...vill jag ge till alla er underbara kvinnor som har lämnat varma, stöttande hälsningar både här på bloggen och via min mail.
Ni har verkligen påminnt mig om varför jag föll för bloggandet från första början. Inte är det enbart vackra bilder och hem det handlar om heller!
Jag har dock ett par saker som jag känner att jag måste understyka, för att undvika eventuella missförstånd...
Tävlingen som jag är med i är inte anledningen till att jag mår dåligt. Det gjorde jag innan den började. Men att byta medicin en bit in i tävlingen, det har absolut påverkat mig och mitt tänkande negativt under den här tiden.
Visst har min medverkan stressat upp mig, men det har ju förvärrats just p.g.a mitt mående i övrigt tror jag.
Men jag är så himla glad över att ha fått chansen att medverka. Det ska ni veta. Och jag önskar verkligen att jag hade kunnat njuta av det mer än vad jag gjort.
Jag måste också säga att jag aldrig har blivit ombedd att ändra på mig eller min blogg det allraste minsta för min medverkans skull. Absolut inte.
Ju sämre jag mått, dessto mer har min osäkerhet har smugit sig på mig, och jag har kännt att min blogg inte platsar, och att jag borde vara på ett visst sätt. Och därför har jag gett upp mitt eget sätt mer och mer.
Jag har varit rädd för att mitt skäll och gnäll på livet i allmänhet skulle ses som just jobbigt gnäll. Jag har tagit åt mig när jag hört att "andra" vill läsa om sådant som ger dem inspiration och glädje. Så typiskt mig. Alltid tar jag åt mig.
Nu ska jag jobba på att tro mer på mig själv.
Jag ska försöka att komma ihåg att alla har olika förutsättningar här i livet, och alla kan inte vara bra på samma saker. Bara att gilla läget, och jobba för att komma dit jag vill. Och vart det nu må vara, det har jag inte den blekaste aning om just nu. Förutom till en härlig loppmarknad då... och DET är väl ingen omöjlighet?!
Självklart fortsätter jag att blogga på när lusten faller på. Flera dagar i rad eller en gång i veckan. Det märks. Så länge jag mår bra av det, och mina barn slipper drabbas av en mamma som stressar upp sig av bloggen. Det är ju helt sanslöst egentligen... Det här ska ju vara mitt nöje!
Tack ännu en gång till er alla!
Vi hörs snart igen, och då är det nya tag som gäller! Mår redan lite bättre av att ha tagit mina "gamla piller" i några dagar. Nu lallar jag runt och ler mest hela tiden.
Nej då, det var lite av en överdrift. Men så skönt när det slutat krypa under skinnet!
Puss & kram
Hanna
P.s Ni har väl sett Gúas senaste inlägg? Det bevisar verkligen att även hon skulle platsa in mer än väl med sin blogg, bland de andra tävlande som vinnare i kanal 5´s tävling. Fast det visste jag i och för sig redan... Henne kommer vi att få se mer av, det är ett som är säkert. Ett stort grattis till dig tjejen!!!
40 kommentarer:
Hej Hanna!! Oh jag är först :)
Jag såg just tv-reklam för tävlingen!! Shit så stort :) Och vad SKÖNT att du mår bättre. Jag är såååå glad för din skull. Härliga, gamla Hanna! Eller jag menar.... gamla, härliga Hanna - inte att du är gammal inte *ler*
Stor kram J
Jag led med dig när jag läste det tidigare inlägget.
Tar själv läkemedel sen ett år tillbaka efter att ha gått in i väggen... Sen vill man vara såå duktig på alla områden o hinna med o göra sitt allra bästa o vara glad o trevlig. Helst snygg o piffad också...
Men din blogg är din o vi gillar dig o den som det är!!!
Du är en toppen pingla o superkvinna!!
Kram kram Jeanette
Goa gulliga Hanna. Efter att ha läst ditt förra inlägg önskar jag ännu mer att vi hade bott närmare varandra för då skulle jag kila över och ge dig en stor kram. Är så ledsen att du mår dåligt och jag hoppas verkligen att du snart mår bättre. Och du, oavsett om du bloggar om inredning eller något helt annat kommer jag ändå att läsa din blogg eftersom det är DIG jag gillar!!!!!! Är inte alltid så bra på att lämna kommentarer efter mig nuförtiden sen jag började att jobba igen, men jag vill att du ska veta att jag alltid läser dina inlägg och jag tycker att dina bidrag till tävlingen har varit toppenfina!!!!!
