Tjingeling!
Idag har jag låtit mig inspireras av min härliga vän
Jenny (Lilla huset på prärien) till dagens tema här på bloggen.
I hennes senaste inlägg beskriver hon hur trött hon blir på sig själv som springer på loppisar och plockar på sig en massa skit (fast fin skit!)att fylla skåpen med.
Det kände jag igen. Och när hon ställde frågan om vi andra också förköper oss på loppisar så kände jag mig ännu en gång träffad...
Jag är verkligen en sådan som roffar åt mig allt jag kan när jag är på loppis.
Det händer att jag springer för att komma förbi folk som kan vara ett hot mot det jag spanat in. Min oerhört goa Anette (min fars sambo) och även lilla mamma, har fått vara med om det ett antal gånger, och det är inte utan att jag skäms för det, men jag kan inte förmå mig att låta bli ändå...
Så idag tänkte jag helt enkelt visa er ett antal bilder på mina senaste inköp.

Idag hittade jag den här underbara kyrkan. Gissa vem som tog ett glädjeskutt?
Så fin religiös bok från 1859.

Ännu en vit kanna- här med enris i, en gammal trådrulle modell stor & rak, samt olika trådar som jag tycker är väldigt dekorativa i sig så där, men också väldigt användbara.
Det lilla silverfatet var ett självklart köp (storsamlare har jag blivit) och med hjälp av gamla vackra kort kan man ju lätt göra fint.
Sen var det då det här.
Och ännu en gång måste jag nämna min kära
Jenny. Jag pratade nämligen med henne i telefonen just den dagen som jag köpte det här mycket vackra, höga, vita Gustavsbergs"stopet".

Visst är det vackert fyllt med lärkgrenar?
Jag berättade om detta vackra "stop" för Jenny, och avslöjade även hemligheten med det. När jag gjort det utbrast hon "Men VAD ska du med det till?!"
Hehe, ja det är ju fint när man döljer dess rätta sida och stoppar i vackra grenar eller något... Men visar man "hemligheten", så vet jag inte om alla blir så förtjusta...

Det är en gammal lavemang-mugg (eller vad det heter). Men visst är den fin om man ignorerar detta lilla hål? Jag vänder det in mot väggen, och bara älskar den!

Och det här plåtskrinet som är helt perfekt enligt mig, ja, det fick jag ge en hel femma för. Visst är loppis-livet underbart?!
Ja ni, det var faktiskt bara en bråkdel av mina senaste inköp. Så visst är jag lite av en plockare, en roffare, en gam...
Men som sagt, det är ju på loppis, så ingen skada skedd i plånboken i alla fall (det är värre med skåpen som alla är väldigt välfyllda).
I vanliga butiker skulle det inte funka att gå på så här för mig, men jag skulle inte heller vilja. Det är ju inte alls samma sport. Loppislivet är en livsstil för mig. Och jag stortrivs med det. Gör ni?
Hoppas att jag inte tråkat ut er för häftigt idag med detta långa inlägg.
Jag hade lovat mig själv att försöka att alltid hålla det lite kort, men det funkar tydligen inte alla gånger.
Sköt nu om er, och glöm inte mössan! Man får ju lätt öronvärk i blåsten annars!
Kramisar Hanna