Min loppissång

Hej Alla! Unga som gamla.

Jag vill börja det här inlägget med att be om ursäkt om det var någon där ute som tog illa vid sig av mitt senaste inlägg.

Jag skrev ju att det var lite pensionärsstuk att ha ljusstaken på bordet, och det var inte ett speciellt smidigt sätt att beskriva det tycker jag så här i efterhand.

När jag skrev så tänkte jag på hur det såg ut hos många gamla när jag var barn (som jag upplevde det då ), för sådär 20 år sedan.
Jag drog alla över en kam, och sådant tycker jag är åt pipan.
Så jag valde att ta bort det från mitt inlägg, och hoppas att jag inte har sårat någon.


Idag är i alla fall första lördagen på flera månader som jag är hemma fast det är lördag.
Ingen i min närhet ville ha en loppiskompis idag (men tack till alla er gulliga som bodde för långt bort!), och egentligen så är ju det helt förståeligt.

Jag skulle inte heller vilja ha med en sådan som mig på loppis.
För jag vet ju vad jag skulle kunna gå miste om då.

Se själva vad jag hittade på en av mina turer i torsdags....


Vad kan det vara?




Jo, en fransktillverkad terrin av nickel.
Inte helt dum va?!
När jag norpat åt mig den och insett att priset var 40 kr(!), så gick jag runt och nynnade "vad jag är lyckliiig, vad jag är lyyckliig" under resten av sökandet.
Ja, ni har väl hört när Tommy sjunger så när de är på rymmen med Pippi?
Det är min loppissång numera.

Och det var inte nog med det, även om det här var torsdagens absolut bästa kap. Men den andra saken jag sjöng till får ni se nästa gång!


Jag önskar er alla en riktigt fin fortsättning på helgen, och en mysig andra advent.
Här vräker snön ner, så julkänsla - det finns det gott om!


Stora kramar
Hanna