Ett stort fång med vita ranunkler till dig ifrån mig för att jag gillar dig!
Många kramar
Marie
Jag tror att du tar ett klokt beslut. Livet är lite för kort för en massa "måsten" som vi själva lägger på oss. Det enda vi måste göra i min värld är att vara rädda om oss själva och dom vi älskar!
Hej Hanna, jag sitter här och läser ditt tidigare inlägg med nästan andakt för du ger en sån ärlig och rak bild av ett liv som verkligen är ett riktigt liv, och som jag tror så många känner igen sig i. Jag hoppas så att du kommer att må bättre så småningom! Jag kan också mitt i allt känna mig så avundsjuk! Varför fanns det inte bloggar när jag hade småbarn! Som jag hade uppskattat att dela gemensamhet och vardag med andra, då det var svårt många gånger att umgås med folk i verkliga livet "bara för att" man hade småbarn, som man kanske inte annars skulle umgås med... Nu är jag tonårsmamma, bloggar och har mycket igen genom sociala kontakter både URL och IRL och som hjälper enormt i ett tufft liv med tonårsbarn som inte mår bra. Att läsa inredningsbloggar är en avkoppling och tröst, men allra mest givande då det smyger sig in personliga reflektioner. Då man ser att det finns helt vanliga underbara personer bakom! Må så gott - blogga på ditt vis!!
Kram Milla
Hej Hanna!
Jag blev väldigt berörd när jag läste förra inlägget och detta. Naturligtvis ska du göra det du mår bra av, ta vara på ditt liv här och nu, fånga dagen!
Tänk att vi tjejer måste må dåligt av en massa måsten, jag har varit allvarligt sjuk och nyss börjat jobba lite igen. Jag märker att jag är ganska skör och måste tänka på vad jag mår bra av och inte stressa upp mig. Tänk på det du också, blogga för din egen skull! Jag gillar verkligen din blogg!!!
Stor kram på dig, Susanne
Hej tjejen! Jag tycker att du är toppenduktig som inredare, skulle gärna låna ditt hus ett tag. Du ger mig mycket inspiration. Tror att du och äter piller för samma "åkomma". jag har ätit mina i 7 år och inte riktigt tagit itu med saken, har heller inte fått nån bra doktor. Kram på dej,Hanna
TACK
För din öppriktighet din värme och din äkthet som jag känner när jag läser ditt tidigare inlägg.
Så viktigt att ha lite distans och komma ihåg för vem man gör detta med bloggandet...för sig själv så klart.
Stor varm kram till dig
Krusidullan
För att komma dragande med en kliché så tänkte jag nyss på en textrad ur en sång som mina flickor lärt sig i skolan: du vet väl om att du är värdefull, att du är viktig här och nu, att du älskad för din egen skull, för ingen annan är som du!
Det där är viktigare ord än man kan tro. Dessa ska man vi ta till oss alla lite till mans tycker jag.
Jag vill önska dig lycka till med allt, både det du företar dig IRL och här hos oss vare sig det är bloggande eller tävlingen!
Sköt om dig!
Kram från Anette
hej ja det är jobbigt då man känner sig osäker och det är jätte bra och modigt av dig att ta tag i detoch jag hoppas du mår bättre snart, ta hand om dig kramjessica
Hej !
Så skönt att höra att du känner dig lite gladare och piggare. Varför ska du ändra på något som är så bra ? Din blogg är underbar !! Och inspirerande :)
Blomman är också så vacker !
Fortsätt att ta hand om dig !
Stor kram
Va du än gör ge inte upp, det ordnar sig så småningom. Nilla
Tack Hanna!
Du är så ödmjuk. Och jag skulle inte vilja något hellre än att det vore lite närmare mellan oss. Du är en av dem, som berikar mina dagar och gör mig till en bättre människa! Och jag skulle sååå vilja kunna bjuda dig på kaffe, när som helst. Det skulle ge mitt liv precis det jag önskar. Umgänge av intresse med nån som gör livets resa så mycket rikare.
TAcK!
Stor kram till dig och må väl.
Du är bara BÄST!
