Nu är julen här... Känns riktigt skönt faktiskt.

Tidigare år har jag halvt stressat ihjäl mig inför julen. Men i år bestämde jag mig för att ändra på det.
Vad finns det egentligen att stressa över? Det är ju meningen att det ska vara mysigt och roligt med jul. Vad får barnen för glädje av det hela om mamma är irriterad, sur och jäktad för att inte hela huset är städat och i museum-skick? Ingen glädje alls skulle jag tro...
Det handlar om att slappna av som Gubben ofta säger till mig. Jag har svårt för det, men jobbar på det och SKA bli bättre (nyårslöfte nr1, har flera).
Hur som helst. Jag har lyckats hittills, och har bara stressat och snäst en gång än så länge: I morse när jag kom på att jag glömt att ge julgranen vatten... För det vore väl en sann katastrof om man stog där på julafton och granen inte hade ett barr kvar?!