Jag vågar vägra vitfärgen!

Hej goa vänner!


Tusen tack för alla härliga kommentarer! Det värmer varje gång ni skickar en hälsning ska ni veta.
Jag vill också passa på att be om ursäkt för att jag själv varit usel på att lämna spår efter mig på sistone (ja, lite som vanligt...).
Gubben har jobbat "fel bloggskift", så det har varit fullt ös - medvetslös, mest hela tiden känns det som.

Nu kan ni som inte vill läsa om barnsjukdomar scrolla ner ett stycke i texten!

Lillstumpan har varit hemma hela veckan som gått.
Ännu en öroninflammation med penicillinbehandling som följd.
Det enda positiva den här gången var att läkaren som vi fick träffa tog detta på mer allvar än tidigare läkare gjort, och sa att hon bör få rör insatta samtidigt som de tar ut hennes polyper (något som vi väntat på ett tag nu). Han sa även att det troligen påverkat hennes hörsel negativt- vilket bidragit till att hennes tal inte utvecklats ordentligt.
Sååå himla skönt att en läkare äntligen sa dessa ord.
Jag har blivit avspisad många gånger när jag tagit upp att hon inte pratar så tydligt. "Vänta, vänta, inget att oroa sig för-det kommer! är vad jag har fått höra i ett par år nu. Men jag har aldrig kännt mig övertygad om det.
Men nu känner jag mig hoppfull igen.


I söndags eftermiddag spenderade jag några lugna och njutbara timmar på auktion.
På visningen hade jag sett ut ett par möbler som jag kände mycket starkt för.
Svettningar och hjärtklappningar blev det, och även darr efter budgivningarna. Som jag vann. Båda två.


Det här underbara skrivbordet gick bara inte att motstå. (Ursäkta den mörka bilden.)




Här är en mer rättvis bild färgmässigt.
Grått och riktigt nött är det.
Jag älskar det precis som det är, fast barnen är tveksamma och har påpekat att det gamla vita är finare.
Ja, ja. Deras åsikter. Mitt blogg- och sybord, så de har ingen talan i alla fall.
Och kolla vilken tur jag hade; mamma hade en stol hemma som passade så bra färgmässigt!



När vi åkte till visningen sa jag till mamma att nu skulle jag då inte ha några fler jäkla skåp i alla fall.
Men det är ju inte värre än att man kan ändra sig.
Något som jag gjorde direkt jag kom dit. Skåpoman som jag är.

Jag kommer inte att bjuda er på någon helhetsbild av det idag.


Men en liten aning av hur det ser ut får ni nog av det här.
Samma gråa färg, och lika slitet som skrivbordet.
Jag är kär i mina nya möbler, och vågar vägra vitfärgen!


Nu passar jag på att önska er en härlig helg!
Ta väl hand om er och njuuut av den här underbara tiden före jul!

Stora kramar
Hanna

P.s Jag har skakat av mig de negativa ord jag fått höra!