Jag vill bara säga att jag tycker att det är så bra att du bidrar till att alla tabun och skam runt det här med att äta antidepressiv medicin försvinner. När jag läser alla kommentarer du fått till ditt förra inlägg, är det så tydligt att det är många som befinner sig i samma situation. Och många är kvinnor, för det är vi som har så orimliga krav på oss själva.
Vill också säga att tabletterna inte är någon långsiktig lösning. Jag tog mina i ett år, men hade varit tvungen att fortsätta om jag inte hade fått samtalsterapi. Medicinen ska ju egentligen bara vara till för att tillfälligt få upp serotoninnivån, så att man får näsan över vattenytan.
För långt borta för en riktig kram, tyvärr / Lena
Så bra att du mår bättre och att du kommit fram till ett beslut. En lättnad, inte sant?
Själv är jag ju sådan att jag faktiskt gillar att få en dos av "det verkliga livet" i bloggarna jag läser. Att få se att det inte bara jag som känner mig rörig, stökig och gnällig emellanåt. Jag läser ju alla bloggar just för att få en lagom dos av verklighet, till skillnad från en stylad inredningstidning.
Att du väljer att beskriva hemma livet ger bara bloggen ett bättre perspektiv och ett eget djup.
Säger bara:
GO FOR IT, GIRL!!! :)
// Linda
Hej Hanna, jag har precis läst ikapp ditt förra inlägg och det satte fart på en massa tankar hos mig. Bloggandet ska var när du själv vill och om vad du känner för att skriva just då. Allt annat är oviktigt. Jag har själv en trädgårdsblogg men det bloggas om livet i allmänhet, inredning, barn... det jag känner för stunden helt enkelt. Om någon vill läsa - fine! Om inte.. spelar ingen roll! Att inte må bra det är du inte ensam om. Massor av människor är beroende av mediciner för att få vardagen att fungera. Tyvärr verkar det anses som "fult" att prata om vilket är vansinnigt! Varför frågar man någon hur de mår om man inte klarar av att få ett annat svar än: bra! Ett flertal personer i min närhet tillhör denna grupp som måste ta tabletter och som kämpar för att klara av vardagen. Kämpa på, vem vet kanske kommer det en dag då tabletterna gjort sitt och din kropp inte längre behöver den hjälpen. Och blogga enbart för din egen stund / gittan
(oj,så långt det blev =( för att vara första gången jag lämnade en kommentar hos dig)
Hej !!!!!!
Har precis läst de sista inläggen....kom hit via Gùa....
Har kanske någon gång varit här inne ......smärtar mig att läsa om att du inte mår bra........men hoppas nu att du kan komma att må bättre.......Tycker att det är stark , modigt,tufft och vågat , att skriva rakt av ,en naken sanning om sig själv.......och jag tycker du ska vara omåttligt stolt över detta......för det är nog många som inte skulle våga ens hälften.............att du blev uttagen till tävlingen är ju en stor grej i sig och bevisar väl väldigt mycket.......att du sedan inte riktigt har kunnat njuta, är väl synd.....men ibland , så är det ju tyvärr så.......mår vi för dåligt eller blir vi för stressade, så tar vi inte till oss det positiva i saker......men jag tror att du kanske kan göra det sedan , vara glad över att du ändå grejade det....mot många odds......och dina bidrag har varit väldigt,väldigt fina.....och din blogg ska vara precis som DU vill.....det är DIN blogg och ingen annans.....här bestämmer DU....ordet är fritt.....och den som håller i pennan har makten............En stor bamsekram till dig.....
Monica i Rom
Hej Hanna!
Jag har inte varit här inne så många ggr, hittade dig nyss via inredningstävlingen och tycker du har en alldeles underbar blogg! har nu läst igenom dem sista månadernas inlägg & kollat op bilderna. Så fint hem ni har!!
Jag hade precis ett års bloggpaus pga att det blev för mycket måste och in in helvetes mycket prestationsångest över bloggandet. Har mått dåligt i ett år nu ungefär, börjat äta mediciner och mått sisådär ok. Men inte är jag den gamla ardisia än.
När jag började blogga igen för drygt en månad sen, skrev jag väldigt öppet om min situation och nur jag mådde och fick så mycket bra respons utav det. Min blogg är inte heller "bara" inredningsblogg utan jag skriver om mina tankar kring olika saker som händer runt omkring mig, om mina tre barn och om mitt liv som student. Men jag är nog rätt så öppen av mig ävven in real life.
