Den lilla skådespelerskan

Här är Lill-stumpans säng. Den ropade jag in på auktion för ca 7år sedan. Och priset? 25kr.

Idag hände en liten olycka.

Jag stog vid spisen och stekte den sista pannkakan och Lill-stumpan hade tvättat händerna och skulle sätta sig vid bordet. På något vis så hamnade hon på golvet istället för på stolen. Hon grät och grät, och sa att hon hade ont i foten.

Här ska jag ska inflika att jag är en typisk höns-mamma som oroar mig väldigt mycket för mina barn och eventuella små krämpor de kan ha,och ser faror i det mesta. Akta, akta, var försiktig, måste vi till doktorn? Det är väl på gott och ont kan man väl säga...

Jag tog av henne strumpan och tittade och konstaterade till henne att foten satt kvar, och det fanns inget blod.
Där upphörde tårarna och gråten. Då borde jag väl förstå att det inte var så farligt. Men ändå satt jag och funderade under tiden vi åt. Och efter maten (nja, jag tycker ju egentligen inte att pannkaka är mat. Men idag fick det vara det) när Lill-stumpan var klar frågade jag hur det var med foten. Kanske rätt så osmart att uppmärksamma det igen med tanke på att hon inte hade brytt sig mer om det. Och då, när jag frågade började hon halta.
Efter en stunds haltande ringde jag till Gubben på jobbet, tänkte att han skulle få skynda hem och köra upp henne till sjukhuset så att de skulle få ta en titt på foten.
Men inget svar.
Lill-stumpan haltade runt och jag funderade på om det var helt äkta eller inte. (Men hon är ju bara 3 år, bluffar man då?)
Jag testar plåster-tricket tänkte jag.
-Vill du ha ett plåster på foten så att det blir bra? frågade jag. Det ville hon väldigt gärna. Och gissa vad? Efter plåstret var på plats, så blev foten bra och haltandet upphörde.

Önskar er alla en fortsatt fin måndag!

Kram Hanna