Jag fick ett mail...

Den här supersnygga lampan köpte jag för endast en tjuga! Lägg märke till den vackra dekorationen på lampfoten. Det är blad, kvistar och två ljuvliga fåglar. Jag vet väl att ni gillar den... Ni törs bara inte erkänna det för att den inte är vit...


Hej på er alla ni härliga!

Jag måste börja med att tacka er för alla underbara kommentarer som jag fått, mycket bra och tänkvärda ord. Det verkar inte som om jag är ensam om dessa känslor och tankar, och det är ganska intressant tycker jag.
Varför är vi människor så osäkra på oss själva och på om vi duger inför andra?
Och i det här fallet är det ju inte ens oss som personer som det handlar om utan våra hem... Helt otroligt egentligen.

När jag började blogga i december så kände jag att det var så roligt. Jag blev inspirerad av er andra bloggare och var så glad för den kontakt jag fick med likasinnade.
Jag vet inte riktigt själv när det blev fel, men jag tror att det kom krypande.
Jag har haft en hel del som pågått runt om mig (förutom i mitt hem med stora-familjen), samtidigt som jag ville blogga och lyckas med ett bra inlägg varje dag.
Nu vet jag att det inte är möjligt för mig. Jag tänker göra det här på ett annat sätt och gör det när tid, lust och ork finns.
Dessutom så ska jag försöka minnas att jag gör det för att jag själv gillar det, och om någon annan gör det med så är det en jättekul bonus!


Här är hyllan i köket igen. Glassakerna har flyttats en aning och hamnat framför den lilla spegeln.



Hade faktiskt inte tänkt göra ett inlägg förän jag hade något lite extra att bjuda på, men den dagen kanske aldrig kommer... ;-)

Men så fick jag ett mail idag. Från en av mina bästa barndomsvänner som jag inte hört från på länge (jag har inte gjort så mycket för att hon ska höra av mig heller).
Här är ett utdrag ur mailet jag fick:

"har blivit lite beroende av din blogg och är inne och läser i den så gott som varje dag,blev lite besviken när jag läste att du skulle dra ner på det,känns som man är ganska nära dig när man läser om dig och vad du pysslar med,trots 47 mils avstånd och det gillar jag. Vad fint ni har det hemma,förstår inte hur du lyckas med det med 4 barn i huset,eller är korten arrangerade,hihi."

Jag blev så oerhört glad att höra det av henne att jag fick lov att göra ett litet inlägg direkt!
Jag visste inte ens att hon var en av mina läsare.


Lyckades jag lura en enda en av er tro?
Så blev lampan när jag var klar med den. Sydde lampkjolen av ett gammalt lakan (gjorde flera när jag ändå var igång), och det var oerhört tillfredsställande måste jag säga. Syr nämligen väldigt sällan.


Sköt om er tills nästa gång, och tack igen för alla jättefina hälsningar ni skickat. Ni är verkligen guld värda ska ni veta.

Jättekramar Hanna