Det jag ville säga är att du har absolut lov att vara precis som du är i din egen blogg!!! Önskar dig en bra kväll! KRAMAR från Ardisia i Borås
Så skönt att du mår bättre.. Trevlig helg!
Kram /Anna
hej
hoppas verkligen du får bra snart
äter själv antidepp medicin sen flera år ,har även provat att sluta med dem,men de det fungerar inte, det är jobbigt att få prova olika sorter bara,tills man hittar rätt, ha rgått i väggen ett par ggr
jag tror vi alla här förstår hur du känner just nu,
du har ett underbart vackert hem iallafall, men ta den tid som du behöver, o skriv i din blogg när du känner
ha de så gott du kan tjejen
kram jeanette
En dag i taget!
Kramar //
Torparfrun
En stor kram till dig Hanna - vi förstår!!!
Din blogg är underbar tack vara att du är du!
Kram Jes
Hej Hanna, jag tycker att du är modig och dessutom är du duktig på att inreda. Gör det som känns bäst utan krav från någon.
Kramar till dig/Ingela.
Visst känns det jobbigt när det som är roligt och en största intresse blir jobb och krav. Skönt att du tar tag i det och jag tycker det är modigt att du skriver vad du känner på din blogg. Tack.
Sovrummet du visade var väldigt fint i sin enkelhet, jag gillar svart och korg mitt i det vita.
Kram Carolina
Skönt att du mår bättre! Ha en skön helg i solen nu :) Kram, Tina
Heej Hanna.
Jag ser att du och jag befinner oss i ungefär samma sits.
Du har säkerligen fått lika många kloka råd som jag fått på min blogg när jag gick ut med hur jag mådde.
Många kloka ord och olika livsöden som har fått mig att haja till.
Men konstigt det där...hur många kloka ord m,an än får höra så är det nog så att man måste lyssna till sig själv och sin kropp och höra vad den säger en.
Många gånger lättare sagt än gjort tyvärr.
Men om man försöker ta det i små, små steg hela tiden så närmar vi oss, tror du inte??
För min del kändes det skönt att gå ut med det på bloggen, även det här med att inte hinna besvara alla mail. Jag tyckte att det lättade bara av det.
Jag har en lång väg att gå, att lära mig att tänka om, tänka i nya banor...men som sagt...det är svårt att lära gamla hundar att sitta. (Nu pratar jag om mig själv) Du är ju fortfarande ung :-).
Jag tycker iallafall Hanna att du ska vara precis som du är, göra inlägg precis när du vill, spy på bloggen när du känner för det.
Det är ju det vi gillar med din blogg + Alla fantastiskt vackra foton du tar uppblandat med allt det andra...För det gör dig till DU.
Önskar dig en härlig helg vännen.
Kraam
Melinda
Hej Hanna!
Det är hemskt att må dåligt, jag vet!
En dag i taget vännen, det kommer fler...
Du har ett underbart hem =)
Kram kram
Jag lämnade en kommentar till förra inlägget men jag kan inte låta bli att göra ett till. Jag tänker att du är väl den enda i bloggvärlden som får så låååånga kommentarer. Dessutom ett par stycken!! Det säger väl en hel del om hur viktiga dina inlägg faaktiskt är. Sköt om dej. Än en gång: Du är bäst!!
Hej Hanna.
Självklart ska du blogga när DU vill, inte när du tror att du förväntas blogga. Jag pausar genom att inte kommentera så mycket...Jätteskönt.
