En sådan där dag

Idag har jag haft en "sån där" dag.


Efter mycket stök i sängen under natten knallade jag över till Inez säng för att få lite sömn. (Inez dök upp och lade sig skavfötters med mig alltför tidigt, och katterna busade som tokar mitt i natten och lyckades få med sig hunden på kuppen.)

När jag vaknade till på morgonen hade Gustav gått upp, och stängt dörren till deras rum där jag låg, och även till vårat sovrum med den sovande Gubben i...

Den lilla bus-killen hade klättrat i skåp och hittat kexchoklad som han hade lyckats få upp, efter smulorna att döma mycket jobb.
Saften hade han också gett sig på, en halv flaska hade blivit en tom flaska.

Man kan ju inte bli arg direkt, när man själv legat och sovit.
Men jag säger då det, det måste ha varit genomtänkt med tanke på tystheten och dörrarna som han stängt till oss.

Och Inez, hon hade tagit sig en sväng till stor-tjejernas rum på övervåningen och sminkat sig.
Hon såg ut som ett monster nästan.
(Det resulterade senare i en mycket förbannad storasyster, som fått sitt rum nerstökat. Men jag vet inte om jag tycker att det var så stor skillnad direkt...)






När jag hade städat undan i köket, och kokat mig en kopp kaffe kom dagens första lilla utbrott.
Jag tog mjölkförpackningen och hällde i en skvätt mjölk i koppen.
Men tror ni att det var mjölk där i?

Nä, någon enormt rolig person hade hällt i vatten i en tom mjölkförpackning och ställt tillbaka den i kylen.
Ett otroligt roligt skämt som jag själv gjorde åt tjejerna första gången.
Kul den gången, när de hällde i sina tomma glas och såg ut som yxskaft, men inte nå vidare när de gör det tillbaka och förstör kaffe eller flingor.

Och vill ni veta det bästa? INGEN erkänner sig ha gjort det.
Jag säger då det.
När tappade jag greppet om alla dessa barn egentligen???






Lite senare när jag hade lämnat de små på dagis och tagit mig ner i källaren för mer jobb, så slog jag ner ett järnspett som stod sååå fint placerat i ett hörn.
Det föll rakt på en bunt med fönsterrutor som Gubben tagit ur medans han fixat fönsterramarna till stugans veranda.
Ni kan ju gissa själva hur det gick med dem.





Men inte nog med det.

Vid dagishämtningen som jag för tillfället använder spark till, drabbades jag igen.

Jag har inte haft problem med att t ex. lämna en olåst cykel utanför dagis tidigare.
Men efter idag så tänker jag om.
Jag och Inez gick in för att hämta Gustav, och lämnade hennes dagishjälm på sparkstyret, och knöt fast lilla Sonja vid staketet.

Bara för att komma ut tio minuter senare och fundera på om jag hade tagit in hjälmen i alla fall.
Ni vet hur vimsig man kan bli. Jag i alla fall. Jag kan tappa minnet på en halv sekund om det är lite runtomkring.




Tillbaka in på dagis för att leta efter hjälmen.
Där inne sa en mamma som kommit efter mig att hon sett en hund intill en spark med en lila hjälm på.
Mamman där efter hade sett hunden och sparken, men inte någon hjälm. (Här har vi koll, vet ni!;)

Så p.g.a nedanstående tillägg, ändrar jag lite i texten här och tar bort det första så att ingen kännder sig anklagad.
Min reaktion var ju först att hjälmen blivit stulen. Men säkert har jag sullat bort den själv. Men här kommer det;

***Tillägg; hjälmen är nu återfunnen av min goa granne. På trottoaren utanför dagis. Kanske tappade vi den på vägen? Som jag säger så hänger jag inte alltid med själv... Så om det var vi som tappat den och den inte gått dit med hjälp, ber jag givetvis om ursäkt till alla som vistats i området just då! ;)
Men lite märkligt är det ju att någon annan säger sig ha sett den. Vad vet jag?!***


Ja, det var lite från min dag det.
Än är den inte slut.
Hoppas att helgen blir lugn och skön.
Och eran med!

Stora kramar till Er!
Hanna