..Men så tänker jag ibland, men va tusan de här är min blogg och här visar jag det jag gillar..

Visst tror jag det finns mycket prestations ångest i detta blogg gytter. Jag har faktiskt därav valt att inte ha några tävlingar/utlottningar inne hos mig. Vill inte suga åt mig besökare genom sådant. Om folket är intresserade av att läsa min blogg, så ska de inta vara pga att jag lockar med tävlingar/utlottningar utan av ren vilja, intresse. Men ack va jag funderar hit å dit på detta.
Men det som gör att jag fortsätter mitt bloggande är den enorma glädjen och inspirationen som man ger och tar av varandra hela tiden. Så himla kul!!

Jag tycker att du verkar lyckas hur bra som helst hela tiden, fattar bara inte hur ni småbarns bloggare hinner med allt. Är såå impad av er!!

Hoppas att du får en skön helg!
Kraam från Benita

Anonym sa...

Vadå spelar i en lägre division??? Andra har ett"riktigt" jobb att gå till!!
1. Det är DU som spelar i en HÖGRE division! Du har valt att vara en hemma-Mamma. Dina barn kanske inte tackar dig innan de får egna barn MEN, DÅ komemr de vara EVIGT tacksamma! Jag blir glad när folk Prioriterar att vara hemma, Det är många som inte fattar att det är det mest RIKTIGA jobbet som finns, Det mest VIKTIGA också! TÄNK OM!!! Du är modig du! att inte hinna med allt är inget ovanligt, kommer inte ihåg hur gammal din minsta är men runt året va? Hur i H-vete rent ut sagt ska man hinna massa saker då? Dessutom har du ju tre till att ta hand om, tvätt mat städ ja du vet det där alldeles för väl! Även om du bara visar små hörn som är fina, rena och pyntade så har du ju åtminstonde DET hörnet!! då har du hittat en positiv fläck!!! Sen MÅSTE man ju ha skygglappar för det andra! Bara barnen får sitt! Nä, sluta racka ner på dig själv! DU ÄR BÄST!!! :-)

ALEGNI sa...

en stor, varm kram till dig, hanna!
du har en intressant blogg o jag tittar in här varje dag. jämför dig inte med andra, vi har alla förmånen att vara unika o så bör det förbli!
skön helg!
kram
ingela

En Doft Av Lavendel sa...

Psst..Genom att läsa alla dessa inlägg som du får så antar jag att du förstår att vi är måmga, många som gillar Dig för den Du är och Din blogg är så personlig å mysig =)

Kraam

Smultronstället sa...

ÅÅÅ neeeej Hanna du e världens gulligaste trots gnäll det gör inget alla är vi människor och ibland så känns det precis så här , förstår dig. Jag skulle inte hinna med bloggen med fyra barn så det är fullt förståeligt. Jag gilla ditt snack och bilder hur du än gör, tycker att du alltid har så vackra bilder.. och det blir ju så mycket personligare med lite annat än bara inrednings prat att få lära känna dig har då varit kul och inspirerande för mig.

Ha en alldeles alldeles särskilt skön helg, tycker om dig hur du än är :-)

Kram M

Engelska Villan sa...

Hej,
55 kommentarer hitills, det säger väl lite om populariteten på din blogg! :)
Men jag förstår, det är lite det som är själva grejen. Men vi är ju inte ute efter ett stylat hem. Jag känner igen mig i det du skriver. När det är för rörigt hemma tappar man inspirationen. Jag tror att alla känner som du, att bloggandet ibland blir en press. Att man inte har nåt nytt "att visa upp" hela tiden. Men du, du gör det för din skull. Känner du så, hoppa över inlägg den dagen. Vi finns ju kvar!Inspirationen kommer alltid och går. Det kanske är en dålig dag den dagen bara.
Sköt om dig och familjen!! Och ha en skön helg!
Kram Anna

Tullia sa...

Måste även jag skriva lite "pepptalk"..
Har du tänkt på att man oftast när man jämför sig med andra människor så buntar man ihop en massa, som man själv tycker, "lyckade" personer och får en "super-duper-ubermänniska"? Ingen är sådan.
I verkligheten så är det en person som man känner som gör "karriär", en annan har ett ursnyggt hem och en tredje lägger massor av tid på sina barn, men de flesta är vi någonstans mittimellan, försöker så gott vi kan på alla fronter. Ingen kan ju hinna vara fantastisk på allt, dygnet har ju bara 24 timmar.

Det gäller nog att hitta en balans, se till att man själv och familjen mår bra och inte ställa målen för högt, åtminstone inte vad det gäller prestationer.

Karin sa...

Håller precis med Tullia (ovanstående kommentar).
Kramar

mormorelsie... sa...

Men tänk inte så där , du som har en så enormt fin blogg,
kram på dig
ninni

Mindi sa...

Vilket super bra inlägg! :) Bara lite avis för jag önskar att JAG hade skrivit det.... tss. ;)

Precis så där som du skriver så känner jag också emellanåt och det är så jobbigt att känna så för då tappar man gnistan. Just nu har jag ingen gnista kvar alls känns det som. :(

I vanliga fall så älskar jag allt vad bloggandet och skrivandet heter men nu blir det inte bra... vad jag än skriver. Vad har hänt???

Men endera dagen så kommer glöden och lusten tillbaka och då när den gör det så spelar det nog ingen roll vad jag skriver om för skriver jag på mitt sätt om det jag vill skriva om så blir det nog ändå bra. :)

Svammel svammel men jag ville bara säga att du är inte ensam om att känna som du gör. Och sen innan jag går så tycker jag att din blogg verklar jätte mysigt!!! :)

Kramis
M I N D I

Mia sa...

Jag älskar kransen! Det var ju det sötaste jag sett på hela månaden! ^^ Hoppas jag kan göra en liknande om det nånsin blir vår här... -.-

Gammalt o nytt sa...

Å vilket bra inlägg du har gjort!!
Tror att alla har ett rum man inte vill visa..ler
Men barnen går i första hand och du är en otroligt bra mamma.
Du ska veta att jag har hela källaren med fynd som jag skulle vilja ta och måla..men tiden med mina barn får inte bli lidande..och dom är alla tre bra stora nu.
Kram och tack för ett otroligt bra inlägg/Irene