Du har iaf ett så vackert hem så det är alltid en fröjd o besöka dig....och fiiiina bilder, inspirerande =)
Ha det gott. Kram Pirre
Hej tjejen, så stark du är som skriver så modigt om dina känslor och tankar. Jag har alltid följt din blogg sedan jag hittade hit och du vet att jag gillar både det du skriver och det du visar. Skönt att du mår bättre nu. Gör precis som du själv känner och orkar, blogga i din egen takt. Låt det gå lite tid mellan inläggen så att det inte blir som ett måste. Jag kan mycket väl förstå din situation du som har små barn att det kan bli lite stressigt. Jag som endast har en 15 åring kvar hemma och ändå orkar jag inte blogga/göra inlägg mer än ca 1 ggr i veckan. Lova nu att ta hand om dig rara Hanna. Kramar från mig till dig //Paula
Åhh vad jag önskar dej att få må bra! Tycker du har en underbar blogg och verkar vara en jättefin mamma och vän. Jag tror att dina inlägg är en väckarklocka för många att bloggandet ska vara kul, inte en press för det innehåller livet nog av, känns det så måste man sätta i bromsen. Du är du och du är underbar och värdefull oavsett hur din blogg och ditt hem ser ut! Nu råkar jag tycka att ditt hem och dessutom dina bidrag är väldigt vackra men det har inget att göra med att jag uppfattar dej som en underbar person, det är två skilda ting men båda duger med råge!!!
Kram Cilla
Hej vännen!
Så rörd jag blev när jag läste ditt inlägg. så mycket jag skulle vilja skriva till dig men mycket är redan sagt av de andra. Önskar dig ett fortsatt fint liv och mycket kärlek.
Kram Viveka
Hej gumman......Jag trodde att jag redan gett dig en kommentar, jag kände så mycket när jag läste igenom det du skrivit......Du vet ju vad jag tycker, ta allt som det kommer komihåg att du har små barn hemma också....många av oss har ju inte ens det och ändå känns det på med jämmna mellanrum.....Ha det gott och njut av allt du har bamsekram till dig gogumman/Majsan.........
Jättefin blomma! Vilken fin blogg du har! Ha det så bra!
Hej Hanna!!
Har läst i kapp inne hos dig..Har haft så mycket runt mig at jag inte orkat häls apå så ofta som jag velat..
Men nu är jag här..
och vil bara säga ..att du är bra som du är ..Var bara dig själv..Det är det jag gillar med dig och din blogg..Att du är dig själv..Jag är imponeras ständigt av dig..mamma till 4 2 extra barn..det är tufft..jag har ju själv 4 jag vet hur mycket jobb det är och hur mycket runt om kring familjen det blir..Desutom så är du ju själv mycket..
Jag tycker du har gjort ett kanon jobb med all dina bidrag..Härligt..du är en förebild för alla hemma mammor..
Ha det så gott..
kram anna
Hej Hanna!!
Det blev nog någon annan som blev ägare till din madonna..har gjort en ny som du får på lördag.
Klart att jag målar som du vill..ler
Jag känner allt för väl igen mig i det du skriver om..........I bland så kan jag känna att jag gör mina inlägg för andras skull än för min och jag hoppas att jag nu ska orka göra det för min skull.
Många kramar till dig och så ses vi på lördag/Irene
Vad du är klok.
Jag har själv precis börjat blogga.
Och jag har satt upp två regler för mitt bloggande:
1. Bloggen är min och jag skriver bara om sådant jag själv på något vis berörs eller inspireras av.
2. Bloggandet ska GE mig energi, inte TA energi.
Idag påminde du mig om mina regler - tack. Det behövs ibland. För det är lätt att börja snegla på andra, börja jaga sätt att få fler läsare.
Trots att jag började blogga bara för mig själv.
Ta hand om dig!
/Stina
Too Much Inspiration
PS. Småbarnsåren är en pärs, men plötsligt är de över. Mina killar är nu 10 och 13, går att prata med, nästan som jämlikar och vi har trevligt ihop. Ganska ofta är det lugnt och skönt hemma. Det hade jag aldrig kunnat föreställa mig när livet handlade om att hitta ögonblick att sova på och platser där det var tyst en liten stund. Kämpa på!
Vad skönt att du börja känna dig som vanligt igen :-)
Kramar Lisa
...hej igen..*L*
vad bra att du tog dig en tankeställare kring dina beslut och dina aktiva val...*L*..och att du vågar ta steget och följa din inre..din egna..röst.
...rösten finns där någonstans inom oss alla och envar och försöker göra sig hörd men när man inte lyssnar till sina signaler protesterar så småningom hela kroppen...
...du ger ett starkt intryck, Hanna, och du verkar ha ett mod som inte många kvinnor har och att på det här sättet "fronta" den situationen (brunnen utan stege)som så många bär är värt en bragdmedalj *L* ..du inger respekt!
...med mer kärlek!!
Therese i Eskilstuna
Skicka en